* Start/ Senaste krönikor/ Nyheter

Krönikan 20 mars 2016

 

Facebook silar statyer

och sväljer kloakråttor

 

Det är märkligt att det ska vara så svårt att bli av med hoten och hatet på nätet. Om samma inlägg publicerades i en tidning skulle den ansvarige utgivaren i många fall kunna bli fälld i ett tryckfrihetsmål. Men på nätet är det i stort sett fritt fram.

Den senaste tiden har Facebook hamnat i skottgluggen för bland annat sin hårresande censur av bilder. Ett foto på den välkända statyn ”Den lilla sjöjungfrun” i Köpenhamn stoppades med argumentet att den gav ”sexuella anspelningar”. Länkar till reportage om mammografi togs bort (nakna bröst igen, aja baja!). Här visas den amerikanska puritanismen upp i sin prydno.

 

Statyer som avbildar nakna människor och länkar till seriösa reportage är för Facebook censurerbart ”snusk”. Men terrorpropaganda, rasism och att i inlindade ordalag hota individer med misshandel, våldtäkt och mord och att kalla kvinnor för fitta och hora, där passerar det mesta. De som ägnar sig åt slik förföljelse brukar kallas ”nättroll”. Det är en alldeles för snäll benämning, de borde kallas för nätets kloakråttor.

Facebook har länge hänvisat till ”friheten på nätet”. Men friheten på nätet ska inte få vara större än i tryckta skrifter. Det är ingen frihet för dem som drabbas av näthat och näthot. Det är mycket allvarliga övergrepp som kan knäcka den starkaste individ, förstöra en persons liv. Bara att skriva ”jag vet var du bor” är i sig ett allvarligt hot.

 

Facebook är inte ensamt om sin ”liberala” tolkning av vad som kan skrivas och sägas. På mängder av obskyra nätsajter förekommer liknande vokabulär. Vad som saknas är någon form av internationell lagstiftning som gör nätsajter juridiskt ansvariga för vad som publiceras på dess hemsidor, en slags globalt ansvarigt utgivarskap. Här har Tyskland, vars lagstiftning är strängare än den svenska, gått ut hårt mot Facebook. Tyska advokater har gjort försök att ställa enskilda chefer på Facebook inför rätta när bolaget inte stoppat kränkande material.

Facebooks grundare Mark Zuckerberg sade nyligen på ett möte i Tyskland att kampen mot näthat nu ska intensifieras. Det är bestickande att bolaget, som varit verksamt i många år, knappt gjort något mot det förrän nu, först sedan man mött protester, motstånd och hot om lagstiftning.

Den svenska regeringen har nyligen lagt fram ett lagförslag om att enskilda nätanvändare som har brottsliga uppgifter på till exempel sin Facebooksida ska kunna åtalas. Men skärpta krav på vad Facebook och andra sajter får publicera finns märkligt nog inte med i lagförslaget. Det är som att endast sätta dit knarkare, men låta langare gå fria.

 

Facebooks dominans bland sociala medier är nästan total – varje dygn loggar över en miljard användare in. Det är ingen ideell institution utan är enbart ett krasst, kapitalistiskt företag vars enda mål är vinst. För mig har Facebook för länge sedan passerat anständighetens gräns med råge. Dess hittills lama inställning till alla obehagligheter och förskräckliga uttalanden som släpps igenom är cynisk. Om Facebook inte radikalt ändrar sin publiceringspolicy och innehållskontroll borde bolaget bojkottas.

Men det räcker inte, Facebooks de facto-monopol måste brytas, dess makt är för stor. Nätet behöver ett seriöst alternativ. Ett ansvarstagande, helst ideellt ”facebook”, som inte drivs av snöda vinstintressen. Det borde finnas tillräckligt många som är villiga att axla den hedervärda uppgiften.

Och den bästa utvecklingen vore att ideella konkurrenter helt slog ut Facebook.

 

Många tidningar har stramat upp sina regler när det gäller kommentarsfälten i sina nätupplagor. Men mycket återstår att göra. Samma regler borde gälla i nätupplagan som på papperstidningens insändarsida. Och då menar jag också kvalitativt. På den punkten är Dagens Nyheters DN Åsikt ett föredöme. Nätkommentarerna godkänns av redaktionen innan de publiceras och omgärdas av strikta regler. Där förekommer inga skrikiga personangrepp eller svordomar. Ofta är de mycket välskrivna, de är riktiga små debattinlägg som är intressanta att läsa, oavsett om man håller med skribenten eller ej. Så måste det vara även på nätet.

Personligen läser jag mycket sällan kommentarsfälten till tidningars artiklar, än mindre ger jag mig in i ”debatten” där. Inläggen har ofta så låg nivå att de inte är värda att bemötas. I det sunkiga åsiktsträsket vill jag inte befinna mig.

 

Krönikan 26 januari 2016

 

Tioåringen som slutade

att blint tro på reklam

 

Lögn och förbannad dikt.

”Du får en fin jordglob för bara tre kronor”. Jag var runt tio år gammal när jag såg den lilla radannonsen i Dagens Nyheter. Jordglob för bara tre kronor! Den otroligt geografiintresserade pojken tände naturligtvis på alla cylindrar – den måste jag bara köpa. Jag hade alltid önskat mig en jordglob, men mina föräldrar ansåg sig inte ha råd, jordglober var för dyra.

Jag vågade inte säga något till föräldrarna när jag vittjade spargrisen och i all hemlighet beställde den där jordgloben.

Det tog några dagar innan paketet dök upp. Spänningen var olidlig.

Men lika olidlig var besvikelsen när paketet öppnades. Där låg ingen riktig jordglob, utan två 15 centimeter stora pappskivor som skulle sättas ihop till ett kryss. På pappskivorna var en mycket enkel världskarta tryckt i en undermålig färgkvalitet.

 

Jag kunde inte begripa hur någon kunde lura människor så grovt. Men min mamma, som förgäves försökte få postorderföretaget att betala tillbaka pengarna, var inte förvånad:

- Lurendrejare som vill åt dina pengar finns överallt. Var alltid på din vakt. Tro inte på allt som sägs i annonser. Klaga om du blir lurad. Ge dig inte.

Det var nog i den stunden som det första fröet till mitt intresse för konsumentfrågor började gro. Kanske det första steget till mina många år som konsumentreporter? Mamma pratade mycket om priser och kvalitet, det sistnämnda inte minst på mat. Och att kämpa för sina rättigheter.

 

Så såddes ännu ett frö. Blott 15 år gammal stod jag en dag på Skanstulls tunnelbanestation och fick ögonen på en reklamtavla för tvättmedlet Surf. På jättebilden av tre vita skenande hästar tronade Surfpaketet som sades innehålla även ”blåa och gröna kraftkorn”. Kraftkorn som skulle ”släppa fram en helt ny tvättkraft”.

Bluff, tänkte jag direkt. Det där kan inte vara några ”kraftkorn”, det är bara färgade vanliga tvättmedelskorn.

Så sant som jag hade tänkt. Det dröjde inte länge förrän Sveriges första konsumentjournalist Willy Maria Lundberg på Aftonbladet fullkomligt gick i taket över den där lögnaktiga marknadsföringen. Med frenetisk upprördhet avslöjade hon sanningen om de så kallade kraftkornen. Kort därefter drog Surf med hästsvansen mellan benen in kampanjen.

Och bensinbolaget Esso körde under 60-talet med en lika lögnaktig annonskampanj under stridsropet "In med en tiger i tanken!". Deras bensin påstods innehålla en hemlig revolutionerande tillsats som satte extra sprutt på vevstaken i motorn. Rena potensmedlet alltså.

Inte fan var det sant. Kampanjen nagelfors in i sömmarna av pressen och upphörde abrupt.

 

På den tiden, under 50- och 60-talen, hade vi knappt några konsumentlagar i Sverige. I princip gick det att påstå vilka vansinnigheter som helst i reklamen. Ljuga och förföra hej vilt. Sedan dess har mycket hänt - med lagstiftningen. Men bondfångarna och lurendrejarna finns kvar, i nya skepnader.

Problemet är bara att de nu är så mycket mer sofistikerade i sina kriminella försäljningsmetoder. Inte minst härjar de på nätet och med hemfridsstörande telefonsamtal. Gång efter gång, år efter år, avslöjas företag med vilseledande marknadsföring, manipulerade bandupptagningar av försäljningssamtal på telefon, oskäliga avtalsvillkor, falska påståenden, skrämseltaktik och människor som får fakturor på något som de aldrig beställt.

Fulsälj brukar Konsumentverket kalla det. Det är värre än så, jag kallar det för bedrägeri.

 

Ett av de senaste i den långa raden av bedragarföretag är Key Code Security, som under 2015 drog på sig inte mindre än 266 anmälningar (se nyhet i notisspalten). Konsumentombudsmannen har nu stämt företaget och begär bland annat att det betalar en så kallad marknadsstörningsavgift på fem miljoner kronor.

Många stämda företag blir också fällda. Men den juridiska processen kan ta ganska lång tid och när den väl är över är det inte ovanligt att företaget lagts ner – för att kort därefter med samma ägare dyka upp igen i nytt namn.

 

Det krävs en gedigen körkortsutbildning för att få köra bil. Men starta företag. det får vilken samvetslös eller okunnig tomte som helst göra. I stort sett bara att fylla i några blanketter. Ingen utbildning krävs, inga krav ställs på kunskaper om konsumentlagstiftning, marknadsföringslagen, arbetsmiljölagar eller arbetslivets regler. Bara tuta, köra och blåsa på. Det förutsätts naivt att företagare känner till lagarna – och följer dem.

Och de allra, allra flesta företag är naturligtvis seriösa, de kan de rådande reglerna och respekterar dem. Men det räcker inte. Ett körkort, en slags licens, för nya företagare borde införas, som visar på att de lärt sig vad som gäller.

Det händer – men tyvärr alltför sällan – att företagare döms till näringsförbud i ett visst antal år. Den möjligheten att kasta ut bedragare från den på tok för heliga marknaden borde användas mycket, mycket oftare. Då skulle vi åtminstone bli av med de värsta rövarna.

 

Krönikan 17 december 2015

 

Postnords rigida regler

ett spel för gallerierna

 

Paragrafrytteriets banérförare nummer 1.

Jag har under mina många levnadsår säkert hämtat ut över 500 paket på posten. Somliga adresserade med förnamnet Per, men de allra flesta med Pelle. När jag häromdagen skulle hämta ut ett paket hos ett postombud fick jag kalla handen. Påstådd orsak: Det var inte samma förnamn på paketet och i min legitimation: Per i körkortet, Pelle på paketet.

Allt annat stämde. Rätt efternamn, rätt adress, samma identifikationsnummer som i den sms-avisering jag fått.

Aldrig någonsin tidigare har jag blivit nekad av detta skäl. Och hos det aktuella postombudet har jag alltsedan början av 00-talet hämtat ut åtskilliga paket med förnamnet Pelle.

”Postnord har stramat upp reglerna” fick jag veta.

 

Mycket konstig byråkrati har jag som journalist stött på genom åren, men sällan har jag upplevt ett så meningslöst paragrafrytteri. Det kändes som om jag stod i säkerhetskontrollen på en flygplats, där det av högst förståeliga skäl är viktigt att namnet på biljetten och i passet är helt identiska.

Postnord tycks tydligen tro att om personer med förnamnen Per, Karl, Lars etc. får sin identitet kapad, så beställer tjuven varor på nätet i deras förmodade smeknamn. Varför skulle han/hon med full vetskap om det folkbokförda namnet göra det? Det är fullständigt befängt, såvida inte personen i fråga är helt bakom flötet.

 

Men inte nog med detta. Sedan jag av Postnords kundtjänst fått veta att jag måste be avsändande företag att kontakta Postnord för att ändra till ”rätt” förnamn kom nästa otrevliga överraskning. Företaget berättade att det kommer att kosta mig 225 kronor, en ”administrativ avgift” som Postnord tar ut och som debiteras avsändaren – och som i sin tur naturligtvis debiterar mig som kund. Om denna avgift berättade aldrig kundtjänsten, vilken den borde ha gjort. Allt annat är dålig kundservice.

Självklart kan det inte kosta Postnord 225 kronor att hantera sådana här namnjusteringar, som hanteras så gott som automatiskt via en blankett på nätet. 225 kronor motsvarar en tämligen normal timlön inklusive sociala avgifter. Det kan knappast ta en postanställd en hel timme att justera ett namns stavning. Om det är så illa borde Postnord, som det så ofta och slentrianmässigt brukar heta, "se över sina rutiner".

Nej, uppenbart är att Postnord här har hittat ännu ett sätt att skaka pengar ur kundernas plånböcker utan att behöva anstränga sig särskilt mycket, om ens något. Att ta ut 225 kronor för en så enkel och dessutom påtvingad tjänst är oförskämt, det är rena ockret. Tusentals paketkunder måste på kort tid ha drabbats och ännu fler kommer att drabbas, alla 225 kronor fattigare innan paketet kan lämnas ut.

Mer än var tionde svensk är utlandsfödd eller har utländsk bakgrund, varav många med för oss infödda svenskar mycket svårstavade namn. Det är därför mycket lätt att stavningen blir fel. En missad eller fel bokstav skulle enligt Postnords regler räcka för ett nekande. Stackars alla hundratusentals kunder med ”konstiga” namn.

Min hustru har ett norskt efternamn som kan stavas på ett tiotal olika sätt. Hon får därför mycket ofta post med ”fel” efternamn enligt Postnords rigida uppfattning. Dessutom har hon ett dubbelnamn med bindestreck emellan, varav hon – som så många andra – bara använder ett av dem som tilltalsnamn.

 

Ja, med en dåres envishet håller Postnord fast att namnuppgifterna måste vara exakta, fick jag veta i en brevkontakt med företaget. Ett ”ä” i stället för ”e” i Per, då blir det nobben. Ingen mannamån här inte, Ordnung muss sein. I övrigt undviker företaget att svara på nästan alla mina frågor. Brevsvaret liknade mest standardiserade fraser om dess säkerhetspolicy.

Så kan arroganta företag, allrahelst om de är stora och har något av en monopolställning, agera mot den hand som göder dem - kunderna.

Trots dessa extrema legitimationskrav är jag övertygad om att Postnord bara silar mygg och sväljer kameler, utan att säkerheten blir särskilt mycket bättre. Och att det i grunden är teater, ett desperat illusionstrick, som ska ge sken av krafttag mot identitetsstölder. Postombudens omdöme och sunda förnuft torde räcka en bra bit längre.

Jag har än en gång skrivit till Postnord, nu med nio mycket konkreta frågor. Det ska bli intressant att se om jag denna gång får några konkreta svar eller bara fortsatt mumlande i allmänna ordalag om dess säkerhetspolicy.

Den här krönikan har tidigare i valda delar publicerats som insändare på DN Åsikt. Klicka här så kan du bland kommentarerna bland annat läsa om andra som drabbats: En kvinna som fick ett rent privatpaket från vänner i Australien tvingades låta Postnord skicka tillbaka det, så att avsändaren skulle få skriva ”rätt” namn på paketet. Tur och retur med flyg, nästan 4.000 mil, totalt 6.000 mil inklusive den första flygturen. Det är en och halv gånger Jorden runt…

 

... och så önskar jag alla läsare en God Jul med förhoppningen att ingen av era julklappar fastnar på posten på grund av en "felaktig" bokstav eller uteblivet bindestreck.

Ju fler svenskar som sätter upp solceller på sina villor och fritidshus, desto mer rycker vi undan mattan för kärnkraften. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 23 november 2015

 

Sverige borde skämmas

för fladdrig energipolitik

 

Idel tomma tak i Ladugårdsängen. Var är solcellerna?

Bild: Pelle Forsberg

Det byggs som sällan förr i Örebro. Ladugårdsängen har under de senaste åren växt så det knakat, med idel nya flerbostadshus. Och utbyggnaden fortsätter. Där står byggkranarna just nu på rad, i full färd med att smälla upp ännu fler bostäder.

Men var är solcellerna på taken? Jag passerar nästan dagligen denna min grannstadsdel och har ännu inte sett en enda solcellsanläggning. Där finns mängder av stora tak i fritt söderläge som skulle passa utmärkt att klämma fast solceller på.

Förklaringen är den bedrövligt försiktiga svenska energipolitiken, som sedan folkomröstningen om kärnkraft 1980 har varit ett ständigt fladdrande, för att inte säga ett skämt. Ingen regering har sedan dess vågat drämma näven i bordet och förkunnat att nu, nu jäklar anamma, nu satsar vi brett och långsiktigt på alternativ energi. Bidrag och subventioner till ny energi och miljösatsningar har kommit och gått, höjts och minskats och ändrats lite hipp som happ. Ingen har därför vågat hoppas på vad som i ett längre perspektiv ska komma att gälla.

 

Nu senast har regeringen med sin nyligen antagna höstbudget beslutat att på produktionen från solanläggningar som är större än 144 kilowatt ska det betalas sedvanlig skatt. Det drabbar inte privatpersoner, men väl stora företag och kommuner, som nu dragit öronen åt sig och högst förståeligt tvekar om att satsa på solen.

Om det är några som skulle kunna vara mäktiga draglok för den alternativa energin, så är det just de stora företagen och det offentliga. Nu har man i stället lagt krokben för den möjligheten.

Vid årsskiftet 2014-2015 sänktes dessutom bidraget till solcellsanläggningar. Tidigare uppgick det till 35 procent för alla, men sänktes till 30 procent för företag och 20 procent för privatpersoner. Med ett penndrag – och det gick snabbt - rycktes den ekonomiska möjligheten att investera i solceller undan för många ägare av småhus. Femton procents minskning betyder lika många förlorade tusenlappar med en anläggning som kostar 100.000.

Visserligen har riksdagen nu beslutat att ytterligare 1,4 miljarder ska satsas på solcellsbidrag fram till 2019, men det procentuella stödet höjs inte. Det innebär bara att bidragspengarna räcker till att fler får möjlighet att söka ett krympt bidrag.

 

Själv togs jag på sängen av det minskade solbidraget vid årsskiftet. Mitt uppe i planeringen av en solanläggning på mitt fritidshus i december förra året fann jag efter nyårsnattens klockringning att den skulle kosta mig nästan 15.000 kronor mer. Ty det snabba och diskreta riksdagsbeslutet i december gick mig helt förbi. Först i början av januari upptäckte jag vad som hänt på Blasieholmen.

Ändock, skam den som ger sig. Jag beställde ändå anläggningen för 96.000 kronor, ansökte om det krympta bidraget, och i maj i år kunde jag trycka på startknappen. 4.000 watts effekt ska täcka hela årsförbrukningen på 3.000 kilowattimmar. Sommarhalvårets överskottsproduktion säljs till mitt elbolag och under det solfattiga vinterhalvåret ”köps den tillbaka”. Med skatteavdrag per såld kilowattimme och runt en halv tusenlapp i elcertifikatsbidrag ska slutnotan för elen kunna bli noll.

Det blir naturligtvis inte samma fördelaktiga investering som jag hade hoppats på. Med 35 procents bidrag skulle anläggningen ha varit avskriven på knappt 11 år. Nu lär det dröja mellan 13 och 15 år innan den är ”betald”. Det blir mina barn som kommer att göra den stora ekonomiska vinsten med investeringen.

Men pengarna är ändå inte det viktigare. Den viktigaste vinsten gör vår gemensamma miljö, och det redan från och med nu. 3.000 kilowattimmar egenproducerad el betyder 3.000 färre kärnkraftsproducerade kilowattimmar. Ju fler privatpersoner som sätter upp solceller, desto mer rycker vi undan mattan för kärnkraften.

 

Det är vad Tyskland har gjort. Sedan många år har generösa statliga subventioner till vind- och solkraft gjort att det blivit ett föregångsland vad gäller alternativ energi. Mängder av små som stora vindkraftverk har växt upp överallt och på de tyska bostadstaken står solcellerna som spön i backen. Och kärnkraften har nu Tyskland bestämt sig för att helt avveckla.

Så borde Sverige också ha gjort för länge sedan. I stället har våra riksdagspolitiker i känd svensk stil i decennier utrett och utrett till förbannelse, men resultatet har tills nu bara blivit en liten fånig tumme. En tvehågsenhet som Sverige borde skämmas för.

 

Kanske är de 1,4 extra miljarderna till solcellsanläggningar under fyra år början på en storsatsning på alternativ energi. Men fan tro’t …

 

Krönikan 16 oktober 2015

 

Evinnerliga enkäter och

försvunna hantverkare

 

Vem orkar svara på alla kundenkäter?

Du ringer kundtjänsten hos ett företag eller myndighet och i snart nio fall av tio kan du ge dig fasen på att de efter samtalet vill ha ditt omdöme om servicen i ”några frågor” som ”bara tar några minuter”.

Du köper en vara på internet och i 9,7 fall av 10 kommer det någon dag därefter ett mejl, där de vill veta hur nöjd eller missnöjd du är.

 

För många, många år sedan svarade jag – när jag var på humör och ansåg mig ha tid - på sådana enkäter. Men sedan länge är det tvärstopp. Det har bara blivit för mycket, det är en veritabel inflation i uppmaningar om att tycka till. Om jag någon gång är missnöjd med en kundtjänst, vara eller tjänst, då mejlar eller ringer jag upp företaget och framför mina synpunkter. Direkt till en levande människa, inte en digitaliserad pratmaskin.

Det händer dock att även jag på eget initiativ ibland ringar upp ett företag och berömmer dem för god service eller bra varor/tjänster. Men då ska det vara något exceptionellt.

Många borde i likhet med mig vara utmattade av dessa enkäter. Hur många svarar i dag på företagens frågor? Jag är övertygad om att de bara blir färre och färre.

 

Sommaren har flutit förbi och så har även alla hantverkare jag anlitat - och försökt anlita. För hantverkare är ett märkligt släkte. De tycks anse att de själva och inte kunden är i centrum. Minst två gånger av tre dyker de inte upp som uppgjort. Dagen innan ringer de och ställer in sitt besök, ”det har kört ihop sig, jag kommer kanske på torsdag i nästa vecka i stället”. Eller fredag. Eller måndag. Eller nästa månad.

I maj månad mejlade jag min rörmokare på landet om att jag eventuellt ville montera ett filter till vårt brunnsvatten. Skickade med resultatet av en vattenanalys med betyget ”tjänligt med anmärkningar”. Vad tyckte han, behövs ett vattenreningsfilter utifrån den analysen?

Nu är det oktober. Fem månader har gått. Inget svar har jag fått. Jag tror att han fortfarande lever, eftersom jag inte sett hans dödsannons.

 

För två år sedan byggde vi ut stugan på landet till dubbla bostadsytan. I kontraktet skrevs in att arbetet skulle vara klart senast den 31 maj, såvida inget oförutsett satte hinder för det.

Ingen oförutsett enligt min bedömning inträffade. De trevliga byggubbarna kom och gick lite hipp som happ. Vissa dagar jobbade de som fan från morgon till kväll, medan andra och flera dagar i sträck var de helt försvunna, uppslukade av jorden. Något hade kommit emellan, ett ströjobb här och ett ströjobb där.

Ytterligare andra dagar dök en ensam gubbe upp i någon timme eller två. Krafsade lite bland presenningar, sågade till några brädstumpar, slamrade med hammaren en liten stund – och sedan var han puts väck.

Vi hade trott att vi i lugn och ro skulle kunna ställa i ordning den utbyggda delen under sommarmånaderna. Lacka golv, möblera, fixa till, göra det beboeligt.

 

Ånej. Så roligt skulle vi inte få ha. I början av juli förkunnade byggfirmans ägare, tillika arbetsledare, att nu var det semester i tre veckor. ”Vi kommer tillbaka i början av augusti”.

Där satt vi bland damm, plankspill, byggställningar och övergivna elverktyg som också fick semester.

Den 21 augusti slogs den sista spiken in – två och en halv månad försenat.

Visst blev det bra. Visst hade gubbarna och grabbarna gjort ett gediget arbete. Med det var vi helnöjda – men inte med tidsåtgången.

Kontraktsbrott? Tja, det var det nog. Men ibland måste man tyvärr låta udda vara jämnt. Det var ju ett proffsjobb.

 

 

Byggfirman fick därför på höstkanten ytterligare ett litet jobb - att slå ut en innervägg i den gamla husdelen. Och då – BINGO! – utfördes det på det datum vi hade kommit överens om. Vi blev helt förstummade, nöp oss i armen – men det var sant.

Vad är det som gör det så svårt för svenska hantverkare att hålla tider? Styrs de av månens faser, himlens stjärntecken eller är de bara så erbarmligt dåliga på att planera?

Krönikan 6 juni 2015

 

Staten enda garanten

för bra mobiltäckning

 

Sextiotal. Det var då det kostade 300 kronor att få telefon installerad - för alla. Bild: Pelle Forsberg

SVT riktade nyligen i en serie reportage sökarljuset på den urusla mobiltäckningen i många delar av landet. Så usel att en och annan tvingas upp på sina hustak för att kunna ringa.

Jojo, så går det när man låter marknaden sköta en så viktig infrastruktur som telefonnät. Det som inte är lönsamt skiter man blankt i. Landets mobilnät borde från början ha byggts upp av staten, som sedan skulle ha låtit de olika operatörerna hyra kapacitet.

När Sverige på allvar ”telefonierades” med det fasta nätet efter andra världskriget gjordes det efter principen att alla svenskar skulle kunna få telefon till samma enhetliga pris – hur långt ifrån närmaste anslutningspunkt bostaden än låg. Det betydde att avlägset liggande hushåll långt inne i Norrlands inland kunde få telefon till ett hyfsat pris. Om jag inte minns fel kostade det på 50- och 60-talet 300 kronor att bli ansluten, oavsett om det handlade om 200 meters eller 8 kilometers ledningsdragning.

Tre hundra var visserligen en ganska stor summa på den tiden – det motsvarade i början av 60-talet en låg veckolön för en arbetare. Men det var inte oöverkomligt, och de som solidariskt fick subventionera abonnenterna i glesbygd var stadsborna. Hela Sverige skulle ju leva. Men det var på den tiden. I dag verkar det enligt lönsamhetstänkandets gudomliga princip vara ett skällsuttryck.

 

Fem gånger var jag inne på försäkringsbolagets hemsida och kollade in deras bilförsäkringar. Lika många gånger blev jag - dagen därpå – uppringd av deras försäljare:

- Hejsan, hejsan Per Olov Yngve, vi har sett att du besökt vår hemsida. Vad vi nu kan erbjuda dig, special price for you, är bla, bla, bla …

Den här typen av marknadsföring är som pesten. Rena hemfridsbrottet, något av en reklamvåldtäkt i mitt eget hem. I många europeiska länder är detta förbjudet – eller starkt begränsat i rådande lag – men inte i Sverige. Här måste vi nixa alla våra telefonnummer om vi vill slippa eländet, eller - om vi redan är kund hos ett företag - aktivt ringa upp det och undanbe oss fortsatt säljringande.

Våra hem är numera inte alls våra borgar. Vi tvingas värja oss med näbbar och klor mot reklamfloden, sätta upp reklamskyddsvallar för både det ena och det andra, och så borde det inte få vara. Jag efterlyser ett totalförbud mot marknadsföring på telefon, såvida vi inte uttryckligen och på eget initiativ sagt ja.

 

Modenycker är en märklig företeelse. I många år skulle det vara murrigt svarta eller silvergrå bilar och kläder. Förfärligt fult. Nu har trenden vänt. Plötsligt har det återigen dykt upp härligt glada färger på kläderna. Och bilarna – ja, de har plötsligt blivit kritvita.

Vitt är alltså den nya modefärgen på bilar. Om man nu kan kalla det för en färg, lika lite som svart i mitt tycke är det. Båda varianterna är hopplöst smutsovänliga. Det behövs inte mycket skitstänk på en svart eller vit bil för att de ska se genomsmutsiga ut. Bättre då med silvergrått. då kan man ratta omkring bra mycket längre innan den ser för jävlig ut.

Men få ting är de facto nytt under solen. Det är rundgång även på modet. Frågan är vem som egentligen bestämmer hur rundgången ska se ut – vi konsumenter eller företagen?

 

 

Nedfallen ledning. Evakuering och tågbyte mitt ute på linjen. En krydda i tillvaron. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 5 maj 2015

 

Det finns mycket

att bocka och tacka för

 

Jag ber att få bocka och tacka de senaste decenniernas regeringar – inte minst den gamla alliansregeringen – för allt de åstadkommit för att göra livet lite mer spännande för oss som konsumenter:

Jag vill tacka för avregleringen av taximarknaden som gett driftiga taxiförare laglig möjlighet att ta 10.000 kronor för en resa mellan Arlanda och Stockholm. En oförglömlig upplevelse som jag tror uppskattas av framför allt utländska turister.

Jag vill tacka för privatiseringen av bilprovningsverksamheten. På så sätt ser jag lite mer av mitt kära land, eftersom jag nu fått tre mil längre att åka till närmaste statliga bilprovningsanläggning. Raskt ökade allas priser på bilprovning, men det är något man måste stå ut med i valfrihetens namn.

Jag vill tacka för alla privata friskolor som bidragit till att den tidigare tvångsblandningen av de olika samhällsklassernas barn nu äntligen har stoppats. Ty lika barn leka bäst. Nu väntar jag bara på elitklasser, där de duktigaste eleverna ska slippa störas av klasskamrater som inte är lika smarta.

 

Jag vill tacka för slopandet av apoteksmonopolet. Även här har det gett mig tillfälle att få resa lite längre till ett statligt apotek, närmare bestämt en och en halv mil. För att inte tala om det därmed fantastiskt utökade utbudet av livsnödvändiga apoteksvaror som hårschampon, tuggummin och mystiska piller som påstås öka sexlusten – listan kan göras lång.

Jag vill tacka för det nya pensionssystemet som gett oss en imponerande valfrihet när det gäller premiepensionsfonder. Omkring 700 stycken överträffade mina vildaste förväntningar. En verkligt rolig fritidssyssla att ägna några timmar i veckan åt att kolla fondernas utveckling för att kunna flytta fram och tillbaka och välja den mest optimala.

Jag vill tacka för utförsäljningarna av allmännyttans bostäder till bostadsrätter, som effektivt har fått bort många av de mindre bemedlade från Stockholms innerstad. Här har naturligtvis även de slopade bostadsbyggnadsubventionerna spelat in. Södermalm, till exempel, har äntligen blivit en värdig stadsdel för folk i karriären. Lika vuxna leka bäst.

 

Jag vill tacka för alla skattesänkningar som gett framför allt oss välbärgade mer i plånboken till att konsumera ännu mer av livets nödtorft, som stadsjeepar, ansiktslyftningar, weekendresor till New York och till att värma upp utomhuspoolen under vintern.

Jag vill tacka för avregleringen av telekommarknaden, som öppnat upp för många, många lycksökare, vars horder av klagande kunder ser till att Allmänna reklamationsnämnden har något att göra. Se där en riktigt jobbskapande valfrihetsreform!

Jag vill tacka för avregleringen av järnvägsunderhållet och att staten hållit hårt i pengarna. Tågresande har därmed blivit som ett roligt roulettespel – ska jag komma fram till Arlanda i tid, eller ska nedfallna ledningar och trilskande växlar göra att jag missar flyget. Spännande!

Jag vill tacka för utförsäljningen av den statliga kassakon Vin & Sprit. Inte ska staten profitera på brännvin, det ska den djupt ansvarstagande privata alkoholindustrin göra. Och är det inte snart dags att bli av med LKAB och Vattenfall?

 

Ja, det finns mycket att tacka dessa framsynta regeringar för. Och mer vill jag se. Kan man inte privatisera grundvattnet och luften vi andas? Här skulle öppnas oanade affärsmöjligheter, där ingen medborgare skulle kunna slippa undan att öppna plånboken, till gagn för penningströmmarna till Cayman Islands och Bermuda.

Tack för ordet.

Tillsammans med utsläppen av kväveoxider, vattenånga och effekter från kondensstrimmor beräknas flyget svara för 3 procent av människans totala påverkan på klimatet. Bild: Norwegian

Krönikan 7 mars 2015

 

Konkurrens som tär

på miljö, folk och fä

 

Konkurrens är bra. Då skärper sig företagen, priserna hålls nere och kvaliteten blir förhoppningsvis högre. Allt för att vinna konsumenternas gunst. ”Köp mig, jag är billigast och bäst”.

Så ser den positiva bilden av konkurrens ut. Men konkurrensen kan även ha otrevliga baksidor. Och det är när priserna hålls nere med hjälp av lägre löner, sämre arbetsmiljö och sämre anställningsvillkor. I de värsta formerna resulterar det i ren rovdrift på de människor som förser oss med varor och tjänster.

Eller rovdrift på djur när det handlar om vår mat, djur som tvingas växa upp under vidriga betingelser. Svansar på griskultingar som klipps av utan bedövning, djur som pumpas fulla med antibiotika och djurbesättningar som tvingas växa upp i spiltor de inte kan vända sig i. Bara för att nämna några få av många exempel. Det är att begå våldtäkt på djurs naturliga beteenden.

Eller rovdrift på vår känsliga natur. Tropisk regnskog som skövlas för att bereda mark för odling av oljepalmer eller mark för boskapsskötsel, så att vi ska kunna tugga i oss fler och fler hamburgare. Mangroveträsk som utnyttjas för odling av jätteräkor och förstör livsmiljön för många känsliga djurarter.

 

Genom åren har vi sett otaliga skräckexempel på hur många stora globala företag cyniskt har blundat för arbetsförhållandena i de fabriker i utvecklingsländer, varifrån de låter tillverka eller köper sina varor. Det senaste årtiondet har en mindre förbättring skett, men det är inte resultatet av att företagsledningarna plötsligt fått dåligt samvete. Utan det är tack vare ett allt hårdare tryck från konsumenter som satt ner foten och sagt att nu får det fan-i-mig vara nog. Vi vill inte köpa varor från företag som har blod på sina giriga fingrar. Här har inte minst den internationella organisationen Fairtrade, Rättvisemärkt, spelat en stor roll.

Och vår atmosfär förpestas allt mer av utsläppen från det allt billigare och starkt ökande flygresandet, som möjliggjorts av större och större flygplan och en knivskarp konkurrens. Mot bakgrund av flygets ökande bidrag till växthuseffekten är det absurt att det ska vara så billigt att flyga på nöjesresor över en veckoslut till den ena storstaden efter den andra. Vad är det för en stollig värld vi lever i när vissa utan att blinka åker till New York bara för att ”shoppa loss” några få dagar?

 

Konflikten mellan flygbolaget Norwegian och dess piloter sätter den här frågan i blixtbelysning. Den extrema konkurrensen tvingar flygbolagen att skära bort miljardbelopp i sina budgetar och då är det den stora utgiftsposten personalen som det ska hackas i. Med hjälp av osäkrare anställningsvillkor, sänkta löner och färre anställda som tvingas jobba hårdare ska konkurrensen mötas.

Det värsta med försämrade arbetsvillkor inom flyget är dock att flygsäkerheten är i fara. Det finns gränser för vad en människa orkar med och ska behöva acceptera. Jag vill inte flyga med uttröttade piloter och kabinpersonal, då betalar jag hellre lite mer för biljetten.

Det måste också finnas gränser för hur långt konkurrensen ska tillåtas gå. Skärp lagar, förordningar och internationella överenskommelser. Men det räcker ändå inte till. Det går inte att lagstifta och förordna in i minsta mikrodetalj, och samvetslösa företag hittar alltid kryphål. I slutänden hänger det på oss konsumenter att säga stopp och nej tack. Om en vara eller tjänst är osedvanlig billig är det oftast något lurt.

 

 

Det billiga flygresandet har nått vägs ände. Hit men inte längre, och helst ett steg bakåt. Inför en internationell skatt på flygbränsle och flygskatt för resenärerna. Satsa på höghastighetståg och sänk radikalt priserna på tågbiljetter så att det aldrig ska vara billigare att flyga kort- och medeldistans än att åka tåg. Att flaxa iväg på weekendresor till europeiska huvudstäder i tid och otid är inget livsviktigt. Det är ett oskick på miljöns bekostnad.

Pelle Forsberg

Krönikan 9 februari 2015

 

Falska gratisvaror

och falska rabatter

 

Innebörden av ordet ”gratis” tycks för många näringsidkare vara förfärligt svår att förstå. Det finns absolut inga nyanser av ordets betydelse. Gratis kan aldrig vara annat än gratis, och eftersom ingenting kan vara halvt gratis finns inte heller något ”helt gratis”. När någonting är gratis skänks något bort utan några som helst förbehåll eller krav.

Ändå vimlar marknadsföringen – framför allt på nätet – av falska gratispåståeden. ”Köp den här prylen så får du en annan pryl gratis”. Nej, man får den absolut inte gratis, men däremot ”utan extra kostnad” eller ”på köpet”.

Konsumentlagstiftningen är helt tydlig på den här punkten, utan extra kostnad ska det heta. Och det kravet har funnits i lagen sedan 80-talet.

Jag antar att de flesta övertrampen mot den här lagregeln beror på ren okunnighet om vilka regler som gäller. Eller dåliga kunskaper i svenska språket. Exempel på det sistnämnda blir dessvärre allt vanligare. Det räcker med att läsa folks kommentarer på nätet och i mejl. Fullt med häpnadsväckande stavfel, enorma textmassor utan punkt, kommatecken eller stycken, förfärliga särskrivningar av sammansatta ord, stora bokstäver används hipp som happ.

Som journalist och därmed djupt intresserad av det svenska språket är den här utvecklingen deprimerande. Att inte behärska det mest elementära i språket är dessutom ett stort handikapp. Vem vill anställa en person vars jobbansökan vimlar av märkliga språkfel?

Jag minns en av Nerikes Allehandas chefredaktörer, som konsekvent spolade alla jobbsökande som stavade ordet artikel med ck. De flög direkt ner i papperskorgen.

Jag drar ofta öronen åt mig om till exempel en privat Blocketannons innehåller stavfel på stavfel, det må bero på slarv eller okunnighet. Det ger onekligen ett oseriöst intryck. Om säljaren har ett utlandsklingande namn och därmed kan vara invandrad är det naturligtvis förklarligt. Men inte en Kalle Karlsson. Då bläddrar jag oftast vidare bland annonserna i jakt på någon som åtminstone vet vad en stor bokstav är för ett konstigt tecken.

Detta om gratis, och om taskiga lag- och språkkunskaper. Nu över till rabatter och ständiga reor. Rabatter är det heller ingen hejd på i den kommersiella världen, och det är ju okej så länge de inte varar för länge.

Men en del verkar vara helt odödliga. Jag har i över tio år haft antivirusprogrammet Norman på mina datorer. Under alla dessa år har det varit ständig rabatt på deras tjänsteprodukter, oavsett om man är en gammal kund som ska förnya, eller en helt ny. Alltid rabatter till alla. Alltid.

De ”rabatterade” priserna är naturligtvis inte rabatterade. De är ordinarie priser. Rabatternas syfte är att slå blå dunster i ögonen på kunderna, de är rena bluffen och därför olagliga.

Ständiga reor som aldrig tar slut är också en kär sysselsättning för vissa företag. Ur & Penn-kedjan är ett av många som alltid har en rea på gång. Eller har de en reafri dag i månaden så att de kan påstå att det handlar om olika reor?

För många år sedan slog Konsumentverket fast att ett så kallat extrapris får gälla i högst fyra veckor. Den tolkningen av lagen kan direkt överföras även på rabatter. De får inte gälla i evigheter.

 

Detta om falska rabatter och falska reor. Nu över till ständiga årliga prishöjningar även när den allmänna inflationen är låg eller ingen alls. Och det har den nu varit under åtskilliga år. Pinnglass och färg hör till de varor som år efter år alltid ökar mycket mer än inflationen. Runt tio procents årlig prishöjning verkar vara pinnglass- och färgtillverkarnas måttstock. Som husägare borde jag ha bunkrat upp med flera hundra liter av ”mina” färger för 20 år sedan. Då skulle mitt målningsunderhåll ha blivit billigare och billigare för varje år. Nu betingar dessa burkar ett löjligt högt pris.

Och pinnglass har jag slutat att köpa.

Slutligen kan jag bara konstatera att Ica-butikernas urfåniga märkning ”Vårt pris” fortsätter. Självklart är det den enskilda butikens pris som står på butikens prislappar, vad annars?

Goddag yxskaft …

 

Krönikan 13 januari 2015

 

Skönhet på ställen

där solen aldrig skiner

 

Dags för renovering?

Jag trodde att jag hade hyfsad koll på vilka konsument- hälso- och skönhetstrender som rör sig i tiden. Men en del har jag tydligen missat – och det med flera år. Häromveckan stötte jag på en företeelse som jag först trodde var ett riktigt dåligt skämt.

Analblekning.

Det finns uppenbarligen folk som tycker att det är genant? – eller fult? - att vara lite brun eller rödlätt i rövhålet. Frågan är i så fall vilka som bryr sig. Och hur många är de som känner till andras färgstatus där bak? Det torde vara en mycket, mycket liten skara udda människor som går runt och spanar sina vänner djupt in mellan skinkorna. Jag gör det inte.

 

Den både kända och ökända bloggerskan Kissie blekte sig i häcken för flera år sedan. ”Mitt anus blev verkligen jättefint och ljust” skrev hon i bloggen, samtidigt som hon uppmuntrade andra till detsamma, ”perfekt om ni vill piffa till anuset”.

I en av kommentarerna på bloggen berättade en tjej att hon nog också skulle uppgradera sig med en analblekning, för att ”överraska pojkvännen”. Jomenvisst, den kategorin torde vara den enda som brukar få tillfälle att uppmärksamma färgprakten i ändalykten.

Jag trodde att det gamla talesättet att skönhet kommer inifrån fortfarande gällde, men numera kommer den tydligen bakifrån.

 

Redan tandblekning av tillräckligt vita tänder är en märklig företeelse. Så har vi då också fått analblekning. Lägg därtill anskrämliga botoxplutande munnar, skönhetsoperationer av redan vackra ansikten och ”justeringar” av blygdläppar. Och så män som förlänger snorren för att de inbillar sig att den är för liten. Ju större den är, desto fler tjejer kommer rusandes. Eller?

Vi skattebetalare har varit med och betalat dessa aparta plastikkirurgers utbildning. Min andel av de skattekronorna vill jag ha tillbaka.

 

Så här långt har alltså fixeringen vid det egna jaget, den egna kroppen, gått. Kan det gå längre? Det är ställt utom allt rimligt tvivel att det genomkommersialiserade samhället med sin aggressiva marknadsföring till stor del har bidragit till den här utvecklingen. Du får inte vara nöjd med din kropp, din person och ditt liv. Du duger inte. Du får aldrig känna att du är bra som du är. Du måste vara lite missnöjd, helst mycket missnöjd, så att du fortsätter att försöka köpa dig lycka och självförtroende med hjälp av en aldrig sinande ström av allt fler meningslösa varor och – som i det här fallet – tjänster.

Den kommersiella anusblekningsverksamheten och så kallade skönhetskirurgin ökar visserligen bruttonationalprodukten och skapar ett och annat jobb. Men det är knappast sådana jobb vi vill ha i ett samhälle där sjuk- och äldrevården skriker efter personal.

 

Och ute i världen lever hundratals miljoner fortfarande i djup fattigdom. Medan vi piffar upp våra ändtarmsmynningar och finjusterar näsor för dyra pengar.

Det är synd om människorna, sa August Strindberg. Ja, åtminstone vissa av oss.

 

Äldre krönikor hittar du under årtalsrubrikerna högst upp på denna sida

Äldre krönikor från och med 2012 hittar du under respektive årsrubrik * Kolla in Svarta länslistan för september 2015 - på den finns denna gång två bilföretag, som du bör undvika att handla hos. * Svensk Handels Varningslista över andra tvivelaktiga företag i hela landet * Ät fisk med gott samvete - här är WWF:s fiskguide * Så känner du igen israeliska varor * Nyttiga länkar för dig som konsument * Få hjälp av länets konsumentvägledare * Om sajten Konsumentmakt! * Kontakt : pelle@orebro-konsument.se

Plötsligt var byggubbarna försvunna i flera dagar. Bild: Pelle Forsberg

Två företag

ligger kvar

på höstens

Svarta lista

 

Onsdag 2 november 2016. Två företag i Örebro finns i november kvar på konsumenttidningen Råd och Röns senaste Svarta listan över företag som inte föjt Allmänna reklamationsnämndens beslut. Från början var antalet företag fyra, men två av dem har under hösten rättat sig efter

reklamationsnämndens beslut.

Läs mer här.

WWF:s fiskguide

- ät fisk med gott samvete

  • Fortsatt låga halter bekämpningsmedel i svenska maten
  • Domstolsförbud mot Fastcom
  • Lite prat om risk i finanspoddar
  • Stort missnöje med telefonförsäljning
  • Ny märkningsguide för tjänster och produkter
  • Var kritisk till "reaklippen" under Black Friday
  • Systembolaget säljstoppar ny öl
  • Detta gäller nu för drönare med kamera
  • Betala med ett blipp och ingen pin-kod
  • Reklam för hockeyläger skickades till barn
  • KO stämmer skönhetssajt
  • Fritt fram använda vindrutekameror
  • Drönare omfattas av lagen om kameraövervakning
  • Key Code döms att betala två miljoner
  • Gothia Telecom fortsätter lura konsumenter
  • KO tar bolaget Adressjänst till domstol
  • Tingsrätt förbjuder LV Hälsokosts telefonförsäljning
  • KO stämmer LV Hälsokost
  • Varning för inkassokrav från European Development

Fortsatt låga halter

bekämpningsmedel

i svenska maten

 

Torsdag 8 december 2016. Trenden från tidigare år, att det är låga halter bekämpningsmedel i maten, håller i sig. Svenska grönsaker har mindre rester av bekämpningsmedel än grönsaker från andra länder.

 

Livsmedelsverkets kontroll visar att det är låga halter bekämpningsmedels­rester i maten på den svenska marknaden. Totalt analyserades 1 922 prov och 25 av dessa – en dryg procent – överskred de EU-gemensamma gränsvärdena. Svenskodlade grönsaker innehåller minst rester av bekämpningsmedel.

- Det är glädjande att trenden från tidigare år med låga halter av bekämp-ningsmedel håller i sig. Målet är natur-ligtvis att det överhuvudtaget inte ska finnas halter över gränsvärdena i maten, säger Petra Fohgelberg

 

Årliga kontroller

Livsmedelsverket gör varje år kontroller för att se till att grönsaker och frukt som säljs i Sverige inte innehåller otillåtna rester av bekämpningsmedel. Kontrollerna görs i första hand på de frukter och grön-saker som svenskarna, särskilt barn, äter mycket av. Äpplen, citrusfrukter och bananer samt gurka och tomater är några exempel. Produkter som upprepade gånger vid tidigare kontroller haft resthalter av bekämpningsmedel över gränsvärdet tas också med.

År 2015 analyserades sammanlagt 1922 livsmedel för att söka efter 514 olika specifika ämnen. I proverna ingick bland annat frukt, bär, grönsaker, spannmål, barnmat, juice, oljor, konserverad mat samt smör och hönsägg.

 

Russin, ris och äpplen

Samtliga funna halter som överskred ett gränsvärde fanns i konventionellt odlade produkter. Russin, ris och äpplen är några exempel på produkter där kontrollen hittat överskridna gränsvärden. I nio prov beslutade Livsmedelsverket om uppföl-jande provtagning på grund av att varorna innehållit resthalter av bekämpningsmedel över gällande gränsvärden. Företagen som sålt varorna måste därefter visa upp felfria leveranser vid tre tillfällen för att få sälja sina produkter igen. I tre fall under 2015 har Livsmedelsverket dessutom beslutat om saluförbud. Det gällde 10.314 kilo äpplen och 2.300 kilo basmatiris.

 

I fem fall hittades svenskodlade grödor med rester av ämnen som inte är tillåtna att använda på just de grödorna i Sverige. Dessa ärenden lämnades över till kommu-nen eller länsstyrelsen där grödan odlats för uppföljning om varför dessa ämnen påträffats i grödorna.

 

Källa: Livsmedelsverket

 

 

Domstolsförbud

mot Fastcom

Försäljningsmetoder stoppas

 

Torsdag 8 december 2016. Teleoperatören Fastcom förbjuds vid vite att fortsätta med de försäljnings-metoder som Konsumentombuds-mannen, KO, har stämt bolaget för.

 

Det är Patent- och marknadsdomstolen som har fattat ett interimistiskt beslut i målet som KO driver mot teleoperatören Fastcom.

KO stämde Fastcom i slutet av september sedan bolaget på kort tid dragit på sig ett stort antal anmälningar och klagomål. Enligt anmälningarna så gav bolagets säljare intrycket av att vara någon form av officiell telefonhandläggare och att de ringer på uppdrag av konsumentens ordinarie teleoperatör. De har också påstått att den fasta telefonen ska läggas ned och att konsumenten inte har något annat val än att säga ja för att få behålla sin telefon.

Konsumenterna har sedan fått fakturor utan att ha beställt abonnemanget. Bolaget gav inte heller någon som helst information om ångerrätten.

 

Vite på en miljon kronor

Domstolen ger KO rätt och förbjuder bolaget att fortsätta med försäljnings-metoderna. Bryter Fastcom mot domstols-beslutet riskerar bolaget att betala ett vite på en miljon kronor för varje överträdelse av förbudet.

Rättegången mot Fastcom pågår. Beslutet från domstolen är ett så kallat interimistiskt beslut och gäller omedelbart i avvaktan på slutlig dom. I samband med det ska även domstolen ta ställning till KO:s yrkande om att bolaget ska betala en halv miljon kronor i marknads-störningsavgift.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Lite prat om risk

i finanspoddar

 

Torsdag 8 december 2016. När bolag pratar fonder och andra placeringar i sina poddar är det mest lovord och väldigt lite om riskerna. Det uppmärk-sammar Konsumentverket i sin nya granskning.

 

Det blir allt vanligare med poddar, eller podcasts, som handlar om sparande, fonder, börsanalyser och liknande finansiella frågor. Mot den bakgrunden genomförde Konsumentverket nyligen en granskning av en rad poddar på området. Urvalet base-rades på aktiva poddar med många lyssnare.

Konsumentverkets granskning visar att många poddar faktiskt inte innehåller något som gått att identifiera som marknads-föring. Dessa görs främst av banker och värdepappersinstitut och man kan då anta att det ofta handlar om att lyfta fram och bygga det egna varumärket.

 

Många brister i riskinformation

Marknadsföring förekommer dock i vissa av de poddar som granskats. Konsument-verket har även funnit marknadsföring som strider mot lagen. När man marknadsför finansiella produkter ska alltid information om risker finnas med. Men på den punkten brister en del poddar.

– I många fall lämnas bristfällig information om riskerna. Ofta saknas den helt. Tvärtom är det ofta så att produkterna lovprisas på ett onyanserat sätt, säger Otto Johansson Hansson, jurist på Konsument-verket.

Mot den bakgrunden ifrågasätter Konsumentverket om lyssnarna verkligen får en rättvisande och balanserad infor-mation om produkterna som gör det möjligt för dem att fatta välgrundade beslut.

 

Granskning om reklamidentifiering

Just nu pågår en rättslig prövning av hur tydlig reklamidentifieringen måste vara i bloggar och andra sociala medier. Konsumentverket vill vänta in ett besked från domstolen innan myndigheten går vidare och eventuellt driver frågan om reklammarkering i poddar.

– Generellt ser vi ett behov av förbättringar vad gäller riskinformation i poddarna. Det finns också brister vad gäller användandet av värdeord och omdömen. Därför kan det bli aktuellt att vi gör en uppföljning längre fram för att se om det har blivit bättre. Om inte får vi överväga att vidta åtgärder, säger Otto Johansson Hansson.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Stort missnöje med telefonförsäljning

 

Söndag 27 november 2016. Konsumen-terna fortsätter att visa stort missnöje med telefonförsäljning. Det visar en ny undersökning från Konsumentverket. Undersökningen förstärker behovet av förändrad lagstiftning med skriftligt godkännande för avtal som ingås på telefon.

 

Konsumentproblem kopplade till telefonförsäljning har varit en följetong i många år. Försäljningsmetoden har länge varit den enskilda fråga som orsakat flest anmälningar till Konsumentverket och frågor till vår upplysningstjänst Hallå konsument. Många personer hamnar i avtal de inte vill ha efter att ha blivit kontaktade på telefon.

För tre år sedan genomförde Konsu-mentverket en stor undersökning bland konsumenter för att få veta deras inställning till telefonförsäljning. Resultatet var tydligt. Nästan samtliga tillfrågade sa att de inte vill bli kontaktade via telefon av företag de inte redan är kund hos och majori-teten menade att det är lätt att bli vilseledd.

 

Samma negativa bild

Nu har Konsumentverket genomfört en ny undersökning med samma frågor för att se hur konsumenternas inställning har förändrats. Resultaten visar ännu en gång samma negativa bild:

* Endast en procent av konsumenterna är positiva till att bli kontaktade av telefon-försäljare från företag där de inte är kund.

* En majoritet (58 procent) upplever att det är lätt att bli vilseledd eller lurad av telefonförsäljare.

* Mer än var tionde konsument (11 procent) upplever att de har tackat nej till ett erbjudande över telefon men ändå fått en leverans

* Mätningen visar också att fler konsumenter än tidigare blir missnöjda med sina köp, fler ångrar sina köp och fler saknar förtroende för telefonförsäljare.

 

Många blir trängda

– Problemen med telefonförsäljning är mycket mer än enskilda oseriösa företag, det är försäljningskanalen i sig. Många blir trängda när det ringer, det är svårt att förstå vad köpet innebär och vem säljaren företräder. Konsumenten hamnar i ett underläge mot säljaren, säger Cecilia Tisell, generaldirektör för Konsumentverket och konsumentombudsman.

Konsumentverket har tidigare fört fram att en skriftlig bekräftelse vid telefon-försäljning skulle lösa många av problemen. En utredare lade fram samma förslag till regeringen i maj 2015. Nu anser Konsumentverket att det är hög tid för politikerna att ta problemen på allvar.

 

Hjälper svaga konsumentgrupper

– Skriftlig bekräftelse skulle göra att färre konsumenter hamnar i avtal de inte vill ha. Inte minst skulle det hjälpa många svaga konsumentgrupper som äldre och personer med funktionsnedsättningar, säger Cecilia Tisell.

Undersökningen är genomförd av Markör, som har pratat med ett riks-representativt urval av svenska allmänheten mellan 18 och 85 år. 1.005 konsumenter har svarat på frågorna.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Ny märkningsguide

för tjänster

och produkter

 

Torsdag 24 november 2016. För att kunna orientera rätt i djungeln av miljö- och hållbarhetsmärkningar på till exempel livsmedel och kläder lanserar nu Konsumentverkets upplysningstjänst Hallå konsument en oberoende märk-ningsguide.

 

Det är mycket att hålla reda på om man strävar efter att konsumera med mindre miljöpåverkan. Ett sätt kan vara att välja produkter med miljö- och hållbarhets-märkningar. I butikerna finns det en uppsjö av olika typer av märkningar för livsmedel, tvättmedel, kläder och så vidare. Många ställer sig frågande till vad de egentligen betyder och vilken organisation som står bakom.

För att kunna tillgodose det behovet och för att kunna sortera bland märkningar lanserar nu Hallå konsument en guide.

 

Enkelt använda guiden i mobilen

– Märkningsguiden är mobilanpassad och det är för att du ska kunna använda den när du är och handlar. Står du till exempel vid chokladhyllan kan du med hjälp av guiden söka ut vilka märkningar som finns för choklad och vad de står för, säger Katarina Järverup Frisk, vid Hallå konsument.

I dagsläget finns 20 miljö- och hållbar-hetsmärkningar i guiden med inriktning på livsmedel, textilier, möbler med mera. Pla-nen är att utöka guiden med märkningar även för till exempel energismarta val och varningsmärkningar för kemikalier.

 

Godkänner och rekommenderar inte

Märkningsguiden ger en kort förklaring om vad olika märken betyder och länkar vidare till den organisation som står bakom märkningen. Guiden värderar inte märkena och de märken som finns i guiden innebär inte något godkännande eller rekommen--dation från Konsumentverket.

 

Källa: Konsumenetverket

 

 

Var kritisk till

"reaklippen”

under Black Friday

 

Torsdag 24 november 2016. Många butiker lockar med låga priser inför det som kallas för Black Friday den 25 november. Men för att det ska få lov att kallas rea så krävs det att butikerna följer reglerna.

 

– Man får inte lov att locka med låga priser om priserna inte är låga och det är varor man inte har, enkelt uttryckt, säger Niclas Ernebratt, jurist vid Konsumentverket.

Med det menas dels att butiken ska ha haft varorna i sitt utbud under en längre tid och att priserna ska vara rejält nedsatta. Dels att reavarorna finns i ett antal som butiken bedömer motsvarar efterfrågan.

 

Vilket är det ordinarie priset?

Niclas Ernebratt har jobbat med flera granskningar av reklamkampanjer som har innehållit priser som påstås vara lägre än ordinarie pris.

– Som konsument tycker jag att man ska vara uppmärksam på vad som just påstås vara det ordinarie priset. Är du i en fysisk butik ska du ställa kritiska frågor till säljaren. Handlar du på nätet finns det olika prisjämförelsesajter som även redovisar prishistorik för olika produkter.

 

Måste kunna jämföra

– Syftet är att ta reda på om reaklippet verkligen är så bra som påstås. Konsu-menten måste kunna jämföra butikens ordinarie pris med reapriset. Det duger inte för butiksägaren att hänvisa till vad andra butiker tar för priser för samma varor.

Niclas Ernebratt vill ha in anmälningar till Konsumentverket om det är så att man misstänker överträdelser och att man gärna då dokumenterar detta om det är möjligt.

 

Fakta om reapriser:

* Reavarorna måste ingå i affärens ordinarie sortiment. Det vill säga, det är inte tillåtet att till exempel ta in ett tillfälligt parti tv-apparater inför den 25 november och sälja dem på rea.

* Det är inte tillåtet att höja priset på en vara innan rean startar och sedan locka med rea på den. Då är det ju inte ett ordinarie pris.

* Det är inte ok att locka med reavaror om de inte finns i ett antal som butiks-ägaren tror motsvarar efterfrågan. Huvud-regeln är varorna ska finnas tillgängliga så länge kampanjen varar.

* Har butiken misslyckats med det och varorna tar slut för fort kan butiken, så att säga, ”sona sina synder” genom att erbjuda sina kunder en likvärdig eller bättre produkt till samma pris.

* Det som är absolut förbjudet är att annonsera om ett erbjudande som inte finns på riktigt och där företagets syfte är att sälja på dig en dyrare produkt.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Systembolaget

säljstoppar ny öl

- risk att burkarna exploderar

 

Lördag 19 november 2016. System-bolaget säljstoppar i samförstånd med leverantören ölet Garage project Aro Noir. Produkten säljstoppas då det finns risk för explosion och att överdelen av burken lossnar.

 

Kunder som köpt denna öl ombeds att lämna tillbaka dem i någon av System-bolagets butiker och får då pengarna tillbaka.

Produkten började säljas fredag 18 november i ett urval av butiker i Stock-holm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Umeå och Linköping.

 

Källa: Systembolaget

 

 

Detta gäller nu

för drönare

med kamera

 

Torsdag 17 november. I oktober slog Högsta förvaltningsdomstolen fast att drönare utrustade med kamera omfattas av kameraövervakningslagen. Det innebär att den som vill flyga en drönare med kamera på platser dit allmänheten har tillträde måste ansöka om tillstånd till kameraövervakning hos länsstyrelsen.

 

Datainspektionen har nu tagit fram information som kan användas vid bedömningen av ansökningar om kameraövervakning från de som flyger drönare.

- Kameraövervakningslagen är restriktiv när det gäller möjligheten att använda kameraövervakning, men det finns syften och villkor som kan göra det lättare att använda drönare, säger Malin Ricknäs, jurist på Datainspektionen.

 

Tillstånd

Datainspektionen anser bland annat att tillstånd kan ges till drönare som ska användas för efterforskning av försvunna personer, transport av hjärtstartare, räddningsutrustning, läkemedel eller motsvarande, tillsyn eller kontroll av områden i samband med bränder och inspektion av kraftledningar/ kraft-ledningsgata inför en personalinsats.

Enligt kameraövervakningslagen kan tillstånd ges även för andra syften än att förebygga brott eller olyckor, men i så fall bara om integritetsintrånget kan "reduceras till försumbarhet". Sådana syften är exempelvis forskning, inventering och tillsyn av skog, mark och jordbruk, mätning av mark, jordvallar, vattenstånd eller fastigheter, dokumen-tering av landskap för bland annat byggprojekt eller översikts- och detalj-planer, besiktning och kontroll av bygg-nader och viss övningsverksamhet, som exempelvis övning av räddningsverk-samhet.

 

Måste avbrytas

Datainspektionen listar även förslag på villkor som länsstyrelserna kan använda i tillstånd till kameraövervakning med drönare. Det kan vara att kamerafilm-ningen ska avbrytas om någon person kommer in i området som filmas eller att kameran endast aktiveras på en höjd då det inte går att identifiera personer. Det kan även vara villkor som rör platsen, till exempel att platsen är avspärrad eller markerad eller att det ställs krav på att ingen filmning sker i närheten av bostads-bebyggelse, på vägar, vandrings-leder eller liknande.

- Mycket av drönarverksamheten sker med kort varsel. Vi anser dock att det finns möjlighet för länsstyrelserna att bevilja generella tillstånd till kameraövervakning, det vill säga att det inte ska behövas ett tillstånd för varje enskild flygning eller uppdrag, säger Malin Ricknäs.

 

Källa: Datainspektionen

 

 

Betala med ett blipp

och ingen pin-kod

 

Onsdag 16 november 2016. Konsument-verket har tittat närmare på en relativt ny företeelse: att betala med kort utan att behöva stoppa in eller dra det i kortläsaren.

 

I stället håller man bara kortet mot läsaren och köpet genomförs. På lägre summor behöver konsumenten inte heller knappa in sin PIN-kod.

De flesta större kortföretagen har börjat införa möjligheten på sina nya kort, men Sverige ligger ändå efter många andra länder i utvecklingen av så kallade kontaktlösa betalningar. I takt med att blippbetalningar blir vanligare kommer också antalet köp utan PIN-kod att öka.

 

Inget tyder på ökade problem

– En del konsumenter oroar sig för att tvingas stå för kostnaderna om någon kommer över kortet och lyckas genomföra en rad köp utan att behöva använda PIN-koden. Vi ser ännu inget som tyder på att den nya tekniken skulle leda till ökade problem, men däremot behöver banker och andra kortföretag bli tydligare i sin infor-mation till konsumenterna, säger Sara Wahlberg, jurist på Konsumentverket.

Konsumentverket har inte granskat tekniken bakom blippbetalningar, utan fokuserat på bankernas och kortföretagens information till konsumenterna. Här finns utrymme för förbättringar, anser Sara Wahlberg.

 

Lätt och tydligt

– Det bör tydligt framgå vilket ansvar konsumenten har för obehöriga köp utan PIN-kod. Det bör också gå att enkelt stänga av och slå på funktionen, ungefär på samma sätt som många banker har för internetköp eller köp utomlands, säger hon.

Det är också bra att känna till att beloppsgränsen för PIN-kodsfria köp kan variera från land till land. Hur mycket pengar man riskerar att förlora om kortet kommer i orätta händer är viktigt att veta.

Bankerna har ett säkerhetssystem där kunden ibland måste slå PIN-koden, trots att beloppet är lågt. Hur frekvent den här kontrollen är vill företagen inte berätta av säkerhetsskäl.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Reklam för

hockeyläger

skickades till barn

Företag fällt i domstol

 

Måndag 7 november 2016. Det är förbjudet att skicka reklam direkt till barn. Ändå skickade företaget Prospect marketing Sweden reklam för ett hockeyläger direkt till unga under 16 år.

 

Därför valde Konsumentombudsmannen, KO, först att förbjuda företagets agerande. Då företaget inte godkände förbudsföreläggandet i tid gick KO vidare och stämde företaget.

Nu går patent- och marknadsdomstolen på KO:s linje och förbjuder företaget att skickar reklam direktadresserad till barn och unga under 16 år. Om företaget skulle bryta mot förbudet kan det dömas att betala ett vite på en miljon kronor.

Företaget har nu slutat att skicka reklam direkt till ungdomar.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

KO stämmer

skönhetssajt

 

Lördag 29 oktober 2016. Vivamondo är ett företag som säljer kosmetiska produkter på nätet. Men deras försäljningsmetoder har flera allvarliga brister.

 

Anmälare till Konsumentverket berättar att de inte har fått de beställda produkterna och inte heller pengarna tillbaka. När konsumenter har försökt få kontakt med bolaget har det visat sig mycket svårt och företaget brister även i sin kontakt-information på webbplatsen. Dessutom marknadsförs flera av hudvårds-produkterna på företagets webbplats med påståenden som strider mot lagen.

Konsumentombudsmannen, KO, ansöker nu om stämning hos Patent- och marknadsdomstolen mot Vivamondo. KO vill att domstolen förbjuder bolagets nuvarande agerande som innebär att de inte levererar beställda produkter i rimlig tid.

 

Grundlösa påståenden

KO pekar också på att bolaget marknadsför krämer med argument som ”återställer ungdomlig hy inom sju dagar” och ”återbygger hudens elasticitet” utan att ha visat något som helst belägg för påståendena. Därför begär KO att domstolen förbjuder bolagets marknads-föring. Förbudet ska vara förenat med ett vite som kan dömas ut om bolaget ändå fortsätter sin marknadsföring.

 

Kontaktuppgifter till företaget saknas

Företag med nätförsäljning måste ge tydlig information om sin adress, e-postadress och organisationsnummer. Därför vill KO att domstolen också kräver att bolaget publicerar sin kontaktinformation så den är lätt att hitta.

– Konsumenter som har anmält företaget till Konsumentverket har berättat att de har beställt och betalat varor från Vivamondo, men inte fått några. De har inte heller fått pengarna tillbaka. Många uppger att det har varit svårt att komma i kontakt med bolaget. Vi har också sett att konsumenter beskriver samma sorts problem på företagets nordiska Facebook-sida, och på omdömessajten Trustpilot använder många ordet bluff om företaget, säger Ida Nyström, processråd hos KO.

 

Säte i Hongkong

Bolaget Vivamondo har sitt säte i Hongkong, men en tidigare dom i Högsta domstolen visar att företaget ändå kan bli föremål för rättslig prövning i Sverige. Det beror bland annat på att bolaget har en svensk webbsida som uppenbarligen riktar sig mot svenska konsumenter.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Fritt fram använda

vindrutekameror

Dom i Högsta förvaltningsdomstolen

 

Lördag 29 oktober 2016. En ny dom i Högsta förvaltningsdomstolen slår nu fast att en kamera monterad innanför vindrutan på en bil, en så kallad dashcam, inte räknas som en över-vakningskamera. Därför behövs inget tillstånd från länsstyrelsen för att använda en sådan kamera.

 

Högsta förvaltningsdomstolen har nu avgjort att en kamera som placeras innanför vindrutan på en bil eller på cykelstyret till en cykel inte är att betrakta som en övervakningskamera som ska omfattas av reglerna av kamera-övervakningslagen. Det betyder att den som vill använda en vindrutekamera inte behöver ansöka om tillstånd för kamera-övervakning hos länsstyrelsen.

– Den här domen gör det tydligt vad som gäller för dashcams och det välkomnar vi, säger Datainspektionens generaldirektör Kristina Svahn Starrsjö.

 

Inte en övervakningskamera

Enligt kameraövervakningslagen måste en kamera vara uppsatt och inte manövreras på den plats där den är uppsatt för att räknas som övervakningskamera. Högsta förvaltningsdomstolen anser att en vind-rutekamera eller kamera på cykelstyre räknas som uppsatt. Men, eftersom kameran sätts på och stängs av manuellt av föraren och föraren under hela filmandet fortlöpande styr vad som ska filmas genom att styra fordonet, så är kameran inte att betrakta som en övervakningskamera.

 

Får inte spridas hur som helst

– Men, för den som använder en vindrutekamera eller en kamera monterad på sin cykel är det viktigt att känna till att det material som man spelar in inte kan spridas hur som helst. Skulle man publicera sådana filmer på internet så måste man följa reglerna i personuppgifts-lagen, förklarar Datainspektionens jurist Malin Ricknäs.

 

Källa: Datainspektionen

 

 

Drönare omfattas av lagen om kamera-övervakning

Ny dom i högsta instans

 

Tisdag 25 oktober 2016. Ny dom från Högsta förvaltningsdomstolen slår fast att kameraförsedda drönare omfattas av reglerna i kameraövervaknings-lagen. Domen får stora konsekvenser för den som tänkt flyga över områden där allmänheten kan vistas.

 

Högsta förvaltningsdomstolen slår nu fast att drönare utrustade med kamera omfattas av reglerna i kameraövervakningslagen. Det innebär att det krävs tillstånd från länsstyrelsen för att flyga en drönare med kamera över områden dit allmänheten har tillträde.

- Domen gör spelreglerna tydliga. Nu råder det inte någon tvekan om vad som gäller för drönare, säger Datainspektionens generaldirektör Kristina Svahn Starrsjö.

 

Tillstånd från landets länsstyrelser

Det är landets länsstyrelser som prövar ansökningar om tillstånd till kamera-övervakning. Om länsstyrelsen beviljar tillstånd så kan den ställa villkor för exempelvis vilken plats som får filmas och vid vilken tid på dygnet som filmning får ske. Länsstyrelserna kan även utfärda mer generella tillstånd som täcker in större geografiska områden.

Det pågår för närvarande en statlig utredning som bland annat har till uppgift att undersöka om kameraövervaknings-lagen behöver förändras för att bättre ta hänsyn till nya tekniker, som exempelvis drönare. Utredningen ska också anpassa svensk lagstiftning på området till den kommande dataskyddsförordningen som införs gemensamt i hela EU.

 

Stor förändring på gång

- Lagstiftningen som rör kamera-övervakning kommer att förändras stort inom de närmaste åren men i nuläget går det inte att säga exakt vad det kommer att innebära för möjligheten att använda drönare med kamera, säger Malin Ricknäs, jurist på Datainspektionen.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Key Code döms

att betala

två miljoner

 

Måndag 5 september 2016. Patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt dömer Key Code att betala två miljoner kronor i marknadsstörnings-avgift.

 

Det var i februari som Konsument-ombudsmannen, KO, stämde Key Code Security och krävde att bolagsföreträdaren skulle hållas personligt ansvarig för den aggressiva marknadsföringen av id-skydd.

 

Mest anmälda företag 2015

Key Code var Konsumentverkets mest anmälda bolag under 2015. Anmäl-ningarna handlade om att Key Codes telefonförsäljare har skrämt upp konsumenterna genom att påstå att de var utsatta för pågående ID-kapning. Säljarna har då påstått att tjänsten skulle skydda mot ID-kapning och kommit med en rad andra felaktiga påståenden om tjänsten.

KO vill att det ska vara förbjudet för företaget att skrämmas genom att ge konsumenten intryck av att just han eller hon är utsatt för ett bedrägeri.

 

En miljon kronor i veckan

Domstolen har nu fastställt ett tidigare beslut som innebär att Key code tvingas upphöra med den kritiserade marknads-föringen. En marknadsstörningsavgift på två miljoner kronor ska betalas. Dom-stolen har även fattat beslut om löpande vite. Det betyder att om bolaget eller personen bakom bryter mot förbudet riskerar denne en miljon kronor i böter i veckan.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Gothia Telecom

fortsätter lura

konsumenter

KO går till domstol

 

Torsdag 25 augusti 2016. Telefon-operatören Gothia Telecom fortsätter att lura konsumenter via telefonförsäljning. KO har tidigare förbjudit bolagets metoder och begär nu att Stockholms tingsrätt dömer ut ett vite på 750 000 kronor.

 

Konsumentverket har fått in många anmälningar från drabbade konsumenter som känner sig lurade av Gothia Telecom. Bolaget ringer upp konsumenter och påstår att de representerar eller samarbetar med konsumentens befintliga operatör. Det förekommer även att Gothia uppger att de har tagit över den befintliga operatörens verksamhet.

 

Förbjöds förra året

Konsumentombudsmannen, KO, förbjöd försäljningsmetoderna förra året via ett så kallat förbudsföreläggande, som godkändes av Gothia Telecom. Men trots det har det fortsatt att komma in anmälningar från konsumenter som berättar om att samma metoder fortfarande används. Bolaget finns även med på Konsumentverkets varningslista.

En stor del av de nya anmälningarna avser telefonförsäljning till äldre personer, i många fall över 80 år, vilket även känns igen från tidigare anmälningar.

 

Vite på 750 000 kronor

KO tar nu Gothia Telecom till Stockholms tingsrätt och begär att domtolen dömer ut det vite på 750 000 kronor som föreläggande innehåller.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

KO tar bolaget

Adresstjänst

till domstol

 

Torsdag 25 augusti 2016. Hundratals konsumenter känner sig lurade av Adresstjänsts tomma löften om "säker adressändring och flyttanmälan". Nu tar Konsumentombudsmannen, KO, bolaget till domstol och kräver att en marknadsstörningsavgift döms ut.

 

Det är lätt att tro att Adresstjänst, som är ett av bolagen på Konsumentverkets varningslista, hjälper till med alla förekommande tjänster kostnadsfritt i samband med en flytt. Åtminstone om man litar på reklamen på bolagets webbplats.

Av påståendena som lämnas kan man få intrycket av att en adressändring kan genomföras snabbt och enkelt direkt via bolagets webbplats. Att Adresstjänst genomför adressändringen samt bevakar ändringar i folkbokföringen, att posten inte går förlorad till obehöriga, att den når fram till rätt mottagare, att skydd ges mot id-stölder och bedrägerier, att Adresstjänst bevakar och varnar om en obehörig adressändring sker.

 

Tar betalt för gratis tjänst

Adresstjänst tar betalt för Skatteverkets tjänst. Men tjänsten ”Flyttanmälan”, som bolaget marknadsför, innebär i själva verket att Adresstjänst skickar Skatte-verkets kostnadsfria flyttanmälnings-blankett till konsumenten – som konsumenten i sin tur måste fylla i och skicka till Skatteverket för att flyttanmälningen ska genomföras.

Tjänsten Flyttanmälan kostar inget, men kan endast fås om man samtidigt köper tjänsten Säker adressändring. Den kostar 555 kronor och innebär att Adresstjänst, på konsumentens begäran, skickar ett registerutdrag från Skatteverkets folkbokföringsregister.

 

Ingen uppgift om kostnad

Kostnaden för Säker adressändring framkommer dessvärre inte på webbplatsen innan beställningen görs. Något som många konsumenter har upptäckt först i efterhand.

Enligt KO har Adresstjänst överträtt en rad lagar och regler. KO begär därför nu att domstolen snabbt stoppar marknadsföringen genom ett så kallat interimistiskt beslut. Ett förbud kan då träda i kraft direkt och gälla tills den slutgiltiga domen kommer.

Eftersom överträdelserna varit mycket allvarliga yrkas dessutom att en marknadsstörningsavgift döms ut.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Tingsrätt förbjuder

LV Hälsokosts

telefonförsäljning

 

Tisdag 9 augusti 2016. Stockholms tingsrätt har fattat ett snabbt beslut om att förbjuda LV Hälsokosts hårt kritiserade telefonförsäljning. Om domstolsförbudet trotsas riskerar bolaget bakom LV Hälsokost böter på en miljon kronor i veckan.

 

Det var för en knapp månad sedan som Konsumentombudsmannen, KO, stämde bolaget Maximera TM Scandinavia AB, tidigare LV Hälsokost, och krävde att domstolen skulle förbjuda den aggressiva marknadsföringen.

Konsumentverket har sedan början av året tagit emot 196 anmälningar mot bolaget och 367 frågor till verkets upplysningstjänst Hallå konsument.

 

Förbjuder försäljningsmetoderna

I stämningsansökan begär KO bland annat att tingsrätten förbjuder bolaget att fortsätta med försäljningsmetoderna, det vill säga att locka med gratisprover och tävlingsvinster som inte verkar finnas.

KO begär också att bolaget redan i början av telefonsamtalet tydligt måste informera om att de vill sälja ett abonnemang på vitaminer. KO yrkar vidare att tingsrätten förbjuder företaget att kräva betalt för något som konsumenten inte har beställt.

 

Löpande vite

Rättegången har bara inletts, men tingsrätten har redan fattat beslut om att Maximera TM Scandinavia AB omedelbart måste upphöra med den kritiserade telefonförsäljningen. Tingsrätten har även fattat beslut om löpande vite. Det betyder att bolaget riskerar böter på minst en miljon kronor i veckan om förbudet överträds.

Bolaget har haft möjlighet, men har inte yttrat sig över yrkandena i domstolen.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

KO stämmer

LV Hälsokost

Bluff med tävlingar och vinster

 

Tisdag 12 juli 2016. Företaget LV Hälsokost har lockat med gratis prova-på-paket och vinster i tävlingar. Problemet är att det inte är gratis, och varken tävlingar eller vinster verkar existera.

 

Konsumentverket har fått ta emot en stor mängd anmälningar och klagomål mot företaget från konsumenter som känner sig lurade. LV Hälsokost, även kallat Lev Väl och Maximera, är det bolag som har fått flest anmälningar hittills i år.

 

Olaglig inkassoverksamhet

Trots upprepade kontakter har bolaget inte ändrat sina försäljnings- och marknadsföringsmetoder. Bolaget hävdar att de upphört med all verksamhet, men anmälningarna fortsätter att strömma in.

Det senaste är att de skickar ut inkassokrav från ett bolag som inte existerar och därmed saknar tillstånd att bedriva inkasso-verksamhet. I kravet står det dessutom felaktigt att konsu-menter som inte betalar kommer att få en betalningsanmärkning.

 

Kräver flera förbud

Konsumentombudsmannen, KO, kräver nu att tingsrätten förbjuder bolaget att fortsätta med försäljnings-metoderna, det vill säga att locka med gratisprover och tävlingsvinster som inte finns. KO begär också att bolaget tydligt måste informera om att de vill sälja ett abonnemang på vitaminer när de ringer. KO yrkar också att tings-rätten förbjuder företaget att kräva betalt för något som konsumenten inte har beställt.

KO vill att domstolen snabbt stoppar marknadsföringen genom ett så kallat interimistiskt beslut. Ett förbud kan då träda i kraft direkt och gälla tills den slutgiltiga domen kommer.

 

Halv miljon kronor

KO har begärt att bolaget ska betala en marknadsstörningsavgift på en halv miljon kronor. Förbuden och kraven på tydlig information ska också vara förknippade med vite. Det innebär att om bolaget fortsätter att bryta mot marknadsföringslagen och inte följer domstolens beslut kan företaget tvingas betala vite, det vill säga ett slags bötes-belopp som domstolen bestämmer.

 

Källa: Konsumentverket

Varning för

inkassokrav

från European

Development

 

Lördag 9 juli 2016. LV Hälsokost, som Konsumentverket sedan tidigare varnar för, skickar nu ut inkassokrav till konsumenter. Breven ser ut att komma från bolaget European Development. Detta bolag finns inte och Konsumentverket uppmanar alla konsumenter att bestrida inkassokraven.

 

Konsumentverket uppmanar konsu-menterna att bestrida fakturor som de anser är felaktiga.

Inkassokraven från European Development/LV Hälsokost innehåller även felaktig information. På inkasso-kravet står: ”Om Ni inte betalar kommer ansökan om betalningsföreläggande att inges till kronofogdemyndigheten. Detta kommer för er att innebära ytterligare lagstadgade kostnader jämte ränta samt att Ni får betalningsanmärkning.”

Detta stämmer inte. En betalnings-anmärkning kan du inte få så länge du bestrider krav hos Kronofogden.

Konsumentverket fortsätter att få in mycket anmälningar och frågor från konsumenter om LV Hälsokost. Vi undersöker för närvarande bolagen och överväger åtgärder för att få stopp på bolagets metoder.

 

Källa: Konsumentverket