* Start/ Senaste krönikor/ Nyheter

Begagnade bilar

och hantverkare

väcker mest missnöje

 

Torsdag 18 januari 2018. Hantverkstjänster och köp av begagnad bil orsakar flest klagomål från konsumenter. Det visar Konsumentverkets sammanställning av konsumentklagomål för 2017.

Nästan var femte fråga till landets konsumentvägledningar och Konsumentverkets upplysningstjänst Hallå konsument handlade i fjol om problem med hantverkstjänster eller begagnade bilar.

Totalt rör det sig om närmare 119.000 klagomål varav drygt nio procent handlade om problem vid köp av begagnad bil och drygt åtta procent om hantverkstjänster.

 

Så länge som Konsumentverket har mätt konsumentklagomål har bilden varit densamma.

– Det är inte särskilt förvånande. Att anlita hantverkare och köpa bil är ofta kostsamma historier och om något går fel är man därför mer benägen att klaga, säger Niclas Sturesson, ordförande i konsumentvägledarnas yrkesförening.

Klagomålen på hantverkare handlar många gånger om att arbetet blev dyrare, tog längre tid eller inte blev utfört på det sätt som konsumenten trodde var överenskommet.

– Mängden klagomål betyder inte att branschen som sådan är oseriös. Men båda parter behöver förstå vikten av att kommunicera ordentligt så man inte redan från början har olika förväntningar på slutresultatet, tillägger Niclas Sturesson.

 

Möbler och mobilabonnemang

Längre ner på listan över varor och tjänster det klagas mest på finns möbler och inredning respektive mobilabonnemang. Det är också saker som många lägger stora pengar på. Förutom själva mobil-abonnemangen rör många klagomål även själva telefonerna samt annan hårdvara, som datorer och spelkonsoler. Nästan fem procent av klagomålen på varor rörde denna kategori.

 

Checklista – hantverkare

* Avtala med hantverkaren om arbetets omfattning, hur lång tid det ska ta och vad det ska kosta. Om tilläggsarbeten dyker upp ska de också med i avtalet. Ett skriftligt avtal fungerar som ett kvitto på vad ni har kommit överens om. Konsumentverket har en mall för avtal för just hantverkstjänster, ett formulär som underlättar för både hantverkare och beställare. Betala aldrig i förväg!

* Se till att ha en bra dialog med din hantverkare. Var tydlig med vad du har för förväntningar på slutresultatet. Då har hantverkaren möjlighet att avgöra om dina förväntningar går att omsätta i praktiken eller lämna förslag på alternativ. God kommunikation gör att många problem kan undvikas

 

Checklista – köp av begagnad bil

* Välj en bilhandlare med gott rykte och helst någon som är ansluten till Motorbranschens riksförbund. Hos de handlarna finns det riktlinjer framarbetade av branschen och Konsumentverket.

* Skulle det bli fel på bilen efter köpet är det viktigt att komma ihåg att du kan klaga även på begagnad bil i upp till tre år, även om det saknas garantier. Inom de första sex månaderna ger lagen dig ett särskilt skydd där bilhandlaren ska visa vad som orsakat felet. Är det ursprungliga fel som inte orsakats av dig som konsument skall bilhandlaren kostnadsfritt felsöka och reparera bilen.

Källa: Konsumentverket

Krönikan 20 mars 2016

 

Facebook silar statyer

och sväljer kloakråttor

 

Det är märkligt att det ska vara så svårt att bli av med hoten och hatet på nätet. Om samma inlägg publicerades i en tidning skulle den ansvarige utgivaren i många fall kunna bli fälld i ett tryckfrihetsmål. Men på nätet är det i stort sett fritt fram.

Den senaste tiden har Facebook hamnat i skottgluggen för bland annat sin hårresande censur av bilder. Ett foto på den välkända statyn ”Den lilla sjöjungfrun” i Köpenhamn stoppades med argumentet att den gav ”sexuella anspelningar”. Länkar till reportage om mammografi togs bort (nakna bröst igen, aja baja!). Här visas den amerikanska puritanismen upp i sin prydno.

 

Statyer som avbildar nakna människor och länkar till seriösa reportage är för Facebook censurerbart ”snusk”. Men terrorpropaganda, rasism och att i inlindade ordalag hota individer med misshandel, våldtäkt och mord och att kalla kvinnor för fitta och hora, där passerar det mesta. De som ägnar sig åt slik förföljelse brukar kallas ”nättroll”. Det är en alldeles för snäll benämning, de borde kallas för nätets kloakråttor.

Facebook har länge hänvisat till ”friheten på nätet”. Men friheten på nätet ska inte få vara större än i tryckta skrifter. Det är ingen frihet för dem som drabbas av näthat och näthot. Det är mycket allvarliga övergrepp som kan knäcka den starkaste individ, förstöra en persons liv. Bara att skriva ”jag vet var du bor” är i sig ett allvarligt hot.

 

Facebook är inte ensamt om sin ”liberala” tolkning av vad som kan skrivas och sägas. På mängder av obskyra nätsajter förekommer liknande vokabulär. Vad som saknas är någon form av internationell lagstiftning som gör nätsajter juridiskt ansvariga för vad som publiceras på dess hemsidor, en slags globalt ansvarigt utgivarskap. Här har Tyskland, vars lagstiftning är strängare än den svenska, gått ut hårt mot Facebook. Tyska advokater har gjort försök att ställa enskilda chefer på Facebook inför rätta när bolaget inte stoppat kränkande material.

Facebooks grundare Mark Zuckerberg sade nyligen på ett möte i Tyskland att kampen mot näthat nu ska intensifieras. Det är bestickande att bolaget, som varit verksamt i många år, knappt gjort något mot det förrän nu, först sedan man mött protester, motstånd och hot om lagstiftning.

Den svenska regeringen har nyligen lagt fram ett lagförslag om att enskilda nätanvändare som har brottsliga uppgifter på till exempel sin Facebooksida ska kunna åtalas. Men skärpta krav på vad Facebook och andra sajter får publicera finns märkligt nog inte med i lagförslaget. Det är som att endast sätta dit knarkare, men låta langare gå fria.

 

Facebooks dominans bland sociala medier är nästan total – varje dygn loggar över en miljard användare in. Det är ingen ideell institution utan är enbart ett krasst, kapitalistiskt företag vars enda mål är vinst. För mig har Facebook för länge sedan passerat anständighetens gräns med råge. Dess hittills lama inställning till alla obehagligheter och förskräckliga uttalanden som släpps igenom är cynisk. Om Facebook inte radikalt ändrar sin publiceringspolicy och innehållskontroll borde bolaget bojkottas.

Men det räcker inte, Facebooks de facto-monopol måste brytas, dess makt är för stor. Nätet behöver ett seriöst alternativ. Ett ansvarstagande, helst ideellt ”facebook”, som inte drivs av snöda vinstintressen. Det borde finnas tillräckligt många som är villiga att axla den hedervärda uppgiften.

Och den bästa utvecklingen vore att ideella konkurrenter helt slog ut Facebook.

 

Många tidningar har stramat upp sina regler när det gäller kommentarsfälten i sina nätupplagor. Men mycket återstår att göra. Samma regler borde gälla i nätupplagan som på papperstidningens insändarsida. Och då menar jag också kvalitativt. På den punkten är Dagens Nyheters DN Åsikt ett föredöme. Nätkommentarerna godkänns av redaktionen innan de publiceras och omgärdas av strikta regler. Där förekommer inga skrikiga personangrepp eller svordomar. Ofta är de mycket välskrivna, de är riktiga små debattinlägg som är intressanta att läsa, oavsett om man håller med skribenten eller ej. Så måste det vara även på nätet.

Personligen läser jag mycket sällan kommentarsfälten till tidningars artiklar, än mindre ger jag mig in i ”debatten” där. Inläggen har ofta så låg nivå att de inte är värda att bemötas. I det sunkiga åsiktsträsket vill jag inte befinna mig.

 

Krönikan 26 januari 2016

 

Tioåringen som slutade

att blint tro på reklam

 

Lögn och förbannad dikt.

”Du får en fin jordglob för bara tre kronor”. Jag var runt tio år gammal när jag såg den lilla radannonsen i Dagens Nyheter. Jordglob för bara tre kronor! Den otroligt geografiintresserade pojken tände naturligtvis på alla cylindrar – den måste jag bara köpa. Jag hade alltid önskat mig en jordglob, men mina föräldrar ansåg sig inte ha råd, jordglober var för dyra.

Jag vågade inte säga något till föräldrarna när jag vittjade spargrisen och i all hemlighet beställde den där jordgloben.

Det tog några dagar innan paketet dök upp. Spänningen var olidlig.

Men lika olidlig var besvikelsen när paketet öppnades. Där låg ingen riktig jordglob, utan två 15 centimeter stora pappskivor som skulle sättas ihop till ett kryss. På pappskivorna var en mycket enkel världskarta tryckt i en undermålig färgkvalitet.

 

Jag kunde inte begripa hur någon kunde lura människor så grovt. Men min mamma, som förgäves försökte få postorderföretaget att betala tillbaka pengarna, var inte förvånad:

- Lurendrejare som vill åt dina pengar finns överallt. Var alltid på din vakt. Tro inte på allt som sägs i annonser. Klaga om du blir lurad. Ge dig inte.

Det var nog i den stunden som det första fröet till mitt intresse för konsumentfrågor började gro. Kanske det första steget till mina många år som konsumentreporter? Mamma pratade mycket om priser och kvalitet, det sistnämnda inte minst på mat. Och att kämpa för sina rättigheter.

 

Så såddes ännu ett frö. Blott 15 år gammal stod jag en dag på Skanstulls tunnelbanestation och fick ögonen på en reklamtavla för tvättmedlet Surf. På jättebilden av tre vita skenande hästar tronade Surfpaketet som sades innehålla även ”blåa och gröna kraftkorn”. Kraftkorn som skulle ”släppa fram en helt ny tvättkraft”.

Bluff, tänkte jag direkt. Det där kan inte vara några ”kraftkorn”, det är bara färgade vanliga tvättmedelskorn.

Så sant som jag hade tänkt. Det dröjde inte länge förrän Sveriges första konsumentjournalist Willy Maria Lundberg på Aftonbladet fullkomligt gick i taket över den där lögnaktiga marknadsföringen. Med frenetisk upprördhet avslöjade hon sanningen om de så kallade kraftkornen. Kort därefter drog Surf med hästsvansen mellan benen in kampanjen.

Och bensinbolaget Esso körde under 60-talet med en lika lögnaktig annonskampanj under stridsropet "In med en tiger i tanken!". Deras bensin påstods innehålla en hemlig revolutionerande tillsats som satte extra sprutt på vevstaken i motorn. Rena potensmedlet alltså.

Inte fan var det sant. Kampanjen nagelfors in i sömmarna av pressen och upphörde abrupt.

 

På den tiden, under 50- och 60-talen, hade vi knappt några konsumentlagar i Sverige. I princip gick det att påstå vilka vansinnigheter som helst i reklamen. Ljuga och förföra hej vilt. Sedan dess har mycket hänt - med lagstiftningen. Men bondfångarna och lurendrejarna finns kvar, i nya skepnader.

Problemet är bara att de nu är så mycket mer sofistikerade i sina kriminella försäljningsmetoder. Inte minst härjar de på nätet och med hemfridsstörande telefonsamtal. Gång efter gång, år efter år, avslöjas företag med vilseledande marknadsföring, manipulerade bandupptagningar av försäljningssamtal på telefon, oskäliga avtalsvillkor, falska påståenden, skrämseltaktik och människor som får fakturor på något som de aldrig beställt.

Fulsälj brukar Konsumentverket kalla det. Det är värre än så, jag kallar det för bedrägeri.

 

Ett av de senaste i den långa raden av bedragarföretag är Key Code Security, som under 2015 drog på sig inte mindre än 266 anmälningar (se nyhet i notisspalten). Konsumentombudsmannen har nu stämt företaget och begär bland annat att det betalar en så kallad marknadsstörningsavgift på fem miljoner kronor.

Många stämda företag blir också fällda. Men den juridiska processen kan ta ganska lång tid och när den väl är över är det inte ovanligt att företaget lagts ner – för att kort därefter med samma ägare dyka upp igen i nytt namn.

 

Det krävs en gedigen körkortsutbildning för att få köra bil. Men starta företag. det får vilken samvetslös eller okunnig tomte som helst göra. I stort sett bara att fylla i några blanketter. Ingen utbildning krävs, inga krav ställs på kunskaper om konsumentlagstiftning, marknadsföringslagen, arbetsmiljölagar eller arbetslivets regler. Bara tuta, köra och blåsa på. Det förutsätts naivt att företagare känner till lagarna – och följer dem.

Och de allra, allra flesta företag är naturligtvis seriösa, de kan de rådande reglerna och respekterar dem. Men det räcker inte. Ett körkort, en slags licens, för nya företagare borde införas, som visar på att de lärt sig vad som gäller.

Det händer – men tyvärr alltför sällan – att företagare döms till näringsförbud i ett visst antal år. Den möjligheten att kasta ut bedragare från den på tok för heliga marknaden borde användas mycket, mycket oftare. Då skulle vi åtminstone bli av med de värsta rövarna.

 

Krönikan 17 december 2015

 

Postnords rigida regler

ett spel för gallerierna

 

Paragrafrytteriets banérförare nummer 1.

Jag har under mina många levnadsår säkert hämtat ut över 500 paket på posten. Somliga adresserade med förnamnet Per, men de allra flesta med Pelle. När jag häromdagen skulle hämta ut ett paket hos ett postombud fick jag kalla handen. Påstådd orsak: Det var inte samma förnamn på paketet och i min legitimation: Per i körkortet, Pelle på paketet.

Allt annat stämde. Rätt efternamn, rätt adress, samma identifikationsnummer som i den sms-avisering jag fått.

Aldrig någonsin tidigare har jag blivit nekad av detta skäl. Och hos det aktuella postombudet har jag alltsedan början av 00-talet hämtat ut åtskilliga paket med förnamnet Pelle.

”Postnord har stramat upp reglerna” fick jag veta.

 

Mycket konstig byråkrati har jag som journalist stött på genom åren, men sällan har jag upplevt ett så meningslöst paragrafrytteri. Det kändes som om jag stod i säkerhetskontrollen på en flygplats, där det av högst förståeliga skäl är viktigt att namnet på biljetten och i passet är helt identiska.

Postnord tycks tydligen tro att om personer med förnamnen Per, Karl, Lars etc. får sin identitet kapad, så beställer tjuven varor på nätet i deras förmodade smeknamn. Varför skulle han/hon med full vetskap om det folkbokförda namnet göra det? Det är fullständigt befängt, såvida inte personen i fråga är helt bakom flötet.

 

Men inte nog med detta. Sedan jag av Postnords kundtjänst fått veta att jag måste be avsändande företag att kontakta Postnord för att ändra till ”rätt” förnamn kom nästa otrevliga överraskning. Företaget berättade att det kommer att kosta mig 225 kronor, en ”administrativ avgift” som Postnord tar ut och som debiteras avsändaren – och som i sin tur naturligtvis debiterar mig som kund. Om denna avgift berättade aldrig kundtjänsten, vilken den borde ha gjort. Allt annat är dålig kundservice.

Självklart kan det inte kosta Postnord 225 kronor att hantera sådana här namnjusteringar, som hanteras så gott som automatiskt via en blankett på nätet. 225 kronor motsvarar en tämligen normal timlön inklusive sociala avgifter. Det kan knappast ta en postanställd en hel timme att justera ett namns stavning. Om det är så illa borde Postnord, som det så ofta och slentrianmässigt brukar heta, "se över sina rutiner".

Nej, uppenbart är att Postnord här har hittat ännu ett sätt att skaka pengar ur kundernas plånböcker utan att behöva anstränga sig särskilt mycket, om ens något. Att ta ut 225 kronor för en så enkel och dessutom påtvingad tjänst är oförskämt, det är rena ockret. Tusentals paketkunder måste på kort tid ha drabbats och ännu fler kommer att drabbas, alla 225 kronor fattigare innan paketet kan lämnas ut.

Mer än var tionde svensk är utlandsfödd eller har utländsk bakgrund, varav många med för oss infödda svenskar mycket svårstavade namn. Det är därför mycket lätt att stavningen blir fel. En missad eller fel bokstav skulle enligt Postnords regler räcka för ett nekande. Stackars alla hundratusentals kunder med ”konstiga” namn.

Min hustru har ett norskt efternamn som kan stavas på ett tiotal olika sätt. Hon får därför mycket ofta post med ”fel” efternamn enligt Postnords rigida uppfattning. Dessutom har hon ett dubbelnamn med bindestreck emellan, varav hon – som så många andra – bara använder ett av dem som tilltalsnamn.

 

Ja, med en dåres envishet håller Postnord fast att namnuppgifterna måste vara exakta, fick jag veta i en brevkontakt med företaget. Ett ”ä” i stället för ”e” i Per, då blir det nobben. Ingen mannamån här inte, Ordnung muss sein. I övrigt undviker företaget att svara på nästan alla mina frågor. Brevsvaret liknade mest standardiserade fraser om dess säkerhetspolicy.

Så kan arroganta företag, allrahelst om de är stora och har något av en monopolställning, agera mot den hand som göder dem - kunderna.

Trots dessa extrema legitimationskrav är jag övertygad om att Postnord bara silar mygg och sväljer kameler, utan att säkerheten blir särskilt mycket bättre. Och att det i grunden är teater, ett desperat illusionstrick, som ska ge sken av krafttag mot identitetsstölder. Postombudens omdöme och sunda förnuft torde räcka en bra bit längre.

Jag har än en gång skrivit till Postnord, nu med nio mycket konkreta frågor. Det ska bli intressant att se om jag denna gång får några konkreta svar eller bara fortsatt mumlande i allmänna ordalag om dess säkerhetspolicy.

Den här krönikan har tidigare i valda delar publicerats som insändare på DN Åsikt. Klicka här så kan du bland kommentarerna bland annat läsa om andra som drabbats: En kvinna som fick ett rent privatpaket från vänner i Australien tvingades låta Postnord skicka tillbaka det, så att avsändaren skulle få skriva ”rätt” namn på paketet. Tur och retur med flyg, nästan 4.000 mil, totalt 6.000 mil inklusive den första flygturen. Det är en och halv gånger Jorden runt…

 

... och så önskar jag alla läsare en God Jul med förhoppningen att ingen av era julklappar fastnar på posten på grund av en "felaktig" bokstav eller uteblivet bindestreck.

Ju fler svenskar som sätter upp solceller på sina villor och fritidshus, desto mer rycker vi undan mattan för kärnkraften. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 23 november 2015

 

Sverige borde skämmas

för fladdrig energipolitik

 

Idel tomma tak i Ladugårdsängen. Var är solcellerna?

Bild: Pelle Forsberg

Det byggs som sällan förr i Örebro. Ladugårdsängen har under de senaste åren växt så det knakat, med idel nya flerbostadshus. Och utbyggnaden fortsätter. Där står byggkranarna just nu på rad, i full färd med att smälla upp ännu fler bostäder.

Men var är solcellerna på taken? Jag passerar nästan dagligen denna min grannstadsdel och har ännu inte sett en enda solcellsanläggning. Där finns mängder av stora tak i fritt söderläge som skulle passa utmärkt att klämma fast solceller på.

Förklaringen är den bedrövligt försiktiga svenska energipolitiken, som sedan folkomröstningen om kärnkraft 1980 har varit ett ständigt fladdrande, för att inte säga ett skämt. Ingen regering har sedan dess vågat drämma näven i bordet och förkunnat att nu, nu jäklar anamma, nu satsar vi brett och långsiktigt på alternativ energi. Bidrag och subventioner till ny energi och miljösatsningar har kommit och gått, höjts och minskats och ändrats lite hipp som happ. Ingen har därför vågat hoppas på vad som i ett längre perspektiv ska komma att gälla.

 

Nu senast har regeringen med sin nyligen antagna höstbudget beslutat att på produktionen från solanläggningar som är större än 144 kilowatt ska det betalas sedvanlig skatt. Det drabbar inte privatpersoner, men väl stora företag och kommuner, som nu dragit öronen åt sig och högst förståeligt tvekar om att satsa på solen.

Om det är några som skulle kunna vara mäktiga draglok för den alternativa energin, så är det just de stora företagen och det offentliga. Nu har man i stället lagt krokben för den möjligheten.

Vid årsskiftet 2014-2015 sänktes dessutom bidraget till solcellsanläggningar. Tidigare uppgick det till 35 procent för alla, men sänktes till 30 procent för företag och 20 procent för privatpersoner. Med ett penndrag – och det gick snabbt - rycktes den ekonomiska möjligheten att investera i solceller undan för många ägare av småhus. Femton procents minskning betyder lika många förlorade tusenlappar med en anläggning som kostar 100.000.

Visserligen har riksdagen nu beslutat att ytterligare 1,4 miljarder ska satsas på solcellsbidrag fram till 2019, men det procentuella stödet höjs inte. Det innebär bara att bidragspengarna räcker till att fler får möjlighet att söka ett krympt bidrag.

 

Själv togs jag på sängen av det minskade solbidraget vid årsskiftet. Mitt uppe i planeringen av en solanläggning på mitt fritidshus i december förra året fann jag efter nyårsnattens klockringning att den skulle kosta mig nästan 15.000 kronor mer. Ty det snabba och diskreta riksdagsbeslutet i december gick mig helt förbi. Först i början av januari upptäckte jag vad som hänt på Blasieholmen.

Ändock, skam den som ger sig. Jag beställde ändå anläggningen för 96.000 kronor, ansökte om det krympta bidraget, och i maj i år kunde jag trycka på startknappen. 4.000 watts effekt ska täcka hela årsförbrukningen på 3.000 kilowattimmar. Sommarhalvårets överskottsproduktion säljs till mitt elbolag och under det solfattiga vinterhalvåret ”köps den tillbaka”. Med skatteavdrag per såld kilowattimme och runt en halv tusenlapp i elcertifikatsbidrag ska slutnotan för elen kunna bli noll.

Det blir naturligtvis inte samma fördelaktiga investering som jag hade hoppats på. Med 35 procents bidrag skulle anläggningen ha varit avskriven på knappt 11 år. Nu lär det dröja mellan 13 och 15 år innan den är ”betald”. Det blir mina barn som kommer att göra den stora ekonomiska vinsten med investeringen.

Men pengarna är ändå inte det viktigare. Den viktigaste vinsten gör vår gemensamma miljö, och det redan från och med nu. 3.000 kilowattimmar egenproducerad el betyder 3.000 färre kärnkraftsproducerade kilowattimmar. Ju fler privatpersoner som sätter upp solceller, desto mer rycker vi undan mattan för kärnkraften.

 

Det är vad Tyskland har gjort. Sedan många år har generösa statliga subventioner till vind- och solkraft gjort att det blivit ett föregångsland vad gäller alternativ energi. Mängder av små som stora vindkraftverk har växt upp överallt och på de tyska bostadstaken står solcellerna som spön i backen. Och kärnkraften har nu Tyskland bestämt sig för att helt avveckla.

Så borde Sverige också ha gjort för länge sedan. I stället har våra riksdagspolitiker i känd svensk stil i decennier utrett och utrett till förbannelse, men resultatet har tills nu bara blivit en liten fånig tumme. En tvehågsenhet som Sverige borde skämmas för.

 

Kanske är de 1,4 extra miljarderna till solcellsanläggningar under fyra år början på en storsatsning på alternativ energi. Men fan tro’t …

 

Plötsligt var byggubbarna försvunna i flera dagar. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 16 oktober 2015

 

Evinnerliga enkäter och

försvunna hantverkare

 

Vem orkar svara på alla kundenkäter?

Du ringer kundtjänsten hos ett företag eller myndighet och i snart nio fall av tio kan du ge dig fasen på att de efter samtalet vill ha ditt omdöme om servicen i ”några frågor” som ”bara tar några minuter”.

Du köper en vara på internet och i 9,7 fall av 10 kommer det någon dag därefter ett mejl, där de vill veta hur nöjd eller missnöjd du är.

 

För många, många år sedan svarade jag – när jag var på humör och ansåg mig ha tid - på sådana enkäter. Men sedan länge är det tvärstopp. Det har bara blivit för mycket, det är en veritabel inflation i uppmaningar om att tycka till. Om jag någon gång är missnöjd med en kundtjänst, vara eller tjänst, då mejlar eller ringer jag upp företaget och framför mina synpunkter. Direkt till en levande människa, inte en digitaliserad pratmaskin.

Det händer dock att även jag på eget initiativ ibland ringar upp ett företag och berömmer dem för god service eller bra varor/tjänster. Men då ska det vara något exceptionellt.

Många borde i likhet med mig vara utmattade av dessa enkäter. Hur många svarar i dag på företagens frågor? Jag är övertygad om att de bara blir färre och färre.

 

Sommaren har flutit förbi och så har även alla hantverkare jag anlitat - och försökt anlita. För hantverkare är ett märkligt släkte. De tycks anse att de själva och inte kunden är i centrum. Minst två gånger av tre dyker de inte upp som uppgjort. Dagen innan ringer de och ställer in sitt besök, ”det har kört ihop sig, jag kommer kanske på torsdag i nästa vecka i stället”. Eller fredag. Eller måndag. Eller nästa månad.

I maj månad mejlade jag min rörmokare på landet om att jag eventuellt ville montera ett filter till vårt brunnsvatten. Skickade med resultatet av en vattenanalys med betyget ”tjänligt med anmärkningar”. Vad tyckte han, behövs ett vattenreningsfilter utifrån den analysen?

Nu är det oktober. Fem månader har gått. Inget svar har jag fått. Jag tror att han fortfarande lever, eftersom jag inte sett hans dödsannons.

 

För två år sedan byggde vi ut stugan på landet till dubbla bostadsytan. I kontraktet skrevs in att arbetet skulle vara klart senast den 31 maj, såvida inget oförutsett satte hinder för det.

Ingen oförutsett enligt min bedömning inträffade. De trevliga byggubbarna kom och gick lite hipp som happ. Vissa dagar jobbade de som fan från morgon till kväll, medan andra och flera dagar i sträck var de helt försvunna, uppslukade av jorden. Något hade kommit emellan, ett ströjobb här och ett ströjobb där.

Ytterligare andra dagar dök en ensam gubbe upp i någon timme eller två. Krafsade lite bland presenningar, sågade till några brädstumpar, slamrade med hammaren en liten stund – och sedan var han puts väck.

Vi hade trott att vi i lugn och ro skulle kunna ställa i ordning den utbyggda delen under sommarmånaderna. Lacka golv, möblera, fixa till, göra det beboeligt.

 

Ånej. Så roligt skulle vi inte få ha. I början av juli förkunnade byggfirmans ägare, tillika arbetsledare, att nu var det semester i tre veckor. ”Vi kommer tillbaka i början av augusti”.

Där satt vi bland damm, plankspill, byggställningar och övergivna elverktyg som också fick semester.

Den 21 augusti slogs den sista spiken in – två och en halv månad försenat.

Visst blev det bra. Visst hade gubbarna och grabbarna gjort ett gediget arbete. Med det var vi helnöjda – men inte med tidsåtgången.

Kontraktsbrott? Tja, det var det nog. Men ibland måste man tyvärr låta udda vara jämnt. Det var ju ett proffsjobb.

 

 

Byggfirman fick därför på höstkanten ytterligare ett litet jobb - att slå ut en innervägg i den gamla husdelen. Och då – BINGO! – utfördes det på det datum vi hade kommit överens om. Vi blev helt förstummade, nöp oss i armen – men det var sant.

Vad är det som gör det så svårt för svenska hantverkare att hålla tider? Styrs de av månens faser, himlens stjärntecken eller är de bara så erbarmligt dåliga på att planera?

Krönikan 6 juni 2015

 

Staten enda garanten

för bra mobiltäckning

 

Sextiotal. Det var då det kostade 300 kronor att få telefon installerad - för alla. Bild: Pelle Forsberg

SVT riktade nyligen i en serie reportage sökarljuset på den urusla mobiltäckningen i många delar av landet. Så usel att en och annan tvingas upp på sina hustak för att kunna ringa.

Jojo, så går det när man låter marknaden sköta en så viktig infrastruktur som telefonnät. Det som inte är lönsamt skiter man blankt i. Landets mobilnät borde från början ha byggts upp av staten, som sedan skulle ha låtit de olika operatörerna hyra kapacitet.

När Sverige på allvar ”telefonierades” med det fasta nätet efter andra världskriget gjordes det efter principen att alla svenskar skulle kunna få telefon till samma enhetliga pris – hur långt ifrån närmaste anslutningspunkt bostaden än låg. Det betydde att avlägset liggande hushåll långt inne i Norrlands inland kunde få telefon till ett hyfsat pris. Om jag inte minns fel kostade det på 50- och 60-talet 300 kronor att bli ansluten, oavsett om det handlade om 200 meters eller 8 kilometers ledningsdragning.

Tre hundra var visserligen en ganska stor summa på den tiden – det motsvarade i början av 60-talet en låg veckolön för en arbetare. Men det var inte oöverkomligt, och de som solidariskt fick subventionera abonnenterna i glesbygd var stadsborna. Hela Sverige skulle ju leva. Men det var på den tiden. I dag verkar det enligt lönsamhetstänkandets gudomliga princip vara ett skällsuttryck.

 

Fem gånger var jag inne på försäkringsbolagets hemsida och kollade in deras bilförsäkringar. Lika många gånger blev jag - dagen därpå – uppringd av deras försäljare:

- Hejsan, hejsan Per Olov Yngve, vi har sett att du besökt vår hemsida. Vad vi nu kan erbjuda dig, special price for you, är bla, bla, bla …

Den här typen av marknadsföring är som pesten. Rena hemfridsbrottet, något av en reklamvåldtäkt i mitt eget hem. I många europeiska länder är detta förbjudet – eller starkt begränsat i rådande lag – men inte i Sverige. Här måste vi nixa alla våra telefonnummer om vi vill slippa eländet, eller - om vi redan är kund hos ett företag - aktivt ringa upp det och undanbe oss fortsatt säljringande.

Våra hem är numera inte alls våra borgar. Vi tvingas värja oss med näbbar och klor mot reklamfloden, sätta upp reklamskyddsvallar för både det ena och det andra, och så borde det inte få vara. Jag efterlyser ett totalförbud mot marknadsföring på telefon, såvida vi inte uttryckligen och på eget initiativ sagt ja.

 

Modenycker är en märklig företeelse. I många år skulle det vara murrigt svarta eller silvergrå bilar och kläder. Förfärligt fult. Nu har trenden vänt. Plötsligt har det återigen dykt upp härligt glada färger på kläderna. Och bilarna – ja, de har plötsligt blivit kritvita.

Vitt är alltså den nya modefärgen på bilar. Om man nu kan kalla det för en färg, lika lite som svart i mitt tycke är det. Båda varianterna är hopplöst smutsovänliga. Det behövs inte mycket skitstänk på en svart eller vit bil för att de ska se genomsmutsiga ut. Bättre då med silvergrått. då kan man ratta omkring bra mycket längre innan den ser för jävlig ut.

Men få ting är de facto nytt under solen. Det är rundgång även på modet. Frågan är vem som egentligen bestämmer hur rundgången ska se ut – vi konsumenter eller företagen?

 

 

Nedfallen ledning. Evakuering och tågbyte mitt ute på linjen. En krydda i tillvaron. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 5 maj 2015

 

Det finns mycket

att bocka och tacka för

 

Jag ber att få bocka och tacka de senaste decenniernas regeringar – inte minst den gamla alliansregeringen – för allt de åstadkommit för att göra livet lite mer spännande för oss som konsumenter:

Jag vill tacka för avregleringen av taximarknaden som gett driftiga taxiförare laglig möjlighet att ta 10.000 kronor för en resa mellan Arlanda och Stockholm. En oförglömlig upplevelse som jag tror uppskattas av framför allt utländska turister.

Jag vill tacka för privatiseringen av bilprovningsverksamheten. På så sätt ser jag lite mer av mitt kära land, eftersom jag nu fått tre mil längre att åka till närmaste statliga bilprovningsanläggning. Raskt ökade allas priser på bilprovning, men det är något man måste stå ut med i valfrihetens namn.

Jag vill tacka för alla privata friskolor som bidragit till att den tidigare tvångsblandningen av de olika samhällsklassernas barn nu äntligen har stoppats. Ty lika barn leka bäst. Nu väntar jag bara på elitklasser, där de duktigaste eleverna ska slippa störas av klasskamrater som inte är lika smarta.

 

Jag vill tacka för slopandet av apoteksmonopolet. Även här har det gett mig tillfälle att få resa lite längre till ett statligt apotek, närmare bestämt en och en halv mil. För att inte tala om det därmed fantastiskt utökade utbudet av livsnödvändiga apoteksvaror som hårschampon, tuggummin och mystiska piller som påstås öka sexlusten – listan kan göras lång.

Jag vill tacka för det nya pensionssystemet som gett oss en imponerande valfrihet när det gäller premiepensionsfonder. Omkring 700 stycken överträffade mina vildaste förväntningar. En verkligt rolig fritidssyssla att ägna några timmar i veckan åt att kolla fondernas utveckling för att kunna flytta fram och tillbaka och välja den mest optimala.

Jag vill tacka för utförsäljningarna av allmännyttans bostäder till bostadsrätter, som effektivt har fått bort många av de mindre bemedlade från Stockholms innerstad. Här har naturligtvis även de slopade bostadsbyggnadsubventionerna spelat in. Södermalm, till exempel, har äntligen blivit en värdig stadsdel för folk i karriären. Lika vuxna leka bäst.

 

Jag vill tacka för alla skattesänkningar som gett framför allt oss välbärgade mer i plånboken till att konsumera ännu mer av livets nödtorft, som stadsjeepar, ansiktslyftningar, weekendresor till New York och till att värma upp utomhuspoolen under vintern.

Jag vill tacka för avregleringen av telekommarknaden, som öppnat upp för många, många lycksökare, vars horder av klagande kunder ser till att Allmänna reklamationsnämnden har något att göra. Se där en riktigt jobbskapande valfrihetsreform!

Jag vill tacka för avregleringen av järnvägsunderhållet och att staten hållit hårt i pengarna. Tågresande har därmed blivit som ett roligt roulettespel – ska jag komma fram till Arlanda i tid, eller ska nedfallna ledningar och trilskande växlar göra att jag missar flyget. Spännande!

Jag vill tacka för utförsäljningen av den statliga kassakon Vin & Sprit. Inte ska staten profitera på brännvin, det ska den djupt ansvarstagande privata alkoholindustrin göra. Och är det inte snart dags att bli av med LKAB och Vattenfall?

 

Ja, det finns mycket att tacka dessa framsynta regeringar för. Och mer vill jag se. Kan man inte privatisera grundvattnet och luften vi andas? Här skulle öppnas oanade affärsmöjligheter, där ingen medborgare skulle kunna slippa undan att öppna plånboken, till gagn för penningströmmarna till Cayman Islands och Bermuda.

Tack för ordet.

Tillsammans med utsläppen av kväveoxider, vattenånga och effekter från kondensstrimmor beräknas flyget svara för 3 procent av människans totala påverkan på klimatet. Bild: Norwegian

Krönikan 7 mars 2015

 

Konkurrens som tär

på miljö, folk och fä

 

Konkurrens är bra. Då skärper sig företagen, priserna hålls nere och kvaliteten blir förhoppningsvis högre. Allt för att vinna konsumenternas gunst. ”Köp mig, jag är billigast och bäst”.

Så ser den positiva bilden av konkurrens ut. Men konkurrensen kan även ha otrevliga baksidor. Och det är när priserna hålls nere med hjälp av lägre löner, sämre arbetsmiljö och sämre anställningsvillkor. I de värsta formerna resulterar det i ren rovdrift på de människor som förser oss med varor och tjänster.

Eller rovdrift på djur när det handlar om vår mat, djur som tvingas växa upp under vidriga betingelser. Svansar på griskultingar som klipps av utan bedövning, djur som pumpas fulla med antibiotika och djurbesättningar som tvingas växa upp i spiltor de inte kan vända sig i. Bara för att nämna några få av många exempel. Det är att begå våldtäkt på djurs naturliga beteenden.

Eller rovdrift på vår känsliga natur. Tropisk regnskog som skövlas för att bereda mark för odling av oljepalmer eller mark för boskapsskötsel, så att vi ska kunna tugga i oss fler och fler hamburgare. Mangroveträsk som utnyttjas för odling av jätteräkor och förstör livsmiljön för många känsliga djurarter.

 

Genom åren har vi sett otaliga skräckexempel på hur många stora globala företag cyniskt har blundat för arbetsförhållandena i de fabriker i utvecklingsländer, varifrån de låter tillverka eller köper sina varor. Det senaste årtiondet har en mindre förbättring skett, men det är inte resultatet av att företagsledningarna plötsligt fått dåligt samvete. Utan det är tack vare ett allt hårdare tryck från konsumenter som satt ner foten och sagt att nu får det fan-i-mig vara nog. Vi vill inte köpa varor från företag som har blod på sina giriga fingrar. Här har inte minst den internationella organisationen Fairtrade, Rättvisemärkt, spelat en stor roll.

Och vår atmosfär förpestas allt mer av utsläppen från det allt billigare och starkt ökande flygresandet, som möjliggjorts av större och större flygplan och en knivskarp konkurrens. Mot bakgrund av flygets ökande bidrag till växthuseffekten är det absurt att det ska vara så billigt att flyga på nöjesresor över en veckoslut till den ena storstaden efter den andra. Vad är det för en stollig värld vi lever i när vissa utan att blinka åker till New York bara för att ”shoppa loss” några få dagar?

 

Konflikten mellan flygbolaget Norwegian och dess piloter sätter den här frågan i blixtbelysning. Den extrema konkurrensen tvingar flygbolagen att skära bort miljardbelopp i sina budgetar och då är det den stora utgiftsposten personalen som det ska hackas i. Med hjälp av osäkrare anställningsvillkor, sänkta löner och färre anställda som tvingas jobba hårdare ska konkurrensen mötas.

Det värsta med försämrade arbetsvillkor inom flyget är dock att flygsäkerheten är i fara. Det finns gränser för vad en människa orkar med och ska behöva acceptera. Jag vill inte flyga med uttröttade piloter och kabinpersonal, då betalar jag hellre lite mer för biljetten.

Det måste också finnas gränser för hur långt konkurrensen ska tillåtas gå. Skärp lagar, förordningar och internationella överenskommelser. Men det räcker ändå inte till. Det går inte att lagstifta och förordna in i minsta mikrodetalj, och samvetslösa företag hittar alltid kryphål. I slutänden hänger det på oss konsumenter att säga stopp och nej tack. Om en vara eller tjänst är osedvanlig billig är det oftast något lurt.

 

 

Det billiga flygresandet har nått vägs ände. Hit men inte längre, och helst ett steg bakåt. Inför en internationell skatt på flygbränsle och flygskatt för resenärerna. Satsa på höghastighetståg och sänk radikalt priserna på tågbiljetter så att det aldrig ska vara billigare att flyga kort- och medeldistans än att åka tåg. Att flaxa iväg på weekendresor till europeiska huvudstäder i tid och otid är inget livsviktigt. Det är ett oskick på miljöns bekostnad.

Pelle Forsberg

Krönikan 9 februari 2015

 

Falska gratisvaror

och falska rabatter

 

Innebörden av ordet ”gratis” tycks för många näringsidkare vara förfärligt svår att förstå. Det finns absolut inga nyanser av ordets betydelse. Gratis kan aldrig vara annat än gratis, och eftersom ingenting kan vara halvt gratis finns inte heller något ”helt gratis”. När någonting är gratis skänks något bort utan några som helst förbehåll eller krav.

Ändå vimlar marknadsföringen – framför allt på nätet – av falska gratispåståeden. ”Köp den här prylen så får du en annan pryl gratis”. Nej, man får den absolut inte gratis, men däremot ”utan extra kostnad” eller ”på köpet”.

Konsumentlagstiftningen är helt tydlig på den här punkten, utan extra kostnad ska det heta. Och det kravet har funnits i lagen sedan 80-talet.

Jag antar att de flesta övertrampen mot den här lagregeln beror på ren okunnighet om vilka regler som gäller. Eller dåliga kunskaper i svenska språket. Exempel på det sistnämnda blir dessvärre allt vanligare. Det räcker med att läsa folks kommentarer på nätet och i mejl. Fullt med häpnadsväckande stavfel, enorma textmassor utan punkt, kommatecken eller stycken, förfärliga särskrivningar av sammansatta ord, stora bokstäver används hipp som happ.

Som journalist och därmed djupt intresserad av det svenska språket är den här utvecklingen deprimerande. Att inte behärska det mest elementära i språket är dessutom ett stort handikapp. Vem vill anställa en person vars jobbansökan vimlar av märkliga språkfel?

Jag minns en av Nerikes Allehandas chefredaktörer, som konsekvent spolade alla jobbsökande som stavade ordet artikel med ck. De flög direkt ner i papperskorgen.

Jag drar ofta öronen åt mig om till exempel en privat Blocketannons innehåller stavfel på stavfel, det må bero på slarv eller okunnighet. Det ger onekligen ett oseriöst intryck. Om säljaren har ett utlandsklingande namn och därmed kan vara invandrad är det naturligtvis förklarligt. Men inte en Kalle Karlsson. Då bläddrar jag oftast vidare bland annonserna i jakt på någon som åtminstone vet vad en stor bokstav är för ett konstigt tecken.

Detta om gratis, och om taskiga lag- och språkkunskaper. Nu över till rabatter och ständiga reor. Rabatter är det heller ingen hejd på i den kommersiella världen, och det är ju okej så länge de inte varar för länge.

Men en del verkar vara helt odödliga. Jag har i över tio år haft antivirusprogrammet Norman på mina datorer. Under alla dessa år har det varit ständig rabatt på deras tjänsteprodukter, oavsett om man är en gammal kund som ska förnya, eller en helt ny. Alltid rabatter till alla. Alltid.

De ”rabatterade” priserna är naturligtvis inte rabatterade. De är ordinarie priser. Rabatternas syfte är att slå blå dunster i ögonen på kunderna, de är rena bluffen och därför olagliga.

Ständiga reor som aldrig tar slut är också en kär sysselsättning för vissa företag. Ur & Penn-kedjan är ett av många som alltid har en rea på gång. Eller har de en reafri dag i månaden så att de kan påstå att det handlar om olika reor?

För många år sedan slog Konsumentverket fast att ett så kallat extrapris får gälla i högst fyra veckor. Den tolkningen av lagen kan direkt överföras även på rabatter. De får inte gälla i evigheter.

 

Detta om falska rabatter och falska reor. Nu över till ständiga årliga prishöjningar även när den allmänna inflationen är låg eller ingen alls. Och det har den nu varit under åtskilliga år. Pinnglass och färg hör till de varor som år efter år alltid ökar mycket mer än inflationen. Runt tio procents årlig prishöjning verkar vara pinnglass- och färgtillverkarnas måttstock. Som husägare borde jag ha bunkrat upp med flera hundra liter av ”mina” färger för 20 år sedan. Då skulle mitt målningsunderhåll ha blivit billigare och billigare för varje år. Nu betingar dessa burkar ett löjligt högt pris.

Och pinnglass har jag slutat att köpa.

Slutligen kan jag bara konstatera att Ica-butikernas urfåniga märkning ”Vårt pris” fortsätter. Självklart är det den enskilda butikens pris som står på butikens prislappar, vad annars?

Goddag yxskaft …

 

Krönikan 13 januari 2015

 

Skönhet på ställen

där solen aldrig skiner

 

Dags för renovering?

Jag trodde att jag hade hyfsad koll på vilka konsument- hälso- och skönhetstrender som rör sig i tiden. Men en del har jag tydligen missat – och det med flera år. Häromveckan stötte jag på en företeelse som jag först trodde var ett riktigt dåligt skämt.

Analblekning.

Det finns uppenbarligen folk som tycker att det är genant? – eller fult? - att vara lite brun eller rödlätt i rövhålet. Frågan är i så fall vilka som bryr sig. Och hur många är de som känner till andras färgstatus där bak? Det torde vara en mycket, mycket liten skara udda människor som går runt och spanar sina vänner djupt in mellan skinkorna. Jag gör det inte.

 

Den både kända och ökända bloggerskan Kissie blekte sig i häcken för flera år sedan. ”Mitt anus blev verkligen jättefint och ljust” skrev hon i bloggen, samtidigt som hon uppmuntrade andra till detsamma, ”perfekt om ni vill piffa till anuset”.

I en av kommentarerna på bloggen berättade en tjej att hon nog också skulle uppgradera sig med en analblekning, för att ”överraska pojkvännen”. Jomenvisst, den kategorin torde vara den enda som brukar få tillfälle att uppmärksamma färgprakten i ändalykten.

Jag trodde att det gamla talesättet att skönhet kommer inifrån fortfarande gällde, men numera kommer den tydligen bakifrån.

 

Redan tandblekning av tillräckligt vita tänder är en märklig företeelse. Så har vi då också fått analblekning. Lägg därtill anskrämliga botoxplutande munnar, skönhetsoperationer av redan vackra ansikten och ”justeringar” av blygdläppar. Och så män som förlänger snorren för att de inbillar sig att den är för liten. Ju större den är, desto fler tjejer kommer rusandes. Eller?

Vi skattebetalare har varit med och betalat dessa aparta plastikkirurgers utbildning. Min andel av de skattekronorna vill jag ha tillbaka.

 

Så här långt har alltså fixeringen vid det egna jaget, den egna kroppen, gått. Kan det gå längre? Det är ställt utom allt rimligt tvivel att det genomkommersialiserade samhället med sin aggressiva marknadsföring till stor del har bidragit till den här utvecklingen. Du får inte vara nöjd med din kropp, din person och ditt liv. Du duger inte. Du får aldrig känna att du är bra som du är. Du måste vara lite missnöjd, helst mycket missnöjd, så att du fortsätter att försöka köpa dig lycka och självförtroende med hjälp av en aldrig sinande ström av allt fler meningslösa varor och – som i det här fallet – tjänster.

Den kommersiella anusblekningsverksamheten och så kallade skönhetskirurgin ökar visserligen bruttonationalprodukten och skapar ett och annat jobb. Men det är knappast sådana jobb vi vill ha i ett samhälle där sjuk- och äldrevården skriker efter personal.

 

Och ute i världen lever hundratals miljoner fortfarande i djup fattigdom. Medan vi piffar upp våra ändtarmsmynningar och finjusterar näsor för dyra pengar.

Det är synd om människorna, sa August Strindberg. Ja, åtminstone vissa av oss.

 

Äldre krönikor hittar du under årtalsrubrikerna högst upp på denna sida

Äldre krönikor från och med 2012 hittar du under respektive årsrubrik * Kolla in Svarta länslistan - på den hittar du företag som du bör undvika att handla hos. * Svensk Handels Varningslista över andra tvivelaktiga företag i hela landet * Ät fisk med gott samvete - här är WWF:s fiskguide * Så känner du igen israeliska varor * Nyttiga länkar för dig som konsument * Få hjälp av länets konsumentvägledare * Om sajten Konsumentmakt! * Kontakt : pelle@orebro-konsument.se

Fyra länsföretag

på höstens

Svarta listan

 

Augusti 2017. Fyra företag i länet, samt-liga bilhandlare, har hamnat på konsument-tidningen Råd & Röns Svarta listan för hösten 2017. Tre är Örebroföretag, det fjärde har sitt säte i Hallsberg.

Svarta listan hamnar företag som struntat i Allmänna reklamationsnämndens beslut.

WWF:s fiskguide

- ät fisk med gott samvete

  • KO överklagar Kissie-domen
  • Sexton företag har anmälts till åklagare
  • Discovery och MTG får sända alkoholreklam i tv
  • Funktionshindrade tycker att internet är svårt
  • "Kissie" fälld för otydlig reklammarkering
  • Kylarvärslka orsakar många förgiftningar
  • Konsumenter lurade av falsk myndighetswebb
  • Flygkalkylatorn hjälper dig när flyget krånglar
  • Begagnade bilar och hantverkare väcker mest missnöje
  • PPM-rådgivare döms betala 400.000 kronor
  • Äldre med skog och jordbruk luras av säljare
  • Domstolen stoppar IOGT-NTO:s säljmetoder
  • KO stämmer IOGT-NTO
  • Inget elavtal utan skriftligt ok
  • Var vaksam på "reaklippen" under Black Friday
  • Myndigheter vill stoppa alkoholreklam i tv
  • Seniortelefoni blåser seniorer
  • Få konsumenter vet sina rättigheter

KO överklagar

Kissie-domen

 

Onsdag 21 februari 2018. Den tidigare domen i Patent- och marknadsdom-stolen var en delseger för KO. Dom-stolen höll med om att reklammarke-ringen inte var tillräckligt tydlig i två av tre inlägg. KO vill nu få reklammarke-ringen på det tredje inlägget, det som var märkt ”sponsored post” i början, prövat av Patent- och marknadsöver-domstolen.

 

Dessutom är det viktigt att domstolen granskar Kissies sätt att skriva om den aktuella tjänsten. Det ser ut som en person-lig recension, något hon ger sken av att ha testat själv, medan inlägget i själva verket är köpt reklam för en tjänst som hon inte använt.

–Som följare måste man kunna veta om det influencern skriver är något personligt, självupplevt, eller om det är ett reklam-inlägg som hon eller han får betalt för. Det handlar om trovärdighet och tydlighet, säger Gunnar Wikström, processråd vid Konsumentombudsmannen.

 

Olagligt att låtsas vara konsument

Det finns förbud mot att agera som konsument när man inte är det, och det är den regeln som KO vill att domstolen använder när den granskar Kissies inlägg.

I den tidigare domen friades medie-bolaget Tourn helt från ansvar. Men både influencern och företaget som förmedlat reklamuppdraget har ansvar för marknads-föringen anser Konsumentombudsmannen, KO.

 

Har ansvar för marknadsföringen

–Vi anser att även den som förmedlat uppdraget och tillhandahåller plattformen har ett ansvar för marknadsföringen. Det är viktigt att marknaden vet vad som gäller. Därför vill vi få Tourns ansvar prövat i en högre instans, säger Gunnar Wikström.

– Det är viktigt för alla att vi får en praxis på området. Branschen behöver tydliga regler att luta sig mot, och följarna måste enkelt kunna se vilka inlägg som är reklam, säger han.

För att målet ska kunna prövas i en högre instans måste Konsumentombuds-mannen först få prövningstillstånd av Patent- och marknadsdomstolen.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Sexton företag

har anmälts

till åklagare

Brister i kemikaliekontrollen

 

Tisdag 20 februari 2018. Kemikalie-inspektionen har genomfört en gransk-ning av företag som myndigheten tidigare har anmält till åklagare. Sexton av de 19 kontrollerade varuimpor-törerna åtalsanmäldes på nytt för brister i kemikaliekontrollen. Den vanligaste bristen som upptäcktes var förbjudna halter av bly i elektronik.

 

– Det är företagens ansvar att se till att deras produkter är säkra att använda. De flesta av de inspekterade företagen har förbättrat sitt kemikaliearbete, men fortfarande är det många varor som innehåller farliga ämnen, säger Camilla Westlund, inspektör på Kemikalieinspek-tionen.

Kemikalieinspektionens kontroller av tidigare anmälda företag genomfördes under 2017. I tillsynsprojektet kontrol-lerades 261 varor, bland annat hemelektro-nik, leksaker och sportartiklar. I 61 av de granskade varorna upptäcktes minst ett farligt ämne över gränsvärdet i lagstift-ningen.

Det innebär att nästan en fjärdedel, 23 procent, av varorna innehöll förbjudna kemikalier. Efter inspektionerna har Kemikalieinspektionen anmält 16 av de 19 granskade företagen till åklagare för misstänkta miljöbrott.

 

Bly i lödningar vanligast

Den vanligaste överträdelsen som upptäck-tes i tillsynsprojektet var att elektriska och elektroniska varor innehöll bly i lödningar. Bly kan orsaka skador på nervsystemet och leda till försämrad intellektuell utveckling och prestations-förmåga. Vid normal användning av produkterna kommer man inte åt bly i lödningar så detta har störst påverkan vid tillverkning, i avfallsledet eller om bly kommer ut i miljön.

Den näst vanligaste överträdelsen var att mjuk plast innehöll kortkedjiga klorparaffiner, ett miljöfarligt ämne som även misstänks vara cancerframkallande. I några av varorna upptäcktes också mjukgörande ämnen, ftalater, som kan påverka kroppens hormonsystem. Sex av ftalaterna är förbjudna i leksaker.

 

Viktigt minska totala mängden

– Det finns ingen stor risk med att använda de enskilda produkterna, men det är viktigt att minska den totala mängden av farliga ämnen som människor och miljön utsätts för, säger Camilla Westlund.

Kemikalieinspektionen konstaterar i den tillsynsrapport om projektet, som publi-ceras i dag, att de flesta av företagen har förbättrat sina rutiner för att förhindra att farliga ämnen finns i många av varorna. En orsak till bristerna som upptäckts kan vara att många av de granskade importörerna säljer lågprisprodukter, som är den kategori av varor där Kemikalieinspektionen oftast hittar farliga ämnen. Ytterligare en förkla-ring kan vara att företagen inte i tillräckligt hög grad prioriterar arbetet med kemiska innehållet i varorna.

 

En giftfri vardag

– Det är viktigt att företag som importerar exempelvis elektronik och varor av mjuk plast följer lagstiftningen och ställer tydliga kemikaliekrav på sina leverantörer. På det sättet kan företagen bidra till en giftfri vardag och en giftfri miljö, säger Camilla Westlund.

 

Källa: Kemikalieinspektionen

 

 

Discovery och MTG

får sända

alkoholreklam i tv

Beslut av EU-kommissionen

 

Fredag 2 februari 2018. Svenska myn-digheters försök att stoppa reklam och sponsring av alkohol i svensk tv från programföretag i Storbritannien stoppas av EU-kommissionen.

 

Reklam och sponsring av alkohol i tv är förbjuden i Sverige, till skillnad från i Storbritannien. Discovery och MTG, programföretagen bakom TV3, TV6, TV8, Kanal 5 och Kanal 9, sänder i dag reklam från Storbritannien. Sändningarna är rik-tade mot den svenska marknaden, uteslu-tande till den svenska tv-publiken och pro-grammen är på svenska eller textas till svenska.

Konsumentverket och Myndigheten för press, radio och tv kontaktade i höstas EU-kommissionen för att se om det skulle vara möjligt att stoppa reklam och sponsring av alkohol i svensk tv från programföretag i Storbritannien.

 

Samma åtgärder

Syftet var att myndigheterna skulle kunna ta till samma åtgärder som används mot programföretag som sänder reklam och sponsring av alkohol i tv från Sverige. Det innebär till exempel att Konsument-ombudsmannen, KO, skulle kunna stämma Discovery och MTG i svensk domstol.

För att få göra det måste Konsument-verket och Myndigheten för press, radio och tv bland annat visa att Discovery och MTG har etablerat sig i Storbritannien för att kringgå svensk alkohollagstiftning. EU-kommissionen anser inte det är bevisat att bolagens etablering i Storbritannien har skett med avsikt att kringgå svensk alko-hollagstiftning. EU-kommissionens svar är därför att det inte är förenligt med EU-rätten för svenska myndigheter att ingripa mot programföretagen.

 

Står fast vid sin uppfattning

– Vi står fortfarande fast vid vår uppfattning i den här frågan, men kan nu bara konstatera att nuvarande direktiv ställer höga krav på bevisning som i praktiken är mycket svåra att uppfylla och det beklagar jag, säger Andreas Prochazka, enhetschef vid Konsumentverket.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Funktionshindrade

tycker att

internet är svårt

 

Fredag 2 februari 2018. Personer med funktionsnedsättning drar sig ofta för att köpa biljetter eller handla på nätet. Det visar en ny studie.

 

Konsumentverket har tillsammans med Post- och telestyrelsen (PTS) finansierat en undersökning om personer med funktions-nedsättning och deras internetvanor. Resul-tatet visar att nästan hälften, 48 procent, tycker att internet är svårt. Men skillna-derna mellan personer med olika funktions-nedsättningar är mycket stora.

Överlag finns en motvilja att köpa biljetter via internet. Motviljan är extra stor hos personer med inlärningssvårigheter, läs- och skrivsvårigheter och nedsatt rörel-seförmåga. När det gäller e-handel har personer med utvecklingsstörning, dyskal-kyli och blinda störst svårigheter.

 

Utvecklingsstörda har det svårast

Många tycker att det är svårt att använda e-legitimation och svårast är det för personer med utvecklingsstörning, afasi, dyskalkyli och skrivsvårigheter. Mobilt Bank-ID är en nyare teknik, men personer med utvecklingsstörning, språkstörning, stroke, afasi, skrivsvårigheter och talsvårig-heter har stora svårigheter att använda tekniken.

Delaktighet i det digitala samhället

Undersökningen är en så kallad skugg-studie av undersökningarna Svenskarna och Internet från Internetstiftelsen och Privatpersoners användning av datorer och internet från Statistiska Centralbyrån. Studien ställer motsvarande frågor till personer med olika diagnoser, funktions-nedsättningar och svårigheter.

 

Viktig undersökning

Undersökningen är viktig, eftersom vi vet väldigt lite om hur personer med olika funktionsnedsättningar använder internet, smarta telefoner, datorer och surfplattor.

– Det är en grupp som sällan är representerade i andra undersökningar, och om de är det så är det ofta som en homogen grupp. Därför är det viktigt att undersöka hur och om personer med olika funktionsnedsättningar känner sig, eller inte känner sig, delaktiga i det digitala samhället, säger Caroline Högstedt, utredare på Konsumentverket.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

"Kissie" fälls

för otydlig

reklammarkering

 

Torsdag 1 februari 2018. Marknads-domstolen fäller Kissie för otydlig reklammarkering, men friar det bolag som förmedlat reklamuppdraget.

Domstolen finner att två av tre prövade inlägg brast i reklam-markering. Kissies bolag fälls också för att inte ha talat om vilket företag som var avsändaren av reklamen.

 

Konsumentombudsmannen, KO, stämde bloggaren Kissies bolag samt Tourn Media AB i september 2016 i Patent- och marknadsdomstolen. Stämningen gällde om Kissies inlägg på bloggen och på Instagram var tillräckligt tydligt markerat som reklam.

Domen får betydelse för alla så kallade "influencers" och företag som gör reklam i sociala medier.

 

Prejudicerande dom

– Det är viktigt att domstolen slagit fast att reklaminlägg i sociala medier måste vara tydligt markerade. Det räcker inte med en liten rad i slutet på inlägget. Det är bra att branschen nu får en klar praxis att rätta sig efter. Konsumenterna måste enkelt kunna se vad som är reklam i flödet och vem som ligger bakom, säger Gunnar Wikström, processråd vid KO.

 

KO inte helt nöjd

KO tycker däremot att det är olyckligt att domstolen valt att fria Tourn Media från medansvar i marknadsföringen.

– Vi anser att företag som ligger bakom influencers plattformar och förmedlar uppdrag till dem också har ett ansvar för hur reklamen utformas. Nu kommer vi att studera domen och överväga om vi kommer att överklaga.

 

Källa: Konsumentverket

Kylarvätska orsakar

många förgiftningar

 

Torsdag 1 februari 2018. Förra året hanterade Giftinformationscentralen fler fall av misstänkta förgiftningar orsakade av kylarvätska jämfört med 2016. En enda klunk kylarvätska som innehåller etylenglykol kan orsaka en allvarlig förgiftning hos ett barn.

 

– För att undvika olyckor är det viktigt att förvara kylarvätska i originalförpackningen. Var också noga med att barn inte kan komma åt kylarvätskan och torka alltid upp eventuellt spill, säger Helena Dorfh, utredare på Kemikalie-inspektionen.

Ny statistik visar att Giftinformations-centralen under 2017 hanterade 230 fall där människor fått i sig etylenglykol, framför allt från kylarvätskor. Det är en ökning med 17 procent jämfört med 2016, då Gift-informationscentralen hanterade 197 fall som gällde etylenglykol.

 

Redan vid små mängder

– Etylenglykol som ofta finns i kylarvätska kan, om man dricker det, redan vid små mängder ge symtom som påverkan på medvetandet och i allvarliga fall kramper och njurskador, säger Emma Petersson, apotekare på Giftinformationscentralen.

En vanlig anledning till olyckor är att någon av misstag dricker kylarvätska som hällts över i en annan förpackning, till exempel en PET-flaska. Ibland sker också olyckor då vuxna fått i sig etylenglykol när de tappar ur kylarvätska från till exempel bilmotorns kylsystem genom så kallad slangning. Det förekommer även att hundar förgiftas av utspilld etylenglykol eftersom de lockas av den söta lukten och smaken.

 

Bittermedel och barnsäker förpackning

Kemikalieinspektionen och Giftinforma-tionscentralen för dialog med bransch-organisationerna Innovations- och kemi-industrierna i Sverige (IKEM), BIL Sweden och Kemisk Tekniska Företagen (KTF) med syftet att förebygga förgift-ningar av etylenglykol. 2004 tecknades en frivillig branschöverenskommelse om att företagen bör tillsätta bittermedel som gör att kylarvätska med etylenglykol smakar illa, samt se till att förpackningarna har barnskyddande förslutning.

Kylarvätska används för att förhindra att motorer i bilar och båtar överhettas. För att kylarvätskan inte ska frysa och för att smörja och skydda motorn från korrosion innehåller den ofta etylenglykol.

 

Mindre giftiga kylarvätskor

Det finns även kylarvätskor som innehåller propylenglykol som är betydligt mindre giftigt än etylenglykol.

– Ett bra tips är att höra sig för med till exempel en bilverkstad om kylarvätska med propylenglykol passar till din bil. Ett alternativ är också att låta en verkstad hantera påfyllningen av kylarvätska för att undvika att ha vätskan hemma, säger Helena Dorfh på Kemikalieinspektionen.

 

Fyra tips för att undvika

olyckor med kylarvätska:

 

* Förvara kylarvätskan i sin originalförpackning och se till att barn inte kommer åt den.

* Undvik slangning av kylarvätskan och se till att torka upp eventuellt spill.

* Fyll på eller tappa ur kylarglykol på bilverkstaden, så att du slipper ha vätskan hemma.

* Lämna överbliven kylarvätska till miljöstationen.

 

Sök hjälp snabbt om någon fått i sig etylenglykol. Om någon har fått i sig etylenglykol är det viktigt att snabbt få hjälp. Ring därför genast till 112 och begär Giftinformation.

 

Antal fall av förgiftningstillbud

med etylenglykol 2013–2017:

2017: 230

2016: 197

2015: 184

2014: 189

2013: 186

 

Källa: Kemikalieinspektionen

 

 

Konsumenter lurade av falsk

myndighetswebb

Näringsidkaren stäms av KO

 

Torsdag 25 januari 2018. Webbplatsen Konsumentenheten liknar en myndig-hetswebb. Konsumenter som velat anmäla företag har misstagit webb-platsen för att vara Konsumentverket.

Konsumentombudsmannen, KO, vill nu att Patent- och marknadsdomstolen agerar och har därför stämt närings-idkaren bakom webbplatsen.

 

Tidigare har tjänsterna på webbplatsen kostat pengar. Konsumenter har fått betala 195 - 295 kronor för att göra en ”anmälan”. Andra tjänster har kostat 1.500 och 15.000 kronor. Webbplatsen innehåller också felaktiga uppgifter om preskription av skulder. Den saknar även information om vilken näringsidkare eller företag som driver verksamheten och hur man kommer i kontakt med dem – något som är ett krav enligt lagen.

 

Många har blivit lurade

Konsumenter som betalat för ”anmäl-ningar” har hört av sig till Konsument-verket med funderingar. Andra konsu-menter har börjat fylla i ”anmälnings-formuläret” men sedan avbrutit när de blivit tveksamma till webbplatsen och sedan kontaktat Konsumentverket. Även företag som fått ”skrivelser” från Konsu-mentenheten har kontaktat myndigheten med frågor.

 

Kan försämra förtroendet

–Vi anser att det inte är acceptabelt att en kommersiell webbplats kan förväxlas med en myndighet. Både konsumenter och företagare har känt sig lurade.

Konsekvensen kan bli att konsumenter inte får den korrekta och oberoende väg-ledning de efterfrågar och att förtroendet för myndigheters arbete försämras.

Dessutom kan det försvåra myndig-hetens viktiga arbete att granska företag, säger Carolina Andersson, processråd vid KO.

 

Missledande träffar vid sökning

På webbplatsen har Konsumentverkets, Hallå konsuments och Allmänna reklama-tionsnämndens logotyper funnits. Tillsam-mans med ord och uttryck som ”yttrande”, ”en handläggare tittar på ert ärende” och ”anmälan” har det gett intryck av att webbplatsen hör till en myndighet. Det har förstärkts genom att googlesökningar på Konsumentverkets namn har lett till träff för Konsumentenhetens annons högst upp i träfflistan.

 

Yrkar på förbud

KO vill se ett förbud mot att webbplatsen ger sken av den drivs av en myndighet. Förbudet bör också omfatta felaktig infor-mation om till exempel skulder. Dessutom vill KO att domstolen kräver att webb-platsen ska innehålla information om namn på näringsidkaren, företaget, organisations-nummer, telefonnummer samt adress och

e-postadress.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Flygkalkylatorn

hjälper dig

när flyget krånglar

 

Torsdag 25 januari 2018. Konsument-verket har nu lanserat den nya tjänsten flygkalkylatorn, som ska göra det enklare för flygpassagerare att ta reda på vilken kompensation de har rätt till när flyget är försenat eller inställt.

 

När flygpassagerare drabbas av försenat, inställt eller överbokat flyg kan de enligt EU-regler ha rätt till ekonomisk kompen-sation på upp till 600 euro från flygbolaget, förutom hjälp av flygbolaget på plats.

Men många tycker att reglerna är svåra att förstå och tycker det är krångligt att veta vad man kan kräva av flygbolaget och vart man ska vända sig när man ska skicka in ett krav.

 

Enklare att räkna ut

Hur mycket kompensation man har rätt till beror bland annat på hur stor förseningen till slutdestinationen blir och flygsträckans längd. Flygkalkylatorn gör det enklare för flygpassagerare att reda ut vilka rättigheter de har när de drabbas av försenat, inställt eller överbokat flyg och räkna ut hur mycket de har rätt att kräva i ersättning av flygbolaget. Flygkalkylatorn gör det även enklare att skicka in sitt krav till flygbolaget.

Om flygbolaget inte svarar inom sex veckor eller om man inte är nöjd med svaret, kan Konsument Europa hjälpa till genom att medla med flygbolaget via sina systerkontor som finns representerade i 30 länder i Europa.

 

Fler klagomål på flyget

Svenskarnas klagomål på flyget ökade under 2017 för tredje året i rad, visar en sammanställning som gjorts av Konsument Europa. 2015 var 16,3 procent av klagomålen som kom in riktade mot flyget. Under 2017 låg andelen på 30,4 procent.

– Flygkalkylatorn kommer att underlätta för drabbade flygpassagerare att framföra sina krav till flygbolagen. De kommer att själva kunna, på ett enkelt och snabbt sätt, begära kompensation från flygbolaget och få behålla hela det utbetalade beloppet utan några avdrag, säger Jolanda Girzl, chef för Konsument Europa.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

PPM-rådgivare

döms betala

400 000 kronor

 

Onsdag 10 januari 2018. PPM-rådgivningsbolaget SF Pension döms betala 400 000 kronor i marknads-störningsavgift. Bolaget riskerar också miljonvite om de fortsätter med telefon-försäljning av sina tjänster utan skrift-liga avtal.

 

Företaget SF Pension, med varumärket Svenska Fonder, har fakturerat konsu-menter utan att ha giltiga avtal. Därför stämde Konsumentombudsmannen, KO, bolaget i våras.

För premiepensionstjänster gäller att alla avtal måste vara skriftliga. Det strider mot lagen att sälja premiepensionstjänster med bara ett muntligt ja från konsumenten, till exempel vid telefonförsäljning.

 

Ogiltiga avtal

Utan skriftlig bekräftelse är avtalen ogiltiga och därför har fel även begåtts av SF Pen-sion när bolaget fakturerat konsumenter, utan giltiga avtal.

Bolaget döms av Patent- och marknads-domstolen att betala den marknads-störningsavgift på 400.000 kronor som KO yrkat. SF Pension riskerar också miljonvite om bolaget överträder det förbud som domstolen utfärdat mot säljmetoderna.

 

Källa: Konsumentverket

Äldre med skog

och jordbruk

luras av säljare

 

Onsdag 10 januari 2018. Den som äger skog eller jordbruksmark och är äldre kan vara en måltavla för oseriösa för-säljare. Därför skriver Konsumentverket nu brev till drygt 79.000 personer.

 

– Vi har märkt att en del företag riktar in sig på just äldre personer som har skog eller jordbruksmark. Det kan vara både telefonförsäljare och säljare som knackar på hemma hos folk. Säljarna kontaktar dem med syfte att sälja på dem något, för att sedan hänvisa till att de är företagare när de vill ångra sitt köp. Men ska varan eller tjänsten användas privat räknas man som konsument och lagens regler om ångerrätt gäller, säger Magnus Karpe som är jurist på Konsumentverket.

 

"Oerhört fula metoder"

Han har mångårig erfarenhet av telekom-frågor, och många gånger är det just telefonabonnemang som företagen vill sälja, men det kan också vara andra varor och tjänster.

– Vi tycker att det är oerhört fult att ge sig på 80- och 90-åringar som inte är företagare och sälja på dem företags-abonnemang. Därför vill vi nå den här målgruppen och berätta för dem att de inte alls behöver gå med på att de köpt något som företagare, bara för att de kanske äger en bit skog eller jord, säger Magnus Karpe.

 

Nytt med brev

I vanliga fall informerar Konsumentverket främst via sina webbplatser och förstärker informationsspridningen via sociala medier. Men inte den här gången.

– Vi hoppas att det här initiativet ska göra att markägare vet hur de kan agera och att de vågar protestera om de drabbats, säger Magnus Karpe.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Domstolen

stoppar

IOGT-NTO:s

säljmetoder

 

Onsdag 3 januari 2018. Domstolen ger Konsumentombuds-mannen rätt i kritiken mot IOGT-NTO:s sätt att sälja lotter under namnet Miljon-lotteriet. Föreningen förbjuds med omedelbar verkan att fortsätta med metoderna.

 

Konsumentombudsmannen, KO, stämde föreningen i december sedan många konsumenter råkat ut för påstridiga telefonsäljare. Säljarna påstod bland annat att den uppringda hade pengavinster att hämta och att det inte rörde sig om någon försäljning eller prenumeration. Konsumenter fick fakturor på ett abonnemang med lotter, trots att de sagt att de inte ville beställa något.

 

Omedelbart stopp

Patent- och marknadsdomstolens beslut innebär att IOGT-NTO omedelbart måste upphöra med de metoder som säljarna använt sig av. Om föreningen bryter mot något av de sju förbud och krav som domstolen listar hotar ett vite om tre miljoner kronor, per punkt. Beslutet är ett så kallat interimistiskt beslut som gäller direkt och fram till dess att målet avgjorts av domstolen.

 

Många drabbade

– Vi uppskattar att domstolen delar vår syn på den vilseledande marknadsföring som IOGT-NTO använt. Den aggressiva försäljningen har drabbat många konsumenter, under lång tid, säger Carolina Andersson, processråd hos KO.

Föreningen har genom callcenter ringt drygt 100.000 konsumenter i månaden.

Domstolen förbjuder nu IOGT-NTO att kräva betalt för lotter som konsumenten inte beställt. Föreningen förbjuds också att ge intrycket att konsumenten vunnit, när det inte finns någon garanterad vinst eller när kravet är att konsumenten ska köpa ett abonnemang på lotter. Säljarna får inte heller påstå eller låtsas att konsumenten är utvald och har en särskild vinstchans. Föreningen förbjuds också att skapa intrycket att det inte handlar om säljsamtal.

 

Detta är vite

Föreningen kan i ett senare skede dömas av domstolen att betala vitet om det bryter mot de förbud eller krav som domstolen har satt upp. I detta fall har Patent- och marknadsdomstolen resonerat att åtgärderna krävs för att föreningen inte ska fortsätta som tidigare i väntan på dom. Domstolen pekar också på att många konsumenter har varit utsatta.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

KO stämmer

IOGT-NTO

Krävs på 10 miljoner

 

Tisdag 5 december 2017. IOGT-NTO har med sitt varumärke Miljonlotteriet begått en rad allvarliga överträdelser i sin telefonförsäljning av lotter. Det anser KO som nu tar nykterhetsorganisa-tionen till domstol och kräver att en marknadsstörningsavgift på tio miljoner kronor döms ut.

 

Målet handlar om IOGT-NTO:s lotteri-verksamhet under det registrerade varu-märket Miljonlotteriet. Under lång tid har Konsumentverket tagit emot anmälningar från konsumenter som känt sig lurade av lotteriets telefonförsäljare att ingå prenumeration på lotter.

 

Ljuger om skraplotter

Telefonförsäljarna har vid samtalen gett sken av att det inte handlar om ett sälj-samtal, utan har istället gratulerat konsu-menten och gett intryck av att det finns en vinst att hämta ut. Säljarna har dessutom, enligt KO, ljugit om att erbjudandet om skraplotter inte är kopplat till någon prenumeration. Det har heller inte framgått att den eventuella vinsten består av varor och inte kontanter.

Konsumentverket har vid upprepade tillfällen förgäves försökt förmå IOGT-NTO att på frivillig väg rätta till bristerna i telefonförsäljningen av lotterna. Nu ser KO ingen annan väg än att ta föreningen till domstolen för att få stopp på de systema-tiska överträdelserna.

 

Mycket allvarliga överträdelser

– Eftersom det rör sig om mycket allvarliga överträdelser som har pågått under lång tid och dessutom rör marknadsföring av spel, där lagen ställer krav på måttfullhet, så yrkar vi på att maximal marknadsstörnings-avgift ska utgå. Mot bakgrund av före-ningens årsomsättning innebär det tio miljoner kronor, säger Carolina Andersson, processråd vid KO.

För att få stopp på organisationens agerande begär KO att domstolen i väntan på rättegångsförhandlingarna fattar ett tillfälligt, interimistiskt, förbud.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Inget elavtal

utan skriftligt okej

 

Måndag 4 december 2017. Energiföretagen Sverige är först ut som bransch att begära skriftligt godkän-nande vid telefonförsäljning. Konsu-mentverket välkomnar initiativet och hoppas att fler branscher ska följa efter.

 

Ett vanligt problem vid telefonförsäljning är när ivriga säljare och konsumenter inte är överens efteråt om vad som har sagts. För att komma tillrätta med problem kopplat till telefonförsäljning har bransch-organisationen Energiföretagen Sverige och Konsumentverket kommit överens om att konsumenten måste godkänna ett avtal skriftligen för att det ska gälla. Tidigare har det räckt med muntlig överenskommelse.

–Vi är glada att Energiföretagen tagit det här steget och vår gemensamma förhoppning är att det ska bli tydligare, både för konsumenterna och för företagen, säger Emelie Neidre, jurist på Konsumentverket.

 

Alla ska följa riktlinjerna

Konsumentverket har länge förespråkat skriftlig bekräftelse av avtal som har ingåtts på telefon. Bakgrunden är att myn-digheten ser att det kan minska problemen vid telefonförsäljning. Åtgärden skulle också ge konsumenten utrymme att tänka efter innan man säger ja till ett avtal. Det finns ett förslag på regeländring på regeringens bord, men än har reglerna inte ändrats.

 

Börjar gälla 1 juni 2018

Kravet på skriftlig avtalsbekräftelse skrivs in i den branschöverenskommelse mellan Konsumentverket och Energiföretagen Sverige som funnits sedan år 2012. Den innehåller riktlinjer för uppsökande försäljning av el till konsument och gäller som god sed på marknaden. Det innebär att alla aktörer, inte bara Energiföretagens medlemmar, ska följa riktlinjerna. Kravet på skriftlig bekräftelse träder i kraft den 1 juni 2018.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Var vaksam

på ”reaklippen”

under Black Friday

 

Torsdag 23 november 2017. Många butiker lockar med låga priser inför Black Friday den 24 november och Cyber Monday den 27 november. Men för att det ska få lov att kallas rea så krävs det att butikerna följer reglerna.

 

– Enkelt uttryckt får man inte lov att locka med låga priser om priserna inte är låga och det är varor man inte har, säger Niclas Ernebratt, jurist vid Konsumentverket.

Med det menas dels att butiken ska ha haft varorna i sitt utbud under en längre tid och att priserna ska vara rejält nedsatta. Dels att reavarorna finns i ett antal som butiken bedömer motsvarar efterfrågan.

 

Var kritisk till "ordinarie pris"

Niclas Ernebratt har jobbat med flera granskningar av reklamkampanjer som har innehållit priser som påstås vara lägre än ordinarie pris.

– Som konsument tycker jag att främsta fokus bör vara på vilket pris produkten säljs för och vad man får för det priset. Och när det gäller ett påstått ordinarie pris är det nog sunt att vara aningen kritisk. Ställ frågor till säljaren om när priset tilläm-pades senast och hur länge produkten har sålts till det priset. Ett annat tips är att använda sig av prisjämförelsesajter för att se butikens prishistorik samt vad andra butiker tar för samma produkt

 

Måste vara butikens eget pris

– Syftet är att ta reda på om reaklippet verkligen är så bra som påstås. Det finns inte något krav på att butiken skriver ut vad produkten har kostat tidigare. Om butiken däremot gör det är det viktigt att det pris som anges är det pris som butiken själv har tillämpat för den aktuella produkten. Det duger inte för butiksägaren att hänvisa till vad andra butiker tar för priser för samma varor.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Myndigheter

vill stoppa

alkoholreklam i tv

 

Måndag 6 november 2017. Konsument-verket och Myndigheten för press, radio och tv har kontaktat EU-kommissionen för att se om det kan bli möjligt att stoppa reklam och sponsring av alkohol i svensk tv från programföretag i Stor-britannien.

 

Reklam och sponsring av alkohol i tv är förbjuden i Sverige, till skillnad från i Storbritannien. Myndigheterna anser att Discovery och MTG, programföretagen bakom TV3, TV6, TV8, Kanal 5 och Kanal 9, har etablerat sig i Storbritannien för att undvika svensk lagstiftning. Kanalerna sänder reklam riktade mot den svenska marknaden, uteslutande till den svenska

tv-publiken och programmen är på svenska eller textas till svenska.

 

Vill kunna stämma

Konsumentverket och Myndigheten för press, radio och tv vill nu kunna ta till samma åtgärder som används mot pro-gramföretag som sänder reklam och sponsring av alkohol i tv från Sverige. Det innebär till exempel att Konsument-ombudsmannen skulle kunna stämma Discovery och MTG i svensk domstol.

Myndigheterna har därför nu kontaktat EU-kommissionen i ärendet för att få besked om detta är förenligt med EU-rätten. Anser EU-kommissionen att det inte är det så måste Sverige avstå från att vidta åtgärder.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Seniortelefoni

blåser seniorer

Företaget stäms av KO

 

Måndag 30 oktober 2017. Seniortelefoni ringer upp äldre personer och ger sken av att erbjuda en pensionärsrabatt på deras ordinarie fasta telefon-abonnemang.

 

Företaget struntar i om den som svarar har svårt att höra eller förstå vad som sägs. Säljarna informerar ytterst knapphändigt om ångerrätten och företaget skickar ut fakturor för något som de uppringda inte har beställt.

–Vi tycker att det är mycket allvarligt att ett företag agerar så här mot äldre. Det är oseriöst och rent av hänsynslöst. Därför vill vi att domstolen agerar både mot företaget och personen bakom, säger Carolina Andersson, processråd hos Konsumentombudsmannen, KO.

 

Rad av krav

KO anser att Patent- och marknads-domstolen ska kräva att Seniortelefoni måste berätta tydligt och klart att de ringer för att sälja ett nytt abonnemang. KO vill att domstolen förbjuder företaget att låtsas ringa från konsumenternas ordinarie teleoperatör. Dessutom vill KO att dom-stolen förbjuder företaget att skicka ut fakturor utan giltiga avtal. Företaget måste också bli bättre på att ge korrekt och tydlig information om konsumentens ångerrätt, anser KO.

 

Åttio anmälningar

Under ett drygt år har över 80 anmälningar kommit in till Konsumentverket mot Seniortelefoni. Många har också hört av sig till Telekområdgivarna och berättat om de aggressiva metoderna som företagets säljare använder.

KO vill att domstolen dömer ut en marknadsstörningsavgift på 80.000 kronor och att samtliga punkter i stämningen förknippas med vite, för att förhindra att företaget fortsätter på samma vis. Av samma skäl anser KO att även personen bakom företaget ska omfattas av förbuden och kraven på tydlighet.

 

Många "fulsäljare"

Stämningen är en av en rad mot ”fulsäljande” företag som riktar in sig på just äldre. I veckan som gick kom domen mot Fastcom, telefonförsäljare som också gav sken av att ringa från konsumentens ordinarie teleoperatör. Företag som KO tidigare uppmärksammat är Svenska Telebolaget, Gothia Telecom och 0700.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Få konsumenter

vet sina rättigheter

 

Torsdag 26 oktober 2017. Lagen ger konsumenter ett starkt konsumentskydd. Men för att kunna använda sina rättigheter behöver konsumenter känna till dem. Där finns det stora brister i dag. Det visar en ny undersökning från Konsumentverket.

 

Undersökningen visar på stora kunskapsbrister gällande grundläggande rättigheter som reklamation och ångerrätt. Det kan bli dyrt att inte känna till sina rättigheter. Att köpa nytt i stället för att reklamera kan betyda att du betalar för en vara två gånger. I andra fall kanske du tror att du har ångerrätt när du i själva verket saknar den. Som till exempel när du köper en resa på nätet och upptäcker att det inte går att ångra dig.

– Vi har kontakt dagligen med konsumenter som hamnat i problem för att de inte vet vad de har rätt till. Många gånger hade problemen kunnat undvikas genom att konsumenten haft koll på sina mest grundläggande rättigheter, säger Bo Lång, vägledare på Hallå konsument, upplysningstjänsten för konsumenter som samordnas av Konsumentverket.

 

Undersökningen visar

bland annat detta:

* 4 av 5 konsumenter vet inte hur länge de har på sig att reklamera (3 år).

* 7 av 10 vet inte vad de har rätt till när de reklamerar (säljaren avgör hur felet ska rättas till).

* 4 av 10 hade reklamerat oftare om det hade känt till att de hade 3 år på sig att reklamera.

* 6 av 10 vet inte att det är frivilligt för en säljare att lämna garanti på en vara.

* Varannan konsument vet inte hur lång ångerrätten är när de handlar på nätet (14 dagar).

* 7 av 10 tror att de alltid har ångerrätt när de handlar på nätet (det finns flera undantag, till exempel för resor och hotellövernattningar).

* Bara 1 av 4 vet hur de ska göra för att använda sin ångerrätt (konsumenten kan själv välja hur denne ska kontakta säljaren)

 

Lär dig ett fåtal regler

För att bli en kunnigare och tryggare konsument kommer man långt genom att bara lära sig ett fåtal regler.

– Ha koll på att du kan reklamera en felaktig vara eller tjänst i tre år. Och använd den rätten om något går sönder eller inte fungerar som det ska, säger Bo Lång.

– Och tänk på att du har ångerrätt i 14 dagar när du handlar på distans, exempelvis på nätet. Men missa inte att ångerrätten inte gäller för allt du handlar, resor är till exempel undantagna vilket många inte känner till.

Konsumenter som behöver stöd kan besöka Hallå konsuments webbplats eller ta personlig kontakt med Hallå konsuments vägledare eller den kommunala konsumentvägledningen i sin kommun.

 

Källa: Konsumentverket