* Start/ Senaste krönikor/ Nyheter

Krönikan 20 mars 2016

 

Facebook silar statyer

och sväljer kloakråttor

 

Det är märkligt att det ska vara så svårt att bli av med hoten och hatet på nätet. Om samma inlägg publicerades i en tidning skulle den ansvarige utgivaren i många fall kunna bli fälld i ett tryckfrihetsmål. Men på nätet är det i stort sett fritt fram.

Den senaste tiden har Facebook hamnat i skottgluggen för bland annat sin hårresande censur av bilder. Ett foto på den välkända statyn ”Den lilla sjöjungfrun” i Köpenhamn stoppades med argumentet att den gav ”sexuella anspelningar”. Länkar till reportage om mammografi togs bort (nakna bröst igen, aja baja!). Här visas den amerikanska puritanismen upp i sin prydno.

 

Statyer som avbildar nakna människor och länkar till seriösa reportage är för Facebook censurerbart ”snusk”. Men terrorpropaganda, rasism och att i inlindade ordalag hota individer med misshandel, våldtäkt och mord och att kalla kvinnor för fitta och hora, där passerar det mesta. De som ägnar sig åt slik förföljelse brukar kallas ”nättroll”. Det är en alldeles för snäll benämning, de borde kallas för nätets kloakråttor.

Facebook har länge hänvisat till ”friheten på nätet”. Men friheten på nätet ska inte få vara större än i tryckta skrifter. Det är ingen frihet för dem som drabbas av näthat och näthot. Det är mycket allvarliga övergrepp som kan knäcka den starkaste individ, förstöra en persons liv. Bara att skriva ”jag vet var du bor” är i sig ett allvarligt hot.

 

Facebook är inte ensamt om sin ”liberala” tolkning av vad som kan skrivas och sägas. På mängder av obskyra nätsajter förekommer liknande vokabulär. Vad som saknas är någon form av internationell lagstiftning som gör nätsajter juridiskt ansvariga för vad som publiceras på dess hemsidor, en slags globalt ansvarigt utgivarskap. Här har Tyskland, vars lagstiftning är strängare än den svenska, gått ut hårt mot Facebook. Tyska advokater har gjort försök att ställa enskilda chefer på Facebook inför rätta när bolaget inte stoppat kränkande material.

Facebooks grundare Mark Zuckerberg sade nyligen på ett möte i Tyskland att kampen mot näthat nu ska intensifieras. Det är bestickande att bolaget, som varit verksamt i många år, knappt gjort något mot det förrän nu, först sedan man mött protester, motstånd och hot om lagstiftning.

Den svenska regeringen har nyligen lagt fram ett lagförslag om att enskilda nätanvändare som har brottsliga uppgifter på till exempel sin Facebooksida ska kunna åtalas. Men skärpta krav på vad Facebook och andra sajter får publicera finns märkligt nog inte med i lagförslaget. Det är som att endast sätta dit knarkare, men låta langare gå fria.

 

Facebooks dominans bland sociala medier är nästan total – varje dygn loggar över en miljard användare in. Det är ingen ideell institution utan är enbart ett krasst, kapitalistiskt företag vars enda mål är vinst. För mig har Facebook för länge sedan passerat anständighetens gräns med råge. Dess hittills lama inställning till alla obehagligheter och förskräckliga uttalanden som släpps igenom är cynisk. Om Facebook inte radikalt ändrar sin publiceringspolicy och innehållskontroll borde bolaget bojkottas.

Men det räcker inte, Facebooks de facto-monopol måste brytas, dess makt är för stor. Nätet behöver ett seriöst alternativ. Ett ansvarstagande, helst ideellt ”facebook”, som inte drivs av snöda vinstintressen. Det borde finnas tillräckligt många som är villiga att axla den hedervärda uppgiften.

Och den bästa utvecklingen vore att ideella konkurrenter helt slog ut Facebook.

 

Många tidningar har stramat upp sina regler när det gäller kommentarsfälten i sina nätupplagor. Men mycket återstår att göra. Samma regler borde gälla i nätupplagan som på papperstidningens insändarsida. Och då menar jag också kvalitativt. På den punkten är Dagens Nyheters DN Åsikt ett föredöme. Nätkommentarerna godkänns av redaktionen innan de publiceras och omgärdas av strikta regler. Där förekommer inga skrikiga personangrepp eller svordomar. Ofta är de mycket välskrivna, de är riktiga små debattinlägg som är intressanta att läsa, oavsett om man håller med skribenten eller ej. Så måste det vara även på nätet.

Personligen läser jag mycket sällan kommentarsfälten till tidningars artiklar, än mindre ger jag mig in i ”debatten” där. Inläggen har ofta så låg nivå att de inte är värda att bemötas. I det sunkiga åsiktsträsket vill jag inte befinna mig.

 

Krönikan 26 januari 2016

 

Tioåringen som slutade

att blint tro på reklam

 

Lögn och förbannad dikt.

”Du får en fin jordglob för bara tre kronor”. Jag var runt tio år gammal när jag såg den lilla radannonsen i Dagens Nyheter. Jordglob för bara tre kronor! Den otroligt geografiintresserade pojken tände naturligtvis på alla cylindrar – den måste jag bara köpa. Jag hade alltid önskat mig en jordglob, men mina föräldrar ansåg sig inte ha råd, jordglober var för dyra.

Jag vågade inte säga något till föräldrarna när jag vittjade spargrisen och i all hemlighet beställde den där jordgloben.

Det tog några dagar innan paketet dök upp. Spänningen var olidlig.

Men lika olidlig var besvikelsen när paketet öppnades. Där låg ingen riktig jordglob, utan två 15 centimeter stora pappskivor som skulle sättas ihop till ett kryss. På pappskivorna var en mycket enkel världskarta tryckt i en undermålig färgkvalitet.

 

Jag kunde inte begripa hur någon kunde lura människor så grovt. Men min mamma, som förgäves försökte få postorderföretaget att betala tillbaka pengarna, var inte förvånad:

- Lurendrejare som vill åt dina pengar finns överallt. Var alltid på din vakt. Tro inte på allt som sägs i annonser. Klaga om du blir lurad. Ge dig inte.

Det var nog i den stunden som det första fröet till mitt intresse för konsumentfrågor började gro. Kanske det första steget till mina många år som konsumentreporter? Mamma pratade mycket om priser och kvalitet, det sistnämnda inte minst på mat. Och att kämpa för sina rättigheter.

 

Så såddes ännu ett frö. Blott 15 år gammal stod jag en dag på Skanstulls tunnelbanestation och fick ögonen på en reklamtavla för tvättmedlet Surf. På jättebilden av tre vita skenande hästar tronade Surfpaketet som sades innehålla även ”blåa och gröna kraftkorn”. Kraftkorn som skulle ”släppa fram en helt ny tvättkraft”.

Bluff, tänkte jag direkt. Det där kan inte vara några ”kraftkorn”, det är bara färgade vanliga tvättmedelskorn.

Så sant som jag hade tänkt. Det dröjde inte länge förrän Sveriges första konsumentjournalist Willy Maria Lundberg på Aftonbladet fullkomligt gick i taket över den där lögnaktiga marknadsföringen. Med frenetisk upprördhet avslöjade hon sanningen om de så kallade kraftkornen. Kort därefter drog Surf med hästsvansen mellan benen in kampanjen.

Och bensinbolaget Esso körde under 60-talet med en lika lögnaktig annonskampanj under stridsropet "In med en tiger i tanken!". Deras bensin påstods innehålla en hemlig revolutionerande tillsats som satte extra sprutt på vevstaken i motorn. Rena potensmedlet alltså.

Inte fan var det sant. Kampanjen nagelfors in i sömmarna av pressen och upphörde abrupt.

 

På den tiden, under 50- och 60-talen, hade vi knappt några konsumentlagar i Sverige. I princip gick det att påstå vilka vansinnigheter som helst i reklamen. Ljuga och förföra hej vilt. Sedan dess har mycket hänt - med lagstiftningen. Men bondfångarna och lurendrejarna finns kvar, i nya skepnader.

Problemet är bara att de nu är så mycket mer sofistikerade i sina kriminella försäljningsmetoder. Inte minst härjar de på nätet och med hemfridsstörande telefonsamtal. Gång efter gång, år efter år, avslöjas företag med vilseledande marknadsföring, manipulerade bandupptagningar av försäljningssamtal på telefon, oskäliga avtalsvillkor, falska påståenden, skrämseltaktik och människor som får fakturor på något som de aldrig beställt.

Fulsälj brukar Konsumentverket kalla det. Det är värre än så, jag kallar det för bedrägeri.

 

Ett av de senaste i den långa raden av bedragarföretag är Key Code Security, som under 2015 drog på sig inte mindre än 266 anmälningar (se nyhet i notisspalten). Konsumentombudsmannen har nu stämt företaget och begär bland annat att det betalar en så kallad marknadsstörningsavgift på fem miljoner kronor.

Många stämda företag blir också fällda. Men den juridiska processen kan ta ganska lång tid och när den väl är över är det inte ovanligt att företaget lagts ner – för att kort därefter med samma ägare dyka upp igen i nytt namn.

 

Det krävs en gedigen körkortsutbildning för att få köra bil. Men starta företag. det får vilken samvetslös eller okunnig tomte som helst göra. I stort sett bara att fylla i några blanketter. Ingen utbildning krävs, inga krav ställs på kunskaper om konsumentlagstiftning, marknadsföringslagen, arbetsmiljölagar eller arbetslivets regler. Bara tuta, köra och blåsa på. Det förutsätts naivt att företagare känner till lagarna – och följer dem.

Och de allra, allra flesta företag är naturligtvis seriösa, de kan de rådande reglerna och respekterar dem. Men det räcker inte. Ett körkort, en slags licens, för nya företagare borde införas, som visar på att de lärt sig vad som gäller.

Det händer – men tyvärr alltför sällan – att företagare döms till näringsförbud i ett visst antal år. Den möjligheten att kasta ut bedragare från den på tok för heliga marknaden borde användas mycket, mycket oftare. Då skulle vi åtminstone bli av med de värsta rövarna.

 

Krönikan 17 december 2015

 

Postnords rigida regler

ett spel för gallerierna

 

Paragrafrytteriets banérförare nummer 1.

Jag har under mina många levnadsår säkert hämtat ut över 500 paket på posten. Somliga adresserade med förnamnet Per, men de allra flesta med Pelle. När jag häromdagen skulle hämta ut ett paket hos ett postombud fick jag kalla handen. Påstådd orsak: Det var inte samma förnamn på paketet och i min legitimation: Per i körkortet, Pelle på paketet.

Allt annat stämde. Rätt efternamn, rätt adress, samma identifikationsnummer som i den sms-avisering jag fått.

Aldrig någonsin tidigare har jag blivit nekad av detta skäl. Och hos det aktuella postombudet har jag alltsedan början av 00-talet hämtat ut åtskilliga paket med förnamnet Pelle.

”Postnord har stramat upp reglerna” fick jag veta.

 

Mycket konstig byråkrati har jag som journalist stött på genom åren, men sällan har jag upplevt ett så meningslöst paragrafrytteri. Det kändes som om jag stod i säkerhetskontrollen på en flygplats, där det av högst förståeliga skäl är viktigt att namnet på biljetten och i passet är helt identiska.

Postnord tycks tydligen tro att om personer med förnamnen Per, Karl, Lars etc. får sin identitet kapad, så beställer tjuven varor på nätet i deras förmodade smeknamn. Varför skulle han/hon med full vetskap om det folkbokförda namnet göra det? Det är fullständigt befängt, såvida inte personen i fråga är helt bakom flötet.

 

Men inte nog med detta. Sedan jag av Postnords kundtjänst fått veta att jag måste be avsändande företag att kontakta Postnord för att ändra till ”rätt” förnamn kom nästa otrevliga överraskning. Företaget berättade att det kommer att kosta mig 225 kronor, en ”administrativ avgift” som Postnord tar ut och som debiteras avsändaren – och som i sin tur naturligtvis debiterar mig som kund. Om denna avgift berättade aldrig kundtjänsten, vilken den borde ha gjort. Allt annat är dålig kundservice.

Självklart kan det inte kosta Postnord 225 kronor att hantera sådana här namnjusteringar, som hanteras så gott som automatiskt via en blankett på nätet. 225 kronor motsvarar en tämligen normal timlön inklusive sociala avgifter. Det kan knappast ta en postanställd en hel timme att justera ett namns stavning. Om det är så illa borde Postnord, som det så ofta och slentrianmässigt brukar heta, "se över sina rutiner".

Nej, uppenbart är att Postnord här har hittat ännu ett sätt att skaka pengar ur kundernas plånböcker utan att behöva anstränga sig särskilt mycket, om ens något. Att ta ut 225 kronor för en så enkel och dessutom påtvingad tjänst är oförskämt, det är rena ockret. Tusentals paketkunder måste på kort tid ha drabbats och ännu fler kommer att drabbas, alla 225 kronor fattigare innan paketet kan lämnas ut.

Mer än var tionde svensk är utlandsfödd eller har utländsk bakgrund, varav många med för oss infödda svenskar mycket svårstavade namn. Det är därför mycket lätt att stavningen blir fel. En missad eller fel bokstav skulle enligt Postnords regler räcka för ett nekande. Stackars alla hundratusentals kunder med ”konstiga” namn.

Min hustru har ett norskt efternamn som kan stavas på ett tiotal olika sätt. Hon får därför mycket ofta post med ”fel” efternamn enligt Postnords rigida uppfattning. Dessutom har hon ett dubbelnamn med bindestreck emellan, varav hon – som så många andra – bara använder ett av dem som tilltalsnamn.

 

Ja, med en dåres envishet håller Postnord fast att namnuppgifterna måste vara exakta, fick jag veta i en brevkontakt med företaget. Ett ”ä” i stället för ”e” i Per, då blir det nobben. Ingen mannamån här inte, Ordnung muss sein. I övrigt undviker företaget att svara på nästan alla mina frågor. Brevsvaret liknade mest standardiserade fraser om dess säkerhetspolicy.

Så kan arroganta företag, allrahelst om de är stora och har något av en monopolställning, agera mot den hand som göder dem - kunderna.

Trots dessa extrema legitimationskrav är jag övertygad om att Postnord bara silar mygg och sväljer kameler, utan att säkerheten blir särskilt mycket bättre. Och att det i grunden är teater, ett desperat illusionstrick, som ska ge sken av krafttag mot identitetsstölder. Postombudens omdöme och sunda förnuft torde räcka en bra bit längre.

Jag har än en gång skrivit till Postnord, nu med nio mycket konkreta frågor. Det ska bli intressant att se om jag denna gång får några konkreta svar eller bara fortsatt mumlande i allmänna ordalag om dess säkerhetspolicy.

Den här krönikan har tidigare i valda delar publicerats som insändare på DN Åsikt. Klicka här så kan du bland kommentarerna bland annat läsa om andra som drabbats: En kvinna som fick ett rent privatpaket från vänner i Australien tvingades låta Postnord skicka tillbaka det, så att avsändaren skulle få skriva ”rätt” namn på paketet. Tur och retur med flyg, nästan 4.000 mil, totalt 6.000 mil inklusive den första flygturen. Det är en och halv gånger Jorden runt…

 

... och så önskar jag alla läsare en God Jul med förhoppningen att ingen av era julklappar fastnar på posten på grund av en "felaktig" bokstav eller uteblivet bindestreck.

Ju fler svenskar som sätter upp solceller på sina villor och fritidshus, desto mer rycker vi undan mattan för kärnkraften. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 23 november 2015

 

Sverige borde skämmas

för fladdrig energipolitik

 

Idel tomma tak i Ladugårdsängen. Var är solcellerna?

Bild: Pelle Forsberg

Det byggs som sällan förr i Örebro. Ladugårdsängen har under de senaste åren växt så det knakat, med idel nya flerbostadshus. Och utbyggnaden fortsätter. Där står byggkranarna just nu på rad, i full färd med att smälla upp ännu fler bostäder.

Men var är solcellerna på taken? Jag passerar nästan dagligen denna min grannstadsdel och har ännu inte sett en enda solcellsanläggning. Där finns mängder av stora tak i fritt söderläge som skulle passa utmärkt att klämma fast solceller på.

Förklaringen är den bedrövligt försiktiga svenska energipolitiken, som sedan folkomröstningen om kärnkraft 1980 har varit ett ständigt fladdrande, för att inte säga ett skämt. Ingen regering har sedan dess vågat drämma näven i bordet och förkunnat att nu, nu jäklar anamma, nu satsar vi brett och långsiktigt på alternativ energi. Bidrag och subventioner till ny energi och miljösatsningar har kommit och gått, höjts och minskats och ändrats lite hipp som happ. Ingen har därför vågat hoppas på vad som i ett längre perspektiv ska komma att gälla.

 

Nu senast har regeringen med sin nyligen antagna höstbudget beslutat att på produktionen från solanläggningar som är större än 144 kilowatt ska det betalas sedvanlig skatt. Det drabbar inte privatpersoner, men väl stora företag och kommuner, som nu dragit öronen åt sig och högst förståeligt tvekar om att satsa på solen.

Om det är några som skulle kunna vara mäktiga draglok för den alternativa energin, så är det just de stora företagen och det offentliga. Nu har man i stället lagt krokben för den möjligheten.

Vid årsskiftet 2014-2015 sänktes dessutom bidraget till solcellsanläggningar. Tidigare uppgick det till 35 procent för alla, men sänktes till 30 procent för företag och 20 procent för privatpersoner. Med ett penndrag – och det gick snabbt - rycktes den ekonomiska möjligheten att investera i solceller undan för många ägare av småhus. Femton procents minskning betyder lika många förlorade tusenlappar med en anläggning som kostar 100.000.

Visserligen har riksdagen nu beslutat att ytterligare 1,4 miljarder ska satsas på solcellsbidrag fram till 2019, men det procentuella stödet höjs inte. Det innebär bara att bidragspengarna räcker till att fler får möjlighet att söka ett krympt bidrag.

 

Själv togs jag på sängen av det minskade solbidraget vid årsskiftet. Mitt uppe i planeringen av en solanläggning på mitt fritidshus i december förra året fann jag efter nyårsnattens klockringning att den skulle kosta mig nästan 15.000 kronor mer. Ty det snabba och diskreta riksdagsbeslutet i december gick mig helt förbi. Först i början av januari upptäckte jag vad som hänt på Blasieholmen.

Ändock, skam den som ger sig. Jag beställde ändå anläggningen för 96.000 kronor, ansökte om det krympta bidraget, och i maj i år kunde jag trycka på startknappen. 4.000 watts effekt ska täcka hela årsförbrukningen på 3.000 kilowattimmar. Sommarhalvårets överskottsproduktion säljs till mitt elbolag och under det solfattiga vinterhalvåret ”köps den tillbaka”. Med skatteavdrag per såld kilowattimme och runt en halv tusenlapp i elcertifikatsbidrag ska slutnotan för elen kunna bli noll.

Det blir naturligtvis inte samma fördelaktiga investering som jag hade hoppats på. Med 35 procents bidrag skulle anläggningen ha varit avskriven på knappt 11 år. Nu lär det dröja mellan 13 och 15 år innan den är ”betald”. Det blir mina barn som kommer att göra den stora ekonomiska vinsten med investeringen.

Men pengarna är ändå inte det viktigare. Den viktigaste vinsten gör vår gemensamma miljö, och det redan från och med nu. 3.000 kilowattimmar egenproducerad el betyder 3.000 färre kärnkraftsproducerade kilowattimmar. Ju fler privatpersoner som sätter upp solceller, desto mer rycker vi undan mattan för kärnkraften.

 

Det är vad Tyskland har gjort. Sedan många år har generösa statliga subventioner till vind- och solkraft gjort att det blivit ett föregångsland vad gäller alternativ energi. Mängder av små som stora vindkraftverk har växt upp överallt och på de tyska bostadstaken står solcellerna som spön i backen. Och kärnkraften har nu Tyskland bestämt sig för att helt avveckla.

Så borde Sverige också ha gjort för länge sedan. I stället har våra riksdagspolitiker i känd svensk stil i decennier utrett och utrett till förbannelse, men resultatet har tills nu bara blivit en liten fånig tumme. En tvehågsenhet som Sverige borde skämmas för.

 

Kanske är de 1,4 extra miljarderna till solcellsanläggningar under fyra år början på en storsatsning på alternativ energi. Men fan tro’t …

 

Plötsligt var byggubbarna försvunna i flera dagar. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 16 oktober 2015

 

Evinnerliga enkäter och

försvunna hantverkare

 

Vem orkar svara på alla kundenkäter?

Du ringer kundtjänsten hos ett företag eller myndighet och i snart nio fall av tio kan du ge dig fasen på att de efter samtalet vill ha ditt omdöme om servicen i ”några frågor” som ”bara tar några minuter”.

Du köper en vara på internet och i 9,7 fall av 10 kommer det någon dag därefter ett mejl, där de vill veta hur nöjd eller missnöjd du är.

 

För många, många år sedan svarade jag – när jag var på humör och ansåg mig ha tid - på sådana enkäter. Men sedan länge är det tvärstopp. Det har bara blivit för mycket, det är en veritabel inflation i uppmaningar om att tycka till. Om jag någon gång är missnöjd med en kundtjänst, vara eller tjänst, då mejlar eller ringer jag upp företaget och framför mina synpunkter. Direkt till en levande människa, inte en digitaliserad pratmaskin.

Det händer dock att även jag på eget initiativ ibland ringar upp ett företag och berömmer dem för god service eller bra varor/tjänster. Men då ska det vara något exceptionellt.

Många borde i likhet med mig vara utmattade av dessa enkäter. Hur många svarar i dag på företagens frågor? Jag är övertygad om att de bara blir färre och färre.

 

Sommaren har flutit förbi och så har även alla hantverkare jag anlitat - och försökt anlita. För hantverkare är ett märkligt släkte. De tycks anse att de själva och inte kunden är i centrum. Minst två gånger av tre dyker de inte upp som uppgjort. Dagen innan ringer de och ställer in sitt besök, ”det har kört ihop sig, jag kommer kanske på torsdag i nästa vecka i stället”. Eller fredag. Eller måndag. Eller nästa månad.

I maj månad mejlade jag min rörmokare på landet om att jag eventuellt ville montera ett filter till vårt brunnsvatten. Skickade med resultatet av en vattenanalys med betyget ”tjänligt med anmärkningar”. Vad tyckte han, behövs ett vattenreningsfilter utifrån den analysen?

Nu är det oktober. Fem månader har gått. Inget svar har jag fått. Jag tror att han fortfarande lever, eftersom jag inte sett hans dödsannons.

 

För två år sedan byggde vi ut stugan på landet till dubbla bostadsytan. I kontraktet skrevs in att arbetet skulle vara klart senast den 31 maj, såvida inget oförutsett satte hinder för det.

Ingen oförutsett enligt min bedömning inträffade. De trevliga byggubbarna kom och gick lite hipp som happ. Vissa dagar jobbade de som fan från morgon till kväll, medan andra och flera dagar i sträck var de helt försvunna, uppslukade av jorden. Något hade kommit emellan, ett ströjobb här och ett ströjobb där.

Ytterligare andra dagar dök en ensam gubbe upp i någon timme eller två. Krafsade lite bland presenningar, sågade till några brädstumpar, slamrade med hammaren en liten stund – och sedan var han puts väck.

Vi hade trott att vi i lugn och ro skulle kunna ställa i ordning den utbyggda delen under sommarmånaderna. Lacka golv, möblera, fixa till, göra det beboeligt.

 

Ånej. Så roligt skulle vi inte få ha. I början av juli förkunnade byggfirmans ägare, tillika arbetsledare, att nu var det semester i tre veckor. ”Vi kommer tillbaka i början av augusti”.

Där satt vi bland damm, plankspill, byggställningar och övergivna elverktyg som också fick semester.

Den 21 augusti slogs den sista spiken in – två och en halv månad försenat.

Visst blev det bra. Visst hade gubbarna och grabbarna gjort ett gediget arbete. Med det var vi helnöjda – men inte med tidsåtgången.

Kontraktsbrott? Tja, det var det nog. Men ibland måste man tyvärr låta udda vara jämnt. Det var ju ett proffsjobb.

 

 

Byggfirman fick därför på höstkanten ytterligare ett litet jobb - att slå ut en innervägg i den gamla husdelen. Och då – BINGO! – utfördes det på det datum vi hade kommit överens om. Vi blev helt förstummade, nöp oss i armen – men det var sant.

Vad är det som gör det så svårt för svenska hantverkare att hålla tider? Styrs de av månens faser, himlens stjärntecken eller är de bara så erbarmligt dåliga på att planera?

Krönikan 6 juni 2015

 

Staten enda garanten

för bra mobiltäckning

 

Sextiotal. Det var då det kostade 300 kronor att få telefon installerad - för alla. Bild: Pelle Forsberg

SVT riktade nyligen i en serie reportage sökarljuset på den urusla mobiltäckningen i många delar av landet. Så usel att en och annan tvingas upp på sina hustak för att kunna ringa.

Jojo, så går det när man låter marknaden sköta en så viktig infrastruktur som telefonnät. Det som inte är lönsamt skiter man blankt i. Landets mobilnät borde från början ha byggts upp av staten, som sedan skulle ha låtit de olika operatörerna hyra kapacitet.

När Sverige på allvar ”telefonierades” med det fasta nätet efter andra världskriget gjordes det efter principen att alla svenskar skulle kunna få telefon till samma enhetliga pris – hur långt ifrån närmaste anslutningspunkt bostaden än låg. Det betydde att avlägset liggande hushåll långt inne i Norrlands inland kunde få telefon till ett hyfsat pris. Om jag inte minns fel kostade det på 50- och 60-talet 300 kronor att bli ansluten, oavsett om det handlade om 200 meters eller 8 kilometers ledningsdragning.

Tre hundra var visserligen en ganska stor summa på den tiden – det motsvarade i början av 60-talet en låg veckolön för en arbetare. Men det var inte oöverkomligt, och de som solidariskt fick subventionera abonnenterna i glesbygd var stadsborna. Hela Sverige skulle ju leva. Men det var på den tiden. I dag verkar det enligt lönsamhetstänkandets gudomliga princip vara ett skällsuttryck.

 

Fem gånger var jag inne på försäkringsbolagets hemsida och kollade in deras bilförsäkringar. Lika många gånger blev jag - dagen därpå – uppringd av deras försäljare:

- Hejsan, hejsan Per Olov Yngve, vi har sett att du besökt vår hemsida. Vad vi nu kan erbjuda dig, special price for you, är bla, bla, bla …

Den här typen av marknadsföring är som pesten. Rena hemfridsbrottet, något av en reklamvåldtäkt i mitt eget hem. I många europeiska länder är detta förbjudet – eller starkt begränsat i rådande lag – men inte i Sverige. Här måste vi nixa alla våra telefonnummer om vi vill slippa eländet, eller - om vi redan är kund hos ett företag - aktivt ringa upp det och undanbe oss fortsatt säljringande.

Våra hem är numera inte alls våra borgar. Vi tvingas värja oss med näbbar och klor mot reklamfloden, sätta upp reklamskyddsvallar för både det ena och det andra, och så borde det inte få vara. Jag efterlyser ett totalförbud mot marknadsföring på telefon, såvida vi inte uttryckligen och på eget initiativ sagt ja.

 

Modenycker är en märklig företeelse. I många år skulle det vara murrigt svarta eller silvergrå bilar och kläder. Förfärligt fult. Nu har trenden vänt. Plötsligt har det återigen dykt upp härligt glada färger på kläderna. Och bilarna – ja, de har plötsligt blivit kritvita.

Vitt är alltså den nya modefärgen på bilar. Om man nu kan kalla det för en färg, lika lite som svart i mitt tycke är det. Båda varianterna är hopplöst smutsovänliga. Det behövs inte mycket skitstänk på en svart eller vit bil för att de ska se genomsmutsiga ut. Bättre då med silvergrått. då kan man ratta omkring bra mycket längre innan den ser för jävlig ut.

Men få ting är de facto nytt under solen. Det är rundgång även på modet. Frågan är vem som egentligen bestämmer hur rundgången ska se ut – vi konsumenter eller företagen?

 

 

Nedfallen ledning. Evakuering och tågbyte mitt ute på linjen. En krydda i tillvaron. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 5 maj 2015

 

Det finns mycket

att bocka och tacka för

 

Jag ber att få bocka och tacka de senaste decenniernas regeringar – inte minst den gamla alliansregeringen – för allt de åstadkommit för att göra livet lite mer spännande för oss som konsumenter:

Jag vill tacka för avregleringen av taximarknaden som gett driftiga taxiförare laglig möjlighet att ta 10.000 kronor för en resa mellan Arlanda och Stockholm. En oförglömlig upplevelse som jag tror uppskattas av framför allt utländska turister.

Jag vill tacka för privatiseringen av bilprovningsverksamheten. På så sätt ser jag lite mer av mitt kära land, eftersom jag nu fått tre mil längre att åka till närmaste statliga bilprovningsanläggning. Raskt ökade allas priser på bilprovning, men det är något man måste stå ut med i valfrihetens namn.

Jag vill tacka för alla privata friskolor som bidragit till att den tidigare tvångsblandningen av de olika samhällsklassernas barn nu äntligen har stoppats. Ty lika barn leka bäst. Nu väntar jag bara på elitklasser, där de duktigaste eleverna ska slippa störas av klasskamrater som inte är lika smarta.

 

Jag vill tacka för slopandet av apoteksmonopolet. Även här har det gett mig tillfälle att få resa lite längre till ett statligt apotek, närmare bestämt en och en halv mil. För att inte tala om det därmed fantastiskt utökade utbudet av livsnödvändiga apoteksvaror som hårschampon, tuggummin och mystiska piller som påstås öka sexlusten – listan kan göras lång.

Jag vill tacka för det nya pensionssystemet som gett oss en imponerande valfrihet när det gäller premiepensionsfonder. Omkring 700 stycken överträffade mina vildaste förväntningar. En verkligt rolig fritidssyssla att ägna några timmar i veckan åt att kolla fondernas utveckling för att kunna flytta fram och tillbaka och välja den mest optimala.

Jag vill tacka för utförsäljningarna av allmännyttans bostäder till bostadsrätter, som effektivt har fått bort många av de mindre bemedlade från Stockholms innerstad. Här har naturligtvis även de slopade bostadsbyggnadsubventionerna spelat in. Södermalm, till exempel, har äntligen blivit en värdig stadsdel för folk i karriären. Lika vuxna leka bäst.

 

Jag vill tacka för alla skattesänkningar som gett framför allt oss välbärgade mer i plånboken till att konsumera ännu mer av livets nödtorft, som stadsjeepar, ansiktslyftningar, weekendresor till New York och till att värma upp utomhuspoolen under vintern.

Jag vill tacka för avregleringen av telekommarknaden, som öppnat upp för många, många lycksökare, vars horder av klagande kunder ser till att Allmänna reklamationsnämnden har något att göra. Se där en riktigt jobbskapande valfrihetsreform!

Jag vill tacka för avregleringen av järnvägsunderhållet och att staten hållit hårt i pengarna. Tågresande har därmed blivit som ett roligt roulettespel – ska jag komma fram till Arlanda i tid, eller ska nedfallna ledningar och trilskande växlar göra att jag missar flyget. Spännande!

Jag vill tacka för utförsäljningen av den statliga kassakon Vin & Sprit. Inte ska staten profitera på brännvin, det ska den djupt ansvarstagande privata alkoholindustrin göra. Och är det inte snart dags att bli av med LKAB och Vattenfall?

 

Ja, det finns mycket att tacka dessa framsynta regeringar för. Och mer vill jag se. Kan man inte privatisera grundvattnet och luften vi andas? Här skulle öppnas oanade affärsmöjligheter, där ingen medborgare skulle kunna slippa undan att öppna plånboken, till gagn för penningströmmarna till Cayman Islands och Bermuda.

Tack för ordet.

Tillsammans med utsläppen av kväveoxider, vattenånga och effekter från kondensstrimmor beräknas flyget svara för 3 procent av människans totala påverkan på klimatet. Bild: Norwegian

Krönikan 7 mars 2015

 

Konkurrens som tär

på miljö, folk och fä

 

Konkurrens är bra. Då skärper sig företagen, priserna hålls nere och kvaliteten blir förhoppningsvis högre. Allt för att vinna konsumenternas gunst. ”Köp mig, jag är billigast och bäst”.

Så ser den positiva bilden av konkurrens ut. Men konkurrensen kan även ha otrevliga baksidor. Och det är när priserna hålls nere med hjälp av lägre löner, sämre arbetsmiljö och sämre anställningsvillkor. I de värsta formerna resulterar det i ren rovdrift på de människor som förser oss med varor och tjänster.

Eller rovdrift på djur när det handlar om vår mat, djur som tvingas växa upp under vidriga betingelser. Svansar på griskultingar som klipps av utan bedövning, djur som pumpas fulla med antibiotika och djurbesättningar som tvingas växa upp i spiltor de inte kan vända sig i. Bara för att nämna några få av många exempel. Det är att begå våldtäkt på djurs naturliga beteenden.

Eller rovdrift på vår känsliga natur. Tropisk regnskog som skövlas för att bereda mark för odling av oljepalmer eller mark för boskapsskötsel, så att vi ska kunna tugga i oss fler och fler hamburgare. Mangroveträsk som utnyttjas för odling av jätteräkor och förstör livsmiljön för många känsliga djurarter.

 

Genom åren har vi sett otaliga skräckexempel på hur många stora globala företag cyniskt har blundat för arbetsförhållandena i de fabriker i utvecklingsländer, varifrån de låter tillverka eller köper sina varor. Det senaste årtiondet har en mindre förbättring skett, men det är inte resultatet av att företagsledningarna plötsligt fått dåligt samvete. Utan det är tack vare ett allt hårdare tryck från konsumenter som satt ner foten och sagt att nu får det fan-i-mig vara nog. Vi vill inte köpa varor från företag som har blod på sina giriga fingrar. Här har inte minst den internationella organisationen Fairtrade, Rättvisemärkt, spelat en stor roll.

Och vår atmosfär förpestas allt mer av utsläppen från det allt billigare och starkt ökande flygresandet, som möjliggjorts av större och större flygplan och en knivskarp konkurrens. Mot bakgrund av flygets ökande bidrag till växthuseffekten är det absurt att det ska vara så billigt att flyga på nöjesresor över en veckoslut till den ena storstaden efter den andra. Vad är det för en stollig värld vi lever i när vissa utan att blinka åker till New York bara för att ”shoppa loss” några få dagar?

 

Konflikten mellan flygbolaget Norwegian och dess piloter sätter den här frågan i blixtbelysning. Den extrema konkurrensen tvingar flygbolagen att skära bort miljardbelopp i sina budgetar och då är det den stora utgiftsposten personalen som det ska hackas i. Med hjälp av osäkrare anställningsvillkor, sänkta löner och färre anställda som tvingas jobba hårdare ska konkurrensen mötas.

Det värsta med försämrade arbetsvillkor inom flyget är dock att flygsäkerheten är i fara. Det finns gränser för vad en människa orkar med och ska behöva acceptera. Jag vill inte flyga med uttröttade piloter och kabinpersonal, då betalar jag hellre lite mer för biljetten.

Det måste också finnas gränser för hur långt konkurrensen ska tillåtas gå. Skärp lagar, förordningar och internationella överenskommelser. Men det räcker ändå inte till. Det går inte att lagstifta och förordna in i minsta mikrodetalj, och samvetslösa företag hittar alltid kryphål. I slutänden hänger det på oss konsumenter att säga stopp och nej tack. Om en vara eller tjänst är osedvanlig billig är det oftast något lurt.

 

 

Det billiga flygresandet har nått vägs ände. Hit men inte längre, och helst ett steg bakåt. Inför en internationell skatt på flygbränsle och flygskatt för resenärerna. Satsa på höghastighetståg och sänk radikalt priserna på tågbiljetter så att det aldrig ska vara billigare att flyga kort- och medeldistans än att åka tåg. Att flaxa iväg på weekendresor till europeiska huvudstäder i tid och otid är inget livsviktigt. Det är ett oskick på miljöns bekostnad.

Pelle Forsberg

Krönikan 9 februari 2015

 

Falska gratisvaror

och falska rabatter

 

Innebörden av ordet ”gratis” tycks för många näringsidkare vara förfärligt svår att förstå. Det finns absolut inga nyanser av ordets betydelse. Gratis kan aldrig vara annat än gratis, och eftersom ingenting kan vara halvt gratis finns inte heller något ”helt gratis”. När någonting är gratis skänks något bort utan några som helst förbehåll eller krav.

Ändå vimlar marknadsföringen – framför allt på nätet – av falska gratispåståeden. ”Köp den här prylen så får du en annan pryl gratis”. Nej, man får den absolut inte gratis, men däremot ”utan extra kostnad” eller ”på köpet”.

Konsumentlagstiftningen är helt tydlig på den här punkten, utan extra kostnad ska det heta. Och det kravet har funnits i lagen sedan 80-talet.

Jag antar att de flesta övertrampen mot den här lagregeln beror på ren okunnighet om vilka regler som gäller. Eller dåliga kunskaper i svenska språket. Exempel på det sistnämnda blir dessvärre allt vanligare. Det räcker med att läsa folks kommentarer på nätet och i mejl. Fullt med häpnadsväckande stavfel, enorma textmassor utan punkt, kommatecken eller stycken, förfärliga särskrivningar av sammansatta ord, stora bokstäver används hipp som happ.

Som journalist och därmed djupt intresserad av det svenska språket är den här utvecklingen deprimerande. Att inte behärska det mest elementära i språket är dessutom ett stort handikapp. Vem vill anställa en person vars jobbansökan vimlar av märkliga språkfel?

Jag minns en av Nerikes Allehandas chefredaktörer, som konsekvent spolade alla jobbsökande som stavade ordet artikel med ck. De flög direkt ner i papperskorgen.

Jag drar ofta öronen åt mig om till exempel en privat Blocketannons innehåller stavfel på stavfel, det må bero på slarv eller okunnighet. Det ger onekligen ett oseriöst intryck. Om säljaren har ett utlandsklingande namn och därmed kan vara invandrad är det naturligtvis förklarligt. Men inte en Kalle Karlsson. Då bläddrar jag oftast vidare bland annonserna i jakt på någon som åtminstone vet vad en stor bokstav är för ett konstigt tecken.

Detta om gratis, och om taskiga lag- och språkkunskaper. Nu över till rabatter och ständiga reor. Rabatter är det heller ingen hejd på i den kommersiella världen, och det är ju okej så länge de inte varar för länge.

Men en del verkar vara helt odödliga. Jag har i över tio år haft antivirusprogrammet Norman på mina datorer. Under alla dessa år har det varit ständig rabatt på deras tjänsteprodukter, oavsett om man är en gammal kund som ska förnya, eller en helt ny. Alltid rabatter till alla. Alltid.

De ”rabatterade” priserna är naturligtvis inte rabatterade. De är ordinarie priser. Rabatternas syfte är att slå blå dunster i ögonen på kunderna, de är rena bluffen och därför olagliga.

Ständiga reor som aldrig tar slut är också en kär sysselsättning för vissa företag. Ur & Penn-kedjan är ett av många som alltid har en rea på gång. Eller har de en reafri dag i månaden så att de kan påstå att det handlar om olika reor?

För många år sedan slog Konsumentverket fast att ett så kallat extrapris får gälla i högst fyra veckor. Den tolkningen av lagen kan direkt överföras även på rabatter. De får inte gälla i evigheter.

 

Detta om falska rabatter och falska reor. Nu över till ständiga årliga prishöjningar även när den allmänna inflationen är låg eller ingen alls. Och det har den nu varit under åtskilliga år. Pinnglass och färg hör till de varor som år efter år alltid ökar mycket mer än inflationen. Runt tio procents årlig prishöjning verkar vara pinnglass- och färgtillverkarnas måttstock. Som husägare borde jag ha bunkrat upp med flera hundra liter av ”mina” färger för 20 år sedan. Då skulle mitt målningsunderhåll ha blivit billigare och billigare för varje år. Nu betingar dessa burkar ett löjligt högt pris.

Och pinnglass har jag slutat att köpa.

Slutligen kan jag bara konstatera att Ica-butikernas urfåniga märkning ”Vårt pris” fortsätter. Självklart är det den enskilda butikens pris som står på butikens prislappar, vad annars?

Goddag yxskaft …

 

Krönikan 13 januari 2015

 

Skönhet på ställen

där solen aldrig skiner

 

Dags för renovering?

Jag trodde att jag hade hyfsad koll på vilka konsument- hälso- och skönhetstrender som rör sig i tiden. Men en del har jag tydligen missat – och det med flera år. Häromveckan stötte jag på en företeelse som jag först trodde var ett riktigt dåligt skämt.

Analblekning.

Det finns uppenbarligen folk som tycker att det är genant? – eller fult? - att vara lite brun eller rödlätt i rövhålet. Frågan är i så fall vilka som bryr sig. Och hur många är de som känner till andras färgstatus där bak? Det torde vara en mycket, mycket liten skara udda människor som går runt och spanar sina vänner djupt in mellan skinkorna. Jag gör det inte.

 

Den både kända och ökända bloggerskan Kissie blekte sig i häcken för flera år sedan. ”Mitt anus blev verkligen jättefint och ljust” skrev hon i bloggen, samtidigt som hon uppmuntrade andra till detsamma, ”perfekt om ni vill piffa till anuset”.

I en av kommentarerna på bloggen berättade en tjej att hon nog också skulle uppgradera sig med en analblekning, för att ”överraska pojkvännen”. Jomenvisst, den kategorin torde vara den enda som brukar få tillfälle att uppmärksamma färgprakten i ändalykten.

Jag trodde att det gamla talesättet att skönhet kommer inifrån fortfarande gällde, men numera kommer den tydligen bakifrån.

 

Redan tandblekning av tillräckligt vita tänder är en märklig företeelse. Så har vi då också fått analblekning. Lägg därtill anskrämliga botoxplutande munnar, skönhetsoperationer av redan vackra ansikten och ”justeringar” av blygdläppar. Och så män som förlänger snorren för att de inbillar sig att den är för liten. Ju större den är, desto fler tjejer kommer rusandes. Eller?

Vi skattebetalare har varit med och betalat dessa aparta plastikkirurgers utbildning. Min andel av de skattekronorna vill jag ha tillbaka.

 

Så här långt har alltså fixeringen vid det egna jaget, den egna kroppen, gått. Kan det gå längre? Det är ställt utom allt rimligt tvivel att det genomkommersialiserade samhället med sin aggressiva marknadsföring till stor del har bidragit till den här utvecklingen. Du får inte vara nöjd med din kropp, din person och ditt liv. Du duger inte. Du får aldrig känna att du är bra som du är. Du måste vara lite missnöjd, helst mycket missnöjd, så att du fortsätter att försöka köpa dig lycka och självförtroende med hjälp av en aldrig sinande ström av allt fler meningslösa varor och – som i det här fallet – tjänster.

Den kommersiella anusblekningsverksamheten och så kallade skönhetskirurgin ökar visserligen bruttonationalprodukten och skapar ett och annat jobb. Men det är knappast sådana jobb vi vill ha i ett samhälle där sjuk- och äldrevården skriker efter personal.

 

Och ute i världen lever hundratals miljoner fortfarande i djup fattigdom. Medan vi piffar upp våra ändtarmsmynningar och finjusterar näsor för dyra pengar.

Det är synd om människorna, sa August Strindberg. Ja, åtminstone vissa av oss.

 

Äldre krönikor hittar du under årtalsrubrikerna högst upp på denna sida

Äldre krönikor från och med 2012 hittar du under respektive årsrubrik * Kolla in Svarta länslistan för september 2015 - på den finns denna gång två bilföretag, som du bör undvika att handla hos. * Svensk Handels Varningslista över andra tvivelaktiga företag i hela landet * Ät fisk med gott samvete - här är WWF:s fiskguide * Så känner du igen israeliska varor * Nyttiga länkar för dig som konsument * Få hjälp av länets konsumentvägledare * Om sajten Konsumentmakt! * Kontakt : pelle@orebro-konsument.se

KOV varnar

för företag

på ny lista

Torsdag 10 mars 2016. Konsumentverket har beslutat att publicera en varningslista över bolag som orsakar stora problem för svenska konsumenter.

 

Konsumentverket har varnat för bolag tidigare, men tar nu ytterligare ett steg för att informera konsumenter och sätta press på bolagen.

– Bakgrunden är en utbredd frustration över våra egna svårigheter att komma åt företag som bedriver oseriös verksamhet som skadar konsumenterna. Det handlar framförallt om bolag som skor sig på abonnemangsfällor på nätet. Under tiden som vi försöker nå företagen, som ofta är baserade i utlandet, fortsätter det att strömma in anmälningar från hundratals vilseledda och missnöjda konsumenter, säger Gunnar Larsson, generaldirektör för Konsumentverket och Konsumentombudsman.

 

Aggressiv försäljning

– Vi ser liknande problem med oseriös telefonförsäljning; hur telefonförsäljare på ett vilseledande och aggressivt sätt lurar på konsumenter abonnemang som de inte vill ha. Det här är typiska konsumentproblem som fortsätter år efter år, utan att vi på ett effektivt sätt kan stoppa de ansvariga bakom bolagen.

Med varningslistan erbjuder Konsumentverket regelbundet uppdaterad information om företag som orsakar oproportionerligt stora problem.

 

Så hamnar ett bolag på listan

Vilka bolag som hamnar på listan grundar sig inte bara på anmälningar till Konsumentverket, utan även på mängden klagomål till verkets vägledningstjänster Hallå konsument och Konsument Europa.

Men urvalet görs inte enbart utifrån antal anmälningar och klagomål. Stora företag med många kunder kan i faktiska tal se ut att dra på sig ett stort missnöje samtidigt som andelen klagomål och anmälningar kan vara mycket låg i förhållande till hur många kundkontakter företaget har.

 

Samarbete mellan myndigheter

– Dessutom har vi vårt kontinuerliga informationsutbyte med andra myndigheter, de fyra konsumentbyråerna och den kommunala konsumentvägledningen som också ligger till grund för bedömningen, säger Gunnar Larsson.

– Vi intresserar oss särskilt för bolag som på kort tid får oproportionerligt många anmälningar och klagomål där konsumenterna beskriver likartade problem. Företag som, trots påpekanden från Konsumentverket eller andra myndigheter, gör upprepade överträdelser mot gällande lagar och regler, riskerar också att få sitt företagsnamn på listan.

 

Här är företagen på varningslistan:*

* Adressenheten

* Sverige/Adressbolaget/Adresstjänst

* Autopriser/Carprice

* Cleandevice365

* Diet and Detox/Diet & Detox

* Europaspelet, Garantispelet, Supervinsten och Superspelet

* Göteborgs flyttbyrå/ GbgflyttAB/ www.shurguardflytt.se

* Jobform

* Skincenter

 

Gå till Konsumentverkets varningslista

 

Källa: Konsumentverket

WWF:s fiskguide

- ät fisk med gott samvete

  • Otillbörlig marknadsföring fortsatt i topp
  • Tre bolag stäms för oseriös telefonförsäljning
  • Förbjudna kemikalier i var sjunde leksak
  • Domstolen förbjuder Vitaepro-reklam
  • ARN gick på KO:s linje mot Gotlandsbåten
  • Farliga kemikalier hittade i hemelektronik
  • Tre nya bolag på Varningslistan
  • KO stämmer dansskola
  • KO ingriper mot oseriös telefonförsäljning

Livsmedelsverket

stänger slakteri

 

Onsdag 4 maj 2016. Livsmedelsverket beslutar att Husa Gård AB i Brottby inte längre får bedriva slakteri och styckningsverksamhet från och med 3 maj 2016. Anledningen är bland annat bristande rutiner för hygien, djurhälsa och djurskydd.

 

- Det är ovanligt att vi måste ta till en så stark åtgärd. Men företaget har inte lyckats åtgärda allvarliga brister som till exempel kan leda till att konsumenter utsätts för smitta, säger Martin Lindblom, avdelningschef på Livsmedelsverket.

Livsmedelsverket gör därför ett permanent återkallande av Husa Gård AB:s godkännande för slakteri och styckningsverksamhet vid anläggningen i Husa Gård.

 

Förstår inte allvaret

Under oktober 2014 till april 2015 samt oktober 2015 till april 2016 har Livsmedelsverket vid ett flertal tillfällen konstaterat och påtalat att Husa Gård AB:s anläggning i Brottby inte följer lagstiftningen. Det har handlat om bristande hantering av slaktkroppar och organ vid slakt, samt brister i personlig hygien. Trots påpekanden och beslut om föreläggande verkar företaget inte förstå allvaret och har heller inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att varaktigt komma till rätta med problemen. Beslutet kan överklagas.

 

Källa: Livsmedelsverket

 

 

KO stämmer

Resegruppen

 

Onsdag 4 maj 2016. Svenska Resegruppen AB har i sina villkor försämrat resenärens rättigheter och bryter på 23 punkter mot Paketreselagen eller mot god sed i branschen, anser Konsumentombudsmannen.

 

När du bokar en paketresa har du i vanliga fall ett bättre skydd om något skulle krångla, än om du bokar flyg och hotell var för sig. Detta är inte fallet med Svenska Resegruppen AB, vilket har lett fram till att Konsumentombudsmannen (KO) nu stämmer bolaget.

Trots att lagen säger att bolaget vid en paketresa ska hjälpa konsumenten om till exempel ett flyg blir inställt eller om hotellet är överbokat, lämnar Resegruppen det helt upp till resenären att själv kontakta flygbolag och hotell.

 

Tar inget ansvar för bokningen

Resegruppen tar heller inget ansvar för om hotellrummet inte ser ut som på bilderna eller om bagaget inte kommer fram. Bolaget friskriver sig på en lång rad punkter där KO bedömer att det är bolaget som har ansvaret.

Resegruppen säljer resor på travelstart.se, seat24.se, budjet.se, flygvaruhuset.se, supersavertravel.se, travelfinder.se och travelpartner.se. Bolaget ägs av Etraveli AB.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Allt fler använder konsument-vägledning

 

Onsdag 4 maj 2016. Fler svenskar får hjälp av oberoende konsumentvägledning än tidigare. Det visar en första utvärdering av Konsumentverkets upplysningstjänst Hallå konsument.

 

Hallå konsument är en rikstäckande upplysningstjänst som samordnas av Konsumentverket. Tjänsten öppnade 31 mars förra året och nu har den första delutvärderingen av tjänsten tagits fram och lämnats in till regeringen.

Utvärderingen visar att fler konsumenter än tidigare använder sig av den oberoende, kostnadsfria vägledning samhället erbjuder. Tillsammans med kommunernas konsumentvägledning, de fyra konsumentbyråerna och Konsument Europa hanterades drygt 168 000 ärenden under 2015. En ökning från 123 000 året innan. Av dessa hamnade cirka 64 000 hos Hallå konsument. Samhällets service mot konsumenter har alltså ökat som en följd av Hallå konsument.

 

Nöjda med Hallå konsument

Utvärderingen visar också att cirka 80 procent av användarna som varit i kontakt med Hallå konsument är nöjda med tjänsten. Det handlar om bemötande och kompetens men även om att informationen är opartisk och lätt att förstå.

Innan Hallå konsument fanns varierade tillgången till stöd i landet. Då var det din bostadsort och ditt konsumentproblem som avgjorde för du kunde få hjälp. Nu har alla svenskar tillgång till konsumentvägledning via telefon, chatt eller sociala medier alla vardagar.

 

Minskade resurser i kommunerna

Men samtidigt som tillgången och antal kontakter till konsumentvägledning har ökat är trenden den motsatta i landets kommuner. Mellan 2014 och 2015 erbjuder elva kommuner färre konsumentvägledning, från 270 till 259. Det är den lägsta siffran på tio år. Än mer dramatisk är nedgången räknat i antal årsarbetskrafter i den kommunala konsumentvägledningen. Redan 2015 noterades rekordlåga 125 årsarbetskrafter. Nu har den siffran sjunkit till 107 årsarbetskrafter i landet. Även antalet kontakter till den kommunala konsumentvägledningen minskar. Mellan april och december 2015 registrerades 27,5 procent färre kontakter än samma period föregående år.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Stora brister

på landets

lekplatser består

 

Onsdag 4 maj 2016. Varje år skadas runt 18 000 barn så svårt på lekplatser att de måste åka till akuten. Vid en kontroll av 26 lekplatser i fem av landets kommuner som Konsumentverket och Boverket genomförde i höstas upptäcktes mer än 500 säkerhetsbrister.

 

Kontrollen från i höstas är en uppföljning av en kontroll från 2008. I den slutrapport som nu publicerats konstaterar utredarna att det kvarstår brister när det gäller lekplatsers säkerhet.

– Det är allvarligt att det fortfarande finns så mycket säkerhetsbrister, men vi har haft en konstruktiv dialog med ansvariga fastighetsägare och tillverkare som åtgärdat de allvarliga fel som upptäckts, säger Anna Strandberg, utredare på Konsumentverket.

 

Dåligt underhåll

Över hälften av bristerna berodde på dåligt underhåll av såväl lekredskap som stötdämpande underlag.

– Vi upptäckte även en mängd konstruktionsfel och felaktigt placerad utrustning, men slutsatsen av kontrollen är ändå att det största problemet ute på lekplatserna fortfarande är eftersatt underhåll, säger Anna Strandberg.

 

Dålig handikappanpassning

Vid besiktningen framkom även att tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar fortfarande överlag är låg. Förhoppningen är att besiktningen ska leda till en ökad medvetenhet om behovet av tillgängliga lekplatser.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Otillbörlig

marknadsföring

fortsatt i topp

 

Onsdag 13 april 2016. Fulsälj – otill-börlig marknadsföring – ligger åter i topp när Post- och telestyrelsen (PTS) presenterar klagomålsstatistiken för första kvartalet 2016. På andra plats hamnar klagomål som gäller nummer och på tredje plats kommer avbrott.

 

På första plats under kvartalet hamnar otillbörlig marknadsföring, framför allt i samband med telefonförsäljning av telefonitjänster. Problemet handlar om oetiska försäljningsmetoder av telefon-abonnemang och har varit det mest rapporterade till myndigheten under flera år. PTS har tidigare meddelat att myndigheten överväger att kräva hårdare lagstiftning, vid sidan av den bransch-överenskommelse som redan finns. Frågan är fortsatt prioriterad på PTS.

 

Nummerproblem och avbrott

På andra plats hamnar problem som gäller nummer. Det handlar bland annat om problem med flytt av telefonnummer mellan operatörer, oönskade uppring-ningar och förlorade telefonnummer.

Det tredje största problemet handlar om avbrott. När det gäller fast telefoni kan en del av dessa bero på de två stormarna som drog in över Sverige i slutet av förra året. En stor del av problemen handlar också om avbrott i bredbandstjänster.

 

Källa Post- och telestyrelsen

 

 

Tre bolag stäms

för oseriös

telefonförsäljning

 

Tisdag 12 april 2016. Nu stämmer Konsumentombudsmannen (KO) Nytel, Svenska elbolaget och Svenska telebolaget. Samtliga bolag har gjort sig skyldiga till en rad överträdelser av lagar och regler, enligt KO som yrkar att personerna bakom bolagen hålls personligt ansvariga.

 

Mängder av anmälningar och klagomål har kommit in till Konsumentverket och upplysningstjänsten Hallå Konsument mot de tre bolagen. I synnerhet mot Svenska telebolaget och Svenska elbolaget. Konsumentverkets under-sökning visar att det finns ett nära samröre och samarbete mellan de tre bolagen.

 

Lurade dementa personer

Utredningen visar att bolagen på ett systematiskt sätt har ringt upp äldre människor och vilselett dem att byta el- respektive telefonabonnemang. Flera av de drabbade är över 80 år och vissa över 90.

Av ljudupptagningar av säljsamtal som KO tagit del av framgår det att konsumenterna inte alltid ens förstår vad bolagens telefonförsäljare pratar om. Vissa är uppenbarligen demenssjuka. Andra har endast tackat ja till att få information hemskickad.

 

Teleförsäljning stort problem

– Telefonförsäljning fortsätter att vara ett stort problem för svenska konsumenter. Men det här tillhör ett av de värre exemplen. Jag blir beklämd när jag hör hur äldre människor utsätts för detta. Det är samvetslöst agerat från ansvariga för de här bolagen, säger Cecilia Tisell, vikarierande Konsumentombudsman.

Kronofogden har redan, på Konsumentombudsmannens begäran, säkrat tillgångar i de tre bolagen. Syftet med detta är att hindra eventuella försök att tömma bolagen på pengar innan en marknadsstörningsavgift kan dömas ut.

 

En miljon kronor

I de stämningsansökningar som nu lämnas in mot de tre bolagen yrkar KO bland annat på marknadsstörningsavgift på en miljon kronor för var och ett av bolagen. Detta med hänvisning till bland annat att telefonförsäljningen riktats mot äldre personer som drabbas särskilt hårt av bolagens aggressiva metoder.

För att förhindra att personerna bakom bolagen fortsätter med samma otillåtna affärsmetoder i andra bolag vill KO att tingsrätten håller dem personligt ansvariga för marknadsföringen.

KO yrkar vidare att domstolen fattar ett omedelbart förbud mot marknads-föringen med löpande vite på en miljon kronor per vecka som den otillåtna marknadsföringen fortsätter.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Förbjudna

kemikalier

i var sjunde leksak

 

Tisdag 12 april 2016. Kemikalie-inspektionen har hittat förbjudna kemikalier i mer än var sjunde leksak som har analyserats i ett tillsynsprojekt. I flera mjuka plastleksaker hittades hälsofarliga ftalater och ett miljöfarligt ämne som även misstänks orsaka cancer.

 

– Leksakerna är inte akut giftiga, men de ämnen som vi hittat är ett allvarligt problem på sikt eftersom barn är särskilt känsliga för hälsofarliga kemikalier. Det är viktigt att leksaksföretagen ställer tydliga kemikaliekrav på sina leverantörer, säger Karin Rumar, tillförordnad enhetschef på Kemikalieinspektionen.

Kemikalieinspektionen har testat 112 leksaker från 29 olika företag. 17 av de analyserade leksakerna (15 procent) innehöll farliga ämnen i förbjudna halter. De genomförda inspektionerna är stickprovskontroller med fokus på att hitta brister. Resultatet speglar därför inte innehållet i alla leksaker på marknaden.

 

Hormonstörande ftalater

I åtta av leksakerna hittades hälsoskadliga ftalater som används som mjukgörare i plast. Flera ftalater har visat sig ha hormonstörande effekter hos människor och är förbjudna i leksaker och barnavårdsartiklar inom EU, om halterna är högre än 0,1 procent. Förbjudna kortkedjiga klorparaffiner hittades i fem av de analyserade leksakerna. Kortkedjiga klorparaffiner är skadliga för vattenlevande organismer och mycket långlivade i naturen. Dessutom är de misstänkt cancerframkallande.

 

Bly i åtta leksaker

Kemikalieinspektionen har även hittat bly inuti åtta undersökta elektriska leksaker. Bly kan orsaka skador på nervsystemet och medföra försämrad intellektuell utveckling och prestationsförmåga. Vid normal användning kommer barnen inte åt bly som finns inne i leksakerna. Därför är bly i elektriska leksaker framför allt ett miljöproblem vid hanteringen av avfall.

Andelen testade leksaker som innehåller bly och ftalater har minskat jämfört med i tidigare tillsynsprojekt som Kemikalieinspektionen genomförde 2012 och 2013.

 

Tydlig förbättring

– Det har skett en tydlig förbättring på bara några år. Mitt intryck är att företagen i leksaksbranschen har blivit mer kunniga om kemikaliefrågorna och det ser vi nu effekten av, säger Karin Rumar.

Efter Kemikalieinspektionens granskning har företagen stoppat försäljningen av leksaker med otillåtna ämnen. Sju företag har anmälts till miljöåklagare. Kemikalieinspektionen fortsätter under 2016 kontrollerna av farliga ämnen i leksaker. Bland annat kommer myndigheten att göra nya analyser av innehållet av ftalater i mjuka plastleksaker.

 

Företagens ansvar

– Det är företagens ansvar att se till att leksakerna är säkra, och genom vår tillsyn vill vi bland annat höja företagens kunskapsnivå om kemikalier. Det är ett av flera sätt att verka för en giftfri vardag för barnen, säger Karin Rumar.

 

Källa: Kemikalieinspektionen

 

 

Domstolen

förbjuder

Vitaepro-reklam

 

Fredag 25 mars 2016. Marknads-domstolen har gått på Konsument-ombudsmannens linje. Domstolen förbjuder bolaget att använda en lång rad hälsopåståenden för Vitaepro.

 

Bolagets marknadsföring där de påstår att preparatet bland annat ger ökad energi och ork, ger och bevarar smidighet, rörlighet och styrka samt motverkar stelhet blir nu förbjuden.

Domstolen har också sagt att det inte är tillåtet för bolaget att påstå att man som konsument behöver äta ett kosttillskott som komplement till en vardaglig och balanserad kost för att få i sig de näringsämnen man behöver.

 

Vägledande för hela branschen

– Det är många konsumenter som har nåtts av reklamen och därför är vi nöjda att domstolen håller med oss i vår kritik av företagets marknadsföring. Domen kommer att få vägledande betydelse, inte bara för kosttillskottsbranschen utan även för livsmedelsindustrin, eftersom domstolen nu har prövat vad man får säga i reklam för kosttillskott, säger ställföreträdande konsumentombudsman Cecilia Tisell.

Kosttillskott räknas som livsmedel och därför berörs den marknaden.

 

Riskerar vite på två miljoner

Vitaelab är en del av Sana Pharma-koncernen och bolaget har verksamhet i bland annat Sverige, Norge, Finland och Danmark. Bolaget har under många år bedrivit en omfattande marknadsföring av Vitaepro.

Om bolaget bryter mot domen kan ett vite på två miljoner kronor komma att dömas ut.

 

Källa: Konsumentverket

Äldre konsumentnyheter hittar du här

ARN gick på

KO:s linje mot

Gotlandsbåten

Söndag 20 mars 2016. Konsument-ombudsmannen, KO, har fört en grupptalan om att Gotlandsbåten är ersättningsskyldig för de konsumenter som drabbades då bolaget ställde in färjetrafiken mellan Västervik och Visby, sommaren 2014.

 

Ärendet har nu prövats av Allmänna reklamationsnämnden, ARN. ARN:s bedömning är att Gotlandsbåten AB är skyldig att ersätta de konsumenter som drabbats av skada då bolaget ställde in färjetrafiken mellan Västervik och Visby.

Omkring 40 000 biljetter hann säljas, men bolaget fick aldrig igång trafiken och betalade därför tillbaka biljettpriset till de drabbade resenärerna. Däremot fick passagerarna inget erbjudande om ombokning till annan jämförbar resa.

 

Måste själva begära ersätting

Konsumenterna har inte heller fått någon ersättning för kostnader de fått på grund av de inställda resorna, till exempel semesterboende som inte kunde utnyttjas eller dyrare biljetter med andra researrangörer.

Konsumenter som har anspråk på ersättning måste nu själva kontakta bolaget och visa att de har rätt till ersättning.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Farliga kemikalier

hittade

i hemelektronik

 

Söndag 20 mars 2016. Fyra av tio elektriska produkter som Kemikalieinspektionen har analyserat innehåller förbjudna kemikalier. I mjuka plastdelar har myndigheten hittat kortkedjiga klorparaffiner, ett miljöfarligt ämne som även misstänks kunna orsaka cancer. Dessutom har bly påträffats i lödningar i flera produkter.

 

– Det är bekymmersamt att det finns farliga kemikalier i elektriska produkter som används i vardagen. De enskilda produkterna är inte akut giftiga, men den sammanlagda exponeringen som vi människor utsätts för skapar problem på längre sikt. Därför är det viktigt att företagen ställer tydliga kemikaliekrav på sina leverantörer, säger Mariana Pilenvik, inspektör på Kemikalie-inspektionen.

Under 2014 och 2015 har Kemikalieinspektionen genomfört flera tillsynsprojekt av elektriska produkter som mobiltelefoner, surfplattor, spel-kontroller, köksapparater och lågpris-elektronik.

 

43 av 106 produkter

Totalt har 106 produkter analyserats. 43 av dem innehöll förbjudna ämnen i halter över gränsvärdena i lagstiftningen, visar en sammanställning av inspektionsresultaten. Inspektionerna är endast stickprovskontroller och resultatet speglar inte hela marknaden.

Ett av de förbjudna ämnen som hittats är kortkedjiga klorparaffiner, som används som mjukgörare och flam-skyddsmedel i plast. De är skadliga för vattenlevande organismer och mycket långlivade i naturen. Ämnena är dessutom misstänkt cancerframkallande.

 

Bly i lödningar

Inuti flera produkter har Kemikalie-inspektionen hittat bly i lödningarna, bland annat i 16 av de 29 analyserade lågprisprodukterna. Bly kan bland annat orsaka skador på nerv-systemet och medföra försämrad intellektuell utveckling och prestations-förmåga, och foster och små barn är särskilt känsliga. Bly i lödningar är vid normal användning av produkter inte åtkomligt för användaren och har därför störst påverkan vid tillverkning och i avfallsledet.

 

Källa: Kemikalieinspektionen

 

 

Tre nya bolag

på varningslistan

 

Söndag 20 mars 2016. Från och med den här veckan har Svenska telefonbolaget, Svenska elbolaget och Nytel lagts till på Konsumentverkets varningslista.

 

På kort tid har mängder av anmälningar och klagomål kommit in till Konsument-verket och vår upplysningstjänst Hallå konsument, om Svenska elbolaget och Svenska telebolagets telefonförsäljning. Sedan tidigare finns även anmälningar mot Nytel.

Bolagen verkar systematiskt ha ringt upp åldringar och vilselett dem att byta el-respektive telefonabonnemang. Flera av de drabbade är över 80 år och vissa över 90.

 

Källa: Konsumentverket

 

Gå till Konsumentverkets varningslista

 

 

KO stämmer

dansskola

 

Söndag 20 mars 2016. Lagen säger att man har ångerrätt vid köp på distans, till exempel när man köper en danskurs på nätet. Men Malmö Dansakademi vill inte ge konsumenterna ångerrätt.

Därför stämmer nu Konsument-ombudsmannen bolaget inför marknadsdomstolen för att få domstolens syn på hur lagen ska tolkas.

 

Lagen som är aktuell är Lag om distansavtal och avtal utanför affärslokaler, DAL. Enligt den får man som konsument ångerrätt när man handlar varor och tjänster på distans, till exempel via nätet. Konsumenten kan helt enkelt ångra sitt köp inom 14 dagar.

Malmö Dansakademi har, trots påstötningar från Konsumentverket, valt att inte informera om ångerrätten på sin webbsida. Bolaget menar att danskurserna hör till ett undantag i lagen, och att man därför inte behöver erbjuda ångerrätt. Undantaget som finns i lagen handlar om kultur-, idrottsevenemang och andra liknande fritidsaktiviteter.

 

Gäller inte långa kurser

KO pekar på att undantaget som Malmö Dansakademi hänvisar till inte omfattar de terminslånga danskurser som bolaget håller. Undantaget syftar i stället framförallt på enstaka evenemang, som till exempel en operaföreställning eller en fotbollsmatch.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

KO ingriper

mot oseriös

telefonförsäljning

 

Måndag 14 mars 2016. Kronofogden har på Konsumentombudsmannens begäran säkrat tillgångar i bolagen Svenska elbolaget, Svenska telebolaget och Nytel. Syftet med åtgärden är att hindra eventuella försök att tömma bolagen på pengar innan en marknads-störningsavgift kan dömas ut.

 

På kort tid har mängder av anmälningar och klagomål kommit in till Konsumentverket och verkets upplysningstjänst Hallå konsument om Svenska elbolaget och Svenska telebolagets telefonförsäljning. Sedan tidigare finns även anmälningar mot Nytel.

Bolagen verkar systematiskt ha ringt upp åldringar och vilselett dem att byta el- respektive telefonabonnemang. Flera av de drabbade är över 80 år och vissa över 90.

 

Allvarliga överträdelser

Av ljudupptagningar av säljsamtal som KO tagit del av framgår det att konsumenterna inte alltid ens förstår vad det är som bolagens telefonförsäljare pratar om. Andra har endast tackat ja till att få information hemskickad.

Det handlar om så allvarliga överträdelser att KO beslutade att ansöka om kvarstad mot de tre bolagen hos Stockholms tingsrätt. Så fort beslutet kom från tingsrätten i fredags verkställdes det av Kronofogden och tillgångar har nu säkrats.

 

Stämning inom en månad

Syftet med åtgärden är att bolagen inte ska kunna tömmas på pengar innan en marknadsstörningsavgift kan dömas ut.

KO ska nu inom en månad komma in med en stämningsansökan till tingsrätten.

 

Källa: Konsumentverket